Vi som inte är curlingföräldrar!

[lippso]

Hej!
I denna curling tid kan det här ämnet uppfattas som känsligt så därför tar jag upp det på det här forumet.
Jag är journalist och söker mammor som inte lever sina liv genom barnen utan ser till att få "egentid". Jag menar då mammor som inte följer dagens norm! Jag förstår att barnens behov alltid går först när man är förälder, så även för mig. Men det finns föräldrar som lever sina liv genom barnen, livet dikteras efter barnens aktiviteter, att hemmet ska vara perfekt osv... Hur ser det ut hos dig? Bryr du dig om ett perfekt inrett hem eller finns det andra saker som är viktigare för dig?

Ska förklara så ni förstår. Själv är jag ensamstående med två barn. Barnen är det viktigaste i mitt liv och jag älskar de högst av allt. MEN! Jag är inte bara mamma utan är fortfarande samma person som jag var innan jag fick barn. Jag upplever det som att många glömmer bort sig själva när de får barn. Alltför många försöker vara perfekta efter dagen ideal.

Många mammor ser till att få egentid, kanske reser iväg utan barnen. Ja, överhuvudtaget gör saker utan barnen, rent ut sagt försöker komma bort just för att få vara sig själva en stund. Kanske inte spenderar sitt helgliv på en fotbollsplan och olika cuper och tävlingar, spenderar kvällar med att köra runt barnen på diverse aktiviteter. Kanske du som mamma även vill tillgodose dina egna behov? Kanske du har egna aktiviteter som du vill gå på? Ibland kan detta åstadkomma kommentarer om en dålig mamma som är egoist.

Jag söker mammor som går ut på krogen med väninnor, reser med vänner för att glömma vardag och allt vad hem heter, som släpper loss och vill vara den person de var innan de fick barn. Låter lite luddigt men vet inte hur jag ska förklara det på bättre sätt. Kunde vara kul med en diskussion hur du som inte är en curlingförälder och följer dagens ideal upplever det. Hur ser andra i din omgivning på dig? Får du kommentarer om detta från curlingföräldrar? Hoppas ni förstår vad jag menar?

Är man en dålig förälder för att man inte curlar sina barn?

[Nelia]

Jag hör nog till den skaran som gärna sätter mina behov först. Jag hade svårt att ägna all min tid och hela mitt liv åt Joel i början och slog mig fri ganska så fort, dock anpassat efter mamma-livet med amning, jämställdhet i hemmet osv. Men ju äldre min son blivit desto mer tid vill jag ägna tillsammans med honom. Fast jag och min sambo är oftast ganska bra på att ge varandra egentid och även egentid tillsammans utan barn. Det kan vi tacka farmor och farfar för, som bor nära och gärna sitter barnvakt.

Dock har vi inte varit iväg på en massa resor osv utan barn, det längsta jag varit borta är nog på en fack-kurs som varade under 2 veckor, fast jag åkte hem över helgen som låg mitt i. Sen åkte jag och hälsade på en vän uppe i Boden under 6 dagar utan att min son följde med, dock var det av ekonomiska och praktiska skäl. Han hade gärna fått följa med då det finns lekkamrat hemma hos vännen, men det kostar ju mycket mer att flyga med en 3-åring, samt att sambon inte gärna är borta så länge från sonen. Tror han tycker det är jobbigare än mig hehe...

[shoegal]

Jag är kanske både och? När jag skaffade barn var jag 28 år, jag hade utbildat mig och hunnit jobba i ganska många år, jag hade hunnit vara ute och dansat varje lördag och jag och min man hade hunnit resa en massa tillsammans, så när Elis föddes njöt jag väldigt mycket av att bara vara mamma. Sen fick jag spel ibland och kändes att jag höll på att kvävas, men då ordnade vi så jag kom iväg på bio och de 2,5 timmarna från Elis (som då var typ 4 mån) var nog för att jag skulle känna mig som en människa igen. Jag saknar inte kroglivet, men följer med på jobbets månatliga fredagsöl då och då. Nu i helgen åker jag fyra dagar till London med min svägerska; utan barn och man. Det har dock alltid varit självklart för mig och min man (som jag varit tillsammans med i 15 år) att ha ett liv tillsammans men samtidigt ha utrymme för egna saker. Tex så tränar han två dagar i veckan och jag två-tre dagar, och det funkar kanonbra! Vi har även varit iväg på en weekendresa utan Elis och planerar en ny till hösten, för att få tid bara med varandra.

Större delen av min tid spenderar jag dock i hemmet, med min son. Jag har gått ner i arbetstid, ett eget val då jag mår bra av att jobba lite mindre (arbetar 85%) så jag hämtar 4 av 5 dagar på förskolan. Det innebär givetvis begränsningar i min egentid; jag kan inte sticka iväg och fika med en kompis oplanerat, men det är ingenting jag lider av, för vill jag det så går det att ordna med lite planering och framförhållning

Jag har aldrig fått några negativa kommentarer, varken om att jag pratar ohälsosamt mycket om min son i fikarummet på jobbet eller om att jag åker iväg utan honom. Ibland kan jag få en fråga om min man ska vara själv med honom när jag åker bort eller om han får hjälp av någon, men då svarar jag att han klarar av att vara "ensamstående förälder" i fyra dagar. Det känns dock inte som kritik mot mig, utan mer ett gammeldags sätt att se på papparollen.

[zettan]

hmm är jag en curlingmamma ?? jag vet inte , kanske lite . Hemmet ser ut som fan allt som oftast, känner inte behovet att det måste vara perfekt, jag studerar och håller på att ta tag i mitt liv men igentligen inte för min egen skull (dock så mår jag väldigt mycket bättre av det) utan när jag fick min son så fick jag en annan person att ha ansvar för och det gav mig en kick i asslet att nu handlar det inte bara om mig. Studierna tar mycket av min tid i anspråk dock e jag väldigt noga med att mellan 17 och 20 på kvällen är min sonsn och min gostid. Jag har dock väldigt svårt att ta för mig när det gäller egentid och så men får nu hjälp av en kurator med det. Så om jag är en curlingmamma lämnar jag åt andra att avgöra.

[Gotland]

Är det bara jag som tycker att egentid inte har nåt att göra med att vara curlingförälder eller inte?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Curlingf%C3%B6r%C3%A4ldrar

[sprallos]

Jag har också alltid tolkad Curlingförälder som en som "sopar vägen" åt barnet så att det ska gå så enkelt som möjligt. Skriker barnet efter godis i affären så får den det osv. Att vara en förälder som ser efter sina egna intressen och som fortfarande presenterar sig med sitt eget förnamn, inte "Hej jag heter X och är mamma till honom/henne".
Curlingförälder för mig är en som uppfostrar bortskämda barn, inte en som är en egen individ trots att man blivit förälder....eller har jag fel?

How ever...jag försöker få egentid till att göra mina egna saker. Detta var lättare innan vi fick Ebba. Men jag ser redan "ljuset i tunneln" nu när hon är större och äter annat än på mig. Jag åker iväg och tränar, träffar kompisar när jag känner det behovet. Men än så länge prioriterar jag nog vila istället. Men det kommer definitivt dagar då jag kommer bli mer "ego" än jag kunnat vara.

[gellis]

sprallos bra skrivet jag brukar tänka på en sak som en läkare på bvc sa till mig när jag bestämde mig för att slutade amma tidigt, hon sa att det är jätte viktigt med en välmående mamma och om det betyder att man måste tänka på sig själv ibland så får det ju bli så.
Jag själv kan vara väldigt ledsen över att JAG försvinner emellanåt, Jag har massa saker jag vill göra i livet som kanske mest är för mig och det är inget jag skäms över eller gör att jag är en sämre förälder . Jag saknar kanske inte kroglivet men ibland kan jag sakna att bara sitta på en mysig pub, dricka lite öl och snacka skit med några tjej kompisar och ta kvällen som den kommer.

[lippso]

Hej! Vad kul med respons Jo, jag håller med om att en curlingförälder är någon som sopar framför sina barn. Men för mig är även en curlingförälder någon som inte vågar ta sig egentid utav rädsla att framstå som en dålig förälder. Svårt att förklara! Som jag skriver i inlägget "lever sitt liv via sina barn"

Även jag var med mina barn när de var små, och nu när de blivit större så ser jag till att få egentid. Men även då de var små hade jag ett stort behov av att vara utan dem ibland. Jag har arbetat natt som undersköterska och var ledig en del. En del dagar när jag var ledig så träffade jag mina väninnor på fika eller lunch medan barnen var på dagis. Jag upplevde av en del att de tittade snett på mig för att barnen var på dagis medan jag fikade med väninnor.

Ibland kan jag känna att det finns föräldrar som curlar för att framstå som så himla bra! (vad tror ni om det?) Men själv tycker jag att jag blir en bättre mamma om jag ser till att göra saker på egen hand.

Lycka till med studierna "zettan" Har själv precis avslutat tre års studier. Det är tufft men det går

[Gotland]

Men är det så bra att va en curlingförälder? Personligen tycker jag att man gör barnet en otjänst genom att curla för mycket.
Hur lätt är det att tex flytta hemifrån och klara sig själv om man aldrig fått lära sig att lösa sina vardagsproblem?

[annapannan]

Tror inte det är så bra att curla. Precis som flera andra har sagt så blir de ju mycket sämre på att fixa själva. Och det blir nog inte helt lätt när man ställs inför krav som föräldrarna inte kan dämpa åt barnen. Min mamma har varit så med min lillebror. Han kan inte sporta - för han kan knappt ta kritik (inte ens konstruktiv), kan knappt ringa och beställa en pizza själv osv. Nu är han visserligen 15 år, men jag tror att barn behöver lära sig att hantera "problem", som matchar barnets utvecklingsnivå förstås. Min son är för närvarande vansinnig på sin balanscykel som han precis har fått. Han vill att vi ska hjälpa och hålla i så att den inte vinglar. Men det gör jag inte, för jag tror att han vinner mer på att traggla och träna ett tag. Han lär du att balansera själv och han får känna att han fixar det själv och bli stolt.

När det kommer till egentid är jag nog ganska bra på det också. Har min bästa vän runt hörnet så det är lätt att titta förbi en stund. Barnets pappa har varit hemma lika mycket som jag, samtidigt, vilket har lett till att båda två går precis lika bra. Förra sommaren var jag borta en vecka. Saknade ihjäl mig, men kom hem med förnyad energi. Jag måste få vara Anna ibland, då blir jag en bättre mamma. It's a win-win!