Vi ska (inte) separera, men det är tufft

[che]

Börja med att bestämma vad som är hans jobb och ditt. Tex ansvarar du för kök och mat och han för tvätt och vikning av kläder. Efter ett tag byter ni. Ja tror också det är viktigt att ni tillsammans bestämmer hur ni vill ha det, det kanske inte är viktigt för honom att städa så det är rent varje dag men det är det för dig. Vad kan kännas ok för båda? Tre ggr/v?

Varannan dag lägger han barn, varannan dag lägger du.

Bestäm också hur ni skall hjälpa att påminna varandra om hur ni tillsammans bestämt att ha det om ni hamnar i samma fälla.

En vän till mig hade en dejt-night mitt i veckan då de båda mutade alla barn med godis o låste in sig på rummet med film, choklad och chips. Låg bara o hade det skönt o härligt mitt i veckan sådär.


Välj varsin dag i veckan då ni gör något särskilt för den andre, tex massage, ordnar med bad eller fixar en picknick på vardagsrumsmattan. Eller ordna så barnen är borta. Barnvakt ska tydligen vara trevligt att ha ibland har jag hört, gynnsamt att ha sin man för sig själv en kväll!


Jag hör ju till skalan som tänker att man liksom ska ha provat allt innan man faktiskt separerar/skiljer sig. Semester, särbo, samtalsterapi, barnvakt varje lördag, tydligt uppdelat städschema/uppvaktningschema, nytt hem, hitta gemensamma mål, hitta en gemensam hobby att utforska. Ja, you name it. Men ibland kan jag förstå att man inte har någon lust att fortsätta försöka, särskilt om man upplever att man är ensam om att lägga energi.

[Kali]

Men det verkade som om han förstod att jag verkligen menade allvar igår, att jag inte fixar allt själv och att jag lika gärna kan leva själv om han inte börjar hjälpa till och vara mer närvarande i vår relation och med barnen, att telefonen och datorn inte kan komma först.
Men så gjorde han det som jag avskyr när han gör, han fjäskade hela dagen igår, vek tvätten, diskade, plockade i ordning efter barnen, lagade mat etc. vilket istället driver mig till vansinne, för vad har det för betydelse att han gör allt det där på en gång när det ändå kommer sluta med att jag gör allt inom några dagar igen.

Fast det här blir ju ett problem. När han inte gör något - då blir du irriterad för det. När han försöker göra något för dig då blir du irriterad för att han inte gör det av fel skäl. Alltså: hur han än gör så gör han fel. och om man ändå gör fel - varför i hela friden skulle man fortsätta med det?

Ärligt talat, är det viktigaste att han gör allt hushållsarbete för egen maskin eller är det viktigaste att han gör det och avlastar dig? Man måste välja vad som faktiskt är viktigt också, att få det gjort eller att få det gjort på sitt sätt.

Nästa gång det händer - sitt ner och känn efter! Vad är det som du blir så frusterad över? Vad är det du avskyr så mycket?

[Lillfisen]

Ni har så rätt! Och tack för att ni verkligen skriver det ni tycker, jag uppskattar det verkligen!

Jag vill ju ha hjälp hemma, det är ju faktiskt där skon klämmer som värst, men jag vill inte behöva bli arg varje gång som jag vill ha det, för det är då och endast då som han har hjälpt till.
Men de senaste dagarna har det faktiskt börjat funka bättre, han har tagit på sig ansvaret över diskmaskinen och det känns faktiskt jättebra Men vi är barnlediga idag, så nu ska vi banne mig göra den där listan på vem som ska göra vad dag till dag, vem vet, det kanske kan funka ännu bättre, utan frustration.

[moia]

Men vännen, har inte läst det här förrän nu. Ledsen jag blir för din skull. =( Jag hoppas verkligen att du får hjälp från mannens sida med att styra upp er vardag. Och att det blir något varaktigt, och att du kan känna kärleken igen. Men framförallt att du hamnar någonstans där du mår bra, oavsett om det innebär en separation eller inte. Samtalsterapin låter viktig, och kanske ännu mer att S förstår allvaret i det här och kanske faktiskt kan skärpa till sig på riktigt. Den där telefonen lär ni sätta upp regler för låter det som. Jag känner själv att jag dras till datorn om kvällarna när jag egentligen borde umgås med P så jag känner till dragningskraften (jag äger ingen smartphone än som tur är och borde nog hålla mig ifrån sådana om jag känner mig rätt). Men telefon/dator får verkligen inte uppta hela ens verklighet. Man måste kunna vara i nuet utan att ständigt behöva uppdatera sig.

Svårt det här. Lycka till! Och det menar jag verkligen. Stor kram!

[Kali]

gör ett jättestort veckoschema. tillsammans! alla sju dagarna i veckan och gott om plats. skriv in vad som skall göras, vilken tid det skall göras och vem som skall göra det. bocka av allt ni har gjort varje dag. om saker inte blir gjorda, problemlös! vad hände? utred och gör ett schema som funkar för er. det kan låta vansinnigt tråkigt men faktum är att det kan vara rätt skönt att ha en extremt tydlig struktur. han kan ställa in alla sina tider som alarm på telefonen så att han inte har chans att glömma. när ni bockat av allt en hel vecka så kan ni kanske unna er nåt roligt ihop?

sitt ner och prata. hur vill han att ett förhållande skall se ut, hur ser hans föreställningar ut. hur är samma saker för dig. och vad gör ni för att få det så? om man tex drömmer om att leva hela livet tillsammans - vad måste man göra då?

jag har lärt mig en viktig sak. "älska" det är ett verb. alltså något man ska göra, som springa eller prata. det kommer inte av sig själv. älskar är något man gör varje dag hela tiden envist och ihärdigt för att man vill göra det. den dagen man slutar anstränga sig, den dagen kommer det gå åt fel håll. men få ner på papper vad det betyder för var och en av er. vilka ansträngningar gjorde ni för varandra under den tiden ni fortfarande var kära? varför gör ni inte dem längre?

hoppas verkligen ni kan få ordning på er situation! jag kan ha fel men det känns som att det är ganska snabba svängningar med er? om det är så kanske det vore en idé att försöka sänka tempot, inte utvärdera förhållandet hela tiden här och nu för då missar man att vara i det. bestäm istället en handlingsplan för hur ni ska göra och sätt ett datum om kanske tre månader när ni utvärderar och fattar beslut.

ta hand om er!