ytterligare en fas eller vaddå?!

[ullis78]

Våran talle har blivit skitkonstig! Han är go o glad som vanligt men sover nog nästan mindre än sin syrra just nu, ja inte mer iallafall.

Han vaknar runt 8-9 på morgonen (tidigare om vi ska lämna på dagis) o sover sen 1 max 2 ggr under dagen. Det är inge långa tupplurar. Igår var den ena på 10 min o den andra på kanske 1 tim. Senvägrar han gå att lägga sig!! Igår somnade han 00.15 kvällen innan 23.30. Han vaknar sista gången runt 17 kanske. Som rekord har han varit vaken 8 tim i sträck!

Jag vaggar o vaggar på kvällarna o han spjärnar emot o skriker. Somnar. Jag lägger ner honom. Han börjar med en gång böka o stöka. Sätter sig upp. Och så börjar vi om.

Efter tredje försöket gav vi upp o la honom i hans säng, då somna han efter 1 timmes protester. Känns fel o låta honom skrika sig till sömns även fast vi gick in var femte minut o smekte honom över kroppen.

Sedan vill han inte amma utan gör det bara när han halvsover (om ens det) Är inte så förtjust i att äta förutom det han kan sitta o pilla i sig själv (helst krokar)

Pumpa ur mjölk förut o gav det på sked i samband med att han käka macka o då gapade minsann sketungen som en liten fågel....VAD HÄNDER?? Vad är det för fel på den ursprungliga förpackningen liksom?! Sedan så kommer det ju knappt någonting när jag gör så men när han ammar så sprutar det så egentligen har jag ju massor!

Som det är nu så äter han lunch o kvällsmat o ammar resten! Har inte lust att ge mera mat nu när han krånglar o kanske förstöra ammningen lagom tills att han blir sitt vanliga jag igen (om han nu någonsin blir det dvs =( )

Minns inte att stora tjejen hade så tydliga svängningar i sitt sätt när hon gick igenom sina faser (eller vad det nu är) Fast man kanske glömmer

Nån annan som känner igen sig o som oxå behöver gnälla eller som gått igenom nått liknande???

[che]

Faser kommer vid olika tidpunkter, jag minns att jag hade det jättejobbigt med framförallt sömnen när mitt barn var nio månader.

Jag tycker det låter helt normalt o när det precis lagt sig o man hunnit andas ut så börjar liksom nästa jobbiga fas. Jag tänker att även om det är nog så jobbigt för familjen är det nog jobbigast för barnet. Jag har aldrig varit bekväm med metoder för att ändra barnets rytm utan har velat följa mitt barns rytm så gott jag kan o orkar. Jag känner att det enda man kan göra när barnet har det jobbigt o intensivt är att finnas där. Klappa, vagga, vyssa, bära. Nån gång när det varit helt hysteriskt här hemma har både jag o min man tagit av oss kläderna på oss o på bebisen o lagt oss nakna i ett mörkt, tyst rum, hud mot hud lugnar.


Gångerna är många då jag trott att amningen nog snart blir ointressant men jag har värnat om den o erbjudit ofta o vi ammar ju fortfarande. Mitt barn är känslig för mkt stök o bök o har blivit helt utbytt när det blivit för mycket av nåt. Det märks på kvällen hos oss med oro o lättväckthet som följd. Mitt barn har ju egentligen aldrig gillat att sova själv o har heller inte gjort så långa stunder förens för nåt halvårsen. I den åldern var vi glada om det lilla barnet åtminstone sov en halvtimme innan h*n vaknade.

Härda ut, det blir bättre.

O du, det är inget fel på amningen, ibland vill de amma mer ibland mindre- mjölken kommer ju i en snygg förpackning också!

Många barn är känsliga för flaskor o välling. O för mkt mat för snabbt. Då händer det lätt att amningen blir utkonkurrerad. I just ditt barns ålder har många barn svårt att bolla både mat o amning (de väljer o föredrar det ena) men om du vill fortsätta amma o fortsätter erbjuda o värnar om amningen brukar det ge sig efter ett tag.

[ullis78]

Tack snälla söta för dina tankar!

Jag är så imponerad av att du lyckats hålla kvar ammnningen så länge....vill oxå!

Har ditt barn oxå krånglat vid bröstet när nu trott att det kanske snart skulle bli ointressant??

Har du isåfall gett mera mat eller väntat ut henne/honom så bebisen blivit tillräckligt hungrig??

Jag är lite kluven!! Sen så är han ju såpass stor så han kanske borde äta mer mat än "bara" två ggr om dagen?! Känns som att dom flesta ger sina mat 5 ggr om dagen....inte många som ammar så mycket längre i den här åldern.

Ibland undrar jag nästan om jag gör fel o att jag "tvingar" honom att amma. Många säger ju att man märker på barnet när det inte vill amma längre o att dom har rätten att bestämma själva.

Till vilket pris ska man hålla fast vid ammningen liksom???

Nu menar inte jag att du behöver svara på alla mina förvirrade frågor. Mest bara tankar jag behöver få ur mig........

Får väll ta o ringa BVC imon kanske. Hon vi har är väldigt bra. Fast man får minst lika bra svar här inne ; )

[Tossy]

Till mig sa bvc när vi var där i december att det är bra om vi bytt 1 mål till mat då och sen ett till i februari. Då ammade Gustav nästan bara, åt bara lite gröt och hade dippat lite på vikten. Han ville inte ha mat! Men efter det besöket började han och han älskar mat och vill inte gärna amma längre. För mig är det okej, då slipper han komma in till skolan jämt nu ammar han en gång på natten/morgonen. Kanske är det nåt där vid 9 månader? Sover gör han iallafall, men dagvilan hade vi också strul med för nån vecka sen, då sov han inte mycket. Det ger sig förhoppningsvis snart, härda ut och erbjud bröstet då och då så vill han nog ha det igen till slut.

[che]

Tack snälla söta för dina tankar!

Jag är så imponerad av att du lyckats hålla kvar ammnningen så länge....vill oxå!

Har ditt barn oxå krånglat vid bröstet när nu trott att det kanske snart skulle bli ointressant??

Har du isåfall gett mera mat eller väntat ut henne/honom så bebisen blivit tillräckligt hungrig??

Jag är lite kluven!! Sen så är han ju såpass stor så han kanske borde äta mer mat än "bara" två ggr om dagen?! Känns som att dom flesta ger sina mat 5 ggr om dagen....inte många som ammar så mycket längre i den här åldern.

Ibland undrar jag nästan om jag gör fel o att jag "tvingar" honom att amma. Många säger ju att man märker på barnet när det inte vill amma längre o att dom har rätten att bestämma själva.

Till vilket pris ska man hålla fast vid ammningen liksom???

Nu menar inte jag att du behöver svara på alla mina förvirrade frågor. Mest bara tankar jag behöver få ur mig........

Får väll ta o ringa BVC imon kanske. Hon vi har är väldigt bra. Fast man får minst lika bra svar här inne ; )

Jag tänker att bröstmjölk är så jäkla nyttigt. Bröstmjölken förlorar inte sina hälsofrämjande egenskaper o blir istället mer näringsfull ju äldre barnet blir/ mer energi de kräver. Det är ju också toppen för mamman. Förutsatt att man trivs. Jag upplevde också att många började äta väldigt stora mängder fort, har sett bebisar som knappt kan sitta på fik som bara trugas av burkmaten o gapar o sväljer fullt upptagna med att titta på folk för att känna av när man är mätt.O budskapet är ju ändå relativt snabb övergång på mat, barnet ska äta hela "mål" o amningen ses som en liten bisyssla. Jag tror att många mest slutar amma för att man inte funderar så mkt på det.

Varför har du upplevelsen av att du tvingar honom? O har verkligen en bebis rätt att bestämma själv? Mitt barn vill tex gärna äta sockerrika produkter o skulle nog mer än gärna leva på det (han kan ha fått det av sin mor) men det får inte han bestämma själv. Vi har aldrig nekat mat, bara sett till att amningen har ett utrymme. (Jag har ju försökt ge mitt barn välling nån gång men barnet har aldrig velat ha- tack o lov för det nu, det var ju mest en desperat åtgärd för att jag var så förbannat trött).

Vi har heller aldrig gett burkmat utan kört en mer naturlig övergång på plockmat. Avokadobitar, banan, potatis o morotsstavar, turkisk yoghurt, blomkål, lax, rökt makrill, pastaskruvar etc. Det enda jag egentligen väntade med var nog vindruvor pga formen. Barnet har större chans att råda över sitt eget intag om de får äta på det sättet, det blir lite likt amningen. Ger man burkmat trycker man ju bara in en sked i barnets mun o de måste svälja undan fort. Aptitregleringen sker inte alls naturligt som med plock. Jag tänker också måltiden som en upplevelse som ska vara full av glädje, jag tycker det är viktigt att barn själva får se, känna o kladda o lukta på maten. Det blir en större helhetsupplevelse.

Mitt barn äter inga mängder o mönstret har snarare varit lite men ofta. Jag tänker mig också amning som det primära o annan mat som komplement. Jag tror det blir lättare att ta övergången i barnets takt om man ger plockmat o det blir också lättare för barnet att bolla amningen om man låter bli välling o flaska.


När mitt barn började sova längre sammanhållna pass trodde jag det skulle rinna ut i sanden liksom när h*n slutade ha koncentration vid bröstet dagtid. När mitt barn vart magsjuk har jag varit så tacksam att jag fortfarande ammar o att h*n vill ha, ingen uttorkning här inte. Eller som när det lilla barnet blev inlagd på sjukhus med mig o min man för väldigt hög feber som inte gick att få ner- ville bara amma. Tack gode gud för det liksom. När de är sjuka vill de ju oftast amma för att det tröstar.

Det ä helt normalt att barn i perioder ammar mindre men fortsätt bara erbjuda o ge mat vid sidan om. Skulle det minska o du vill öka produktionen igen finns det saker man kan göra, hör av dig i så fall så ska jag försöka hjälpa dig!

[ullis78]

Tossy: Ok, bara två mål vid 9 månader, det låter ju bra Skönt att det känns ok för dig att bara natt amma. Ang sömnen så är jag förvånad över hur lite sömn dom klarar sig utan ibland! Nu däckade han tack o lov redan vid kvart över nio....jippie....hoppas han sover hela natten nu! Har bara sovit 1 timme idag nämligen!

Che: Nja...kanske inte tvingar honom...det är ju svårt att tvinga en bebis att amma! Men ibland känns det som att han hellre hade föredragit något annat eftersom han är så ofokuserad. Men det är väll så, vi bestämmer vad dom ska äta-dom bestämmer hur mycket

Letade precis fram boken "att växa o upptäcka världen"! Vid 37 veckor händer det väldigt mycket i deras huvuden. Det stod om att dom kan vilja amma mindre o krångla med sömnen. Dom kan ha svårare för att somna o vaknar tidigare o även vägra att gå o lägga sig inför natten. Har man bara en förklaring det alla märkliga beteenden så är det lättare att hantera det o man får mer tålamod.

Det stod även att om man tror att dom går igenom en fas så ska man stanna upp o se om dom försöker lära sig några nya färdigheter. Ikväll ställde han sig upp mot soffan för första gången.

Sen så tänkte jag oxå på det där som du skrev, om hur han mår egentligen när sådant här händer. Jag kom oxå fram till att det är värst för honom. När man är mitt uppe i det bara är det så lätt att glömma det o bara tänka på hur jobbigt det är för en själv. Den lilla stunden man har på kvällen när man laddar om batterierna inför nästa intensiva dag med två terrorister, den är så viktig! Men ibland får man bita ihop o bara vänta ut det!

Tack än en gång för dina tankar! Du skriver mycket tänkvärt!

[mia85]

Kunde lika gärna varit jag som skrev det första inlägget, vi har det precis likadant här med.
Theo sover visserligen lite längre stunder men krånglar med att somna på natten. Vi försöker följa hans tempo men inte kul när han vill vara vaken till efter midnatt.. han äter ju sen mellan 2-3ggr under natten och sen vaknar Hampus pigg som en lärka vid sju. Om jag har tur så har jag då hunnit skrapa ihop 3 timmar med sömn. Inatt t.ex somnade han kring midnatt för att sen vakna för att äta första gången lvar över tre.. efter det så fick jag ingen chans att somna om för han vaknade med jämna mellanrum.

Angående amningen så står jag också och velar lite nu. Jag forstätter gärna längre men han är inte riktigt lika intresserad längre. Ofta börjar han äta och startar igång masikeriet för att då släppa taget och känna sig nöjd, med resultatet att det sprutar mjölk överallt och ingenstans.. eller så äter han upp och när han är mätt och glad så tycker han att jag ska vara en bitleksak istället. :s han har 3 tänder nu så det gör rätt ont när han biter sig fast.

Jag tror att det hela är nån slags fas. Tillväxtfas? Han äter ju stora portioner och ibland med bara 2 timmars mellanrum. Han ammas, får barnmat, välling och gröt.

Förlåt om jag tog över tråden, men det var skönt att dela med sig med någon som går igenom samma grej.

[ullis78]

Jag fortsätter att skriva här istället för att starta en ny tråd!

Jag vet fasiken inte vad jag ska göra längre! Jag är så jävla TRÖTT!!!

Lilleman vägrar l'ägga sig på kvällarna o kan LÄTT vara vaken tills vi går o lägger oss runt tolvtiden. Han kan dåsa till i min famn men vaknar hela tiden!

Det händer alldeles för sällan att han ens somnar för natten innan nio, gör han det så är det lyx!

Nu orkade jag inte längre utan la ner honom i hans egen säng med gallret för efter att han vaknade efter en tupplur på 30 min. Nu ligger han o skriker o skriker o är helt förtvivlad precis som jag. Han är vaken från morgon till sena natten o sover bara två korta stunder.

Kan man göra så här o gå in till honom regelbundet o klappa på honom?. Lär han sig verkligen att somna själv till slut? Mitt mamma hjärta klarar inte av att han e ledsen, men jag vet inte längre vad jag ska göra. Han är ju så gnällig uppe oxå eller helt uppskruvadbara o klättrar på allt/ramlar/gråter. Det är ingen lugn stund precis! Han gnuggar sig i ögonen hela tiden o gäspar men sova ska han inte!

Många vi känner tycker vi ska vänja honom med att somna om själv i sängen men kan det verkligen vara bra att han sitter där inne ensam o skriker! Usch...nää nu måste jag gå in till honom igen! Förstår inte hur han kan klara sig på bara nån enstaka timmes sömn mer en oss vuxna....

[CattisR]

Usch vad jobbigt ni har det nu. Får du någon avlösning eller är det samma visa varje dag/kväll? Ibland tror jag de små liven känner av hur desperat man är efter att de ska somna och bara för det håller de sig vakna.

Brukar han somna i bilen?
Vi hade en jättejobbig fas när vår kille krånglade med sova och allt. Eftersom han somnade snabbt (av utmattning för de blir ju övertrötta av att stöka runt sådär såklart) i bilen så bestämde vi att det va OK för oss att ta en biltur när det blev för jobbigt. 9 gånger av 10 funkade det att sen bara bära in honom i sängen och så var det lugnt. Kanske kan vara värt att testa?

Hoppas det går över snart, för det gör det ju förr eller senare...