Vi ska (inte) separera, men det är tufft

[Lillfisen]

Mår så himla dåligt just nu men ändå lättad på samma gång.

S och mitt förhållande har varit på gång neråt länge nu, det har varit mycket motgångar och så kom den största smällen för mig i september, då jag för en gång skull fick lite riktig egentid, då insåg jag att jag inte har några känslor kvar.

Men vi pratade om det då och bestämde oss för att verkligen försöka lite till, ägna mer tid åt varandra och även ge varandra lite mer egentid. Men det har inte fungerat.
Senaste veckorna har jag börjat dra mig undan omedvetet, har tagit alla chanser jag hittat för att ta mig hemifrån, har bara inte orkat.

I onsdags var jag iväg på bio själv och tog mig en lugn, skön promenad efteråt och då kom beslutet, att jag kan bara inte fortsätta så här för jag sårar bara mig själv, S och barnen i längden.

Så igår berättade jag vad jag kände, tyckte och tänkte under morgonpromenaden och han vart ledsen, jätteledsen. Och jag har känt mig så himla elak, för även om jag inte har några känslor kvar för honom så är han ändå min bästa vän och pappa till mina barn.

Fram på eftermiddagen började det ändå kännas lite bättre, beslutet var redan taget och min mamma ringde och sa att hon kunde ta barnen från 16 (igår torsdag) till på lördag, för även om S och jag inte är osams, så känns det ändå bättre om barnen slipper se och höra allt ändå.

Men jag har sådan skuldkänslor, känner mig hemsk som inte vill längre och som utsätter både S och mina barn för detta, för det vill väl ingen behöva göra?

Idag blir det att leta lägenhet åt S, försöka lösa allt det ekonomiska och hur vi ska fixa den närmaste framtiden. Barnen har vi i alla fall på det klara, de kommer bo hos oss växelvis och lika mycket.

Jag svamlar säkert en del, men kände att jag behövde skriva av mig vilket jag varken vill göra på bloggen eller på fb än.

Tack för att ni orkade läsa ens!

[hellokitty]

oj vad trist men de verkar ju ändå som det är vad du vill o då kanske det är skönt också.. men det är ju aldrig kul att bryta upp en familj. All lycka och vad skönt om ni kan hålla sams!

[Stina]

Ja jättejobbigt, du har verkligen brottats med dina känslor och till slut kommit fram till ett beslut och fullföljt detta vilket är bra.

Förstår att det känns jobbigt för dig och såklart S men har man försökt och försökt så har man och man kan inte hålla på i all evighet.

Man blir ju ingen glad mamma om man inte är glad eller hur?

Vilken snäll mamma du har som tar barnen dessa dagar så att ni kan samarbeta på bästa sätt med er nya situation. Lycka till!

[ToToRo]

jag tycker du har så sunda funderingar! självklart gör separationer ont för alla innblandade. men om ni lyckas separera på en vänskaplig bas kommer det bara gynna er alla i längden.

Stort lycka till er alla.

[Lillfisen]

Tack för svaren

Men i alla fall, nu har jag pratat med soc/grannen (vi har försörjninsstöd just för tillfället) i nästan 1,5 timma och nu känns allt mycket bättre.
Så planen nu är att söka hjälp hos familjerådgivningen så vi kan få komma och prata lite och få hjälp med att strukturera upp vardagen och tankarna tillsammans, sen om det inte funkar så blir det seperation som sista utväg.

[gellis]

Skönt att du har kommit fram till ett beslut och att ni inte är osams, man kan ju inte rå för sina känslor. Hoppas att ni hittar en bra lösning ovs. vad det blir för någon.

[Taweret]

Vad tråkigt att höra =( men ibland så är det bättre att gå skilda vägar som vänner istället för att försöka lappa ihop någonting som inte finns längre. Det är nog väldigt bra att gå på samtal för att få lite hjälp och struktera och hjälpa er på traven.

[grodan]

Styrke kramar!

[Lillfisen]

Tack ni kloka!

En snabb update då...

Nu har vi fått tid till familjerådgivningen och vi måste vänta ända till den 19:e december innan vi får komma och prata av oss lite, men, men det är förhoppningsvis värt väntan.

Annars så körde S upp idag och har ni fått sitt körkort, så nu är den "milstolpen" uppnådd i alla fall och det känns faktiskt riktigt bra och som ett steg åt rätt riktning (även om det inte påverkar situationen i sig)

Så nu ser vi fram emot att få svar ifrån skolorna som vi sökt till, om vi kommer in eller inte, känns ganska avgörande faktiskt, så vi får något mer än "bara" arbetslösheten att tänka på.

[Poffie]

Skickar styrkekramar. Hoppas att det löser sig, och kom ihåg att det alltid finns nära och kära som gärna lyssnar.

[gellis]

Jag håller tummarna för båda två att ni får positiv erfarenhet av rådgivningen och positiva svar på antagningarna.

[Lillfisen]

Usch och fy för detta, nu är det skit igen och jag blir så trött på det. Jag försöker verkligen jobba på vårt förhållande, kommer med förslag, ber om hjälp istället för att bara förvänta mig att han ska se allt själv och hjälpa till och försöker göra saker som v båda gillar.

Men jag får inget gensvar, han sitter bara där med sin dator eller telefon (denna förbannade telefon*** skulle jag kunna slänga all världens väg), så det känns som om han vill att det ska gå åt skogen, att det ska ta slut.

Barnen känns inte som om han bryr sig särskilt om heller, han svarar inte på tilltal och ber jag honom att göra något med dem så sitter han bara där med den där telefonen och pillar istället, men han är med och umgås säger han, även om han är mer frånvarande än närvarande.

Sen fördelningen av hushållssysslor, det är ingen idé att gå in på, för det finns ingen för jag gör ALLT!

Känner mig så trött, slut, ledsen och arg. Jag blir så frustrerad, vad ska jag göra?

[gellis]

Kan du inte köra fuling och "råka" tappa telefonen i toan eller nått, eller så gömmer du den och säger att du inte har en blekaste vart den är.

[ToToRo]

jag säger bara parrådgivining om ni vill rädda förhållandet och då är det ju viktigt att han är med på det.

Tyvärr kan man ju aldrig förrändra den andre. Det går ju inte att tvinga honom att vara aktiv och närvarande (hur mycket vi än skulle vilja det). Försök själv att inte hamna i gamla hjulspår för det blir du som mest mår dpligt av det. Du sa ju förr at han inte ville att ni skulle separera så fråga om inte han vill förändra ert förhållande så ni kan hålla ihop.

[Lillfisen]

gellis: Ska jag kunna få tag på hans telefon så får jag nog slå han hårt i huvudet först och illa vill jag ju inte göra honom.

ToToRo: Vi har en bokad tid till familjerådgivningen den 19:e, så det är på gång men är ett tag kvar tills dess.

Men det verkade som om han förstod att jag verkligen menade allvar igår, att jag inte fixar allt själv och att jag lika gärna kan leva själv om han inte börjar hjälpa till och vara mer närvarande i vår relation och med barnen, att telefonen och datorn inte kan komma först.
Men så gjorde han det som jag avskyr när han gör, han fjäskade hela dagen igår, vek tvätten, diskade, plockade i ordning efter barnen, lagade mat etc. vilket istället driver mig till vansinne, för vad har det för betydelse att han gör allt det där på en gång när det ändå kommer sluta med att jag gör allt inom några dagar igen.

Men vi får väl se hur länge det fungerar den här gången, men som sagt, familjerådgivningen den 19:e, sen får vi väl se.