Vet inte vad som händer längre

[Shelly]

Hej allihopa .. jag är en nybliven mamma, min son är exakt två veckor gammal idag. Han är väl som alla andra bebisar antar jag .. sover på dagen och skriker på natten.

Det är nog mig det är fel på, jag har inte kännt mig särskilt lycklig en enda gång sedan han föddes. Jag älskar honom mer än allt annat och vill honom bara väl, men jag har så svårt att känna mig glad. När han skriker blir jag arg och irriterad och känner mig som världens sämsta mamma. Jag får ingen som helst avlastning då jag är ensamstående och bor långt ifrån familj och vänner.

Jag vill mest höra att jag är normal. Är det normalt att känna såhär? Går det över? Finns det någon som känner som jag?

[mammaiaustralien]

Hej Shelly och grattis till sonen.

Det ar absolut normalt att kanna sa. Jag vet hur du kanner, sjalv bor jag ocksa langt ifran familj och vanner sa jag hade det valdigt tungt i borjan. Jag kan bara trosta dig med att det gar over. Har du mojlighet att prata med nagon? Kanske du kan ta upp dina kanslor pa bvc? Har du nagon som kunde komma och hjalpa till i nagra dagar?
Jag tror att det ar jatteviktigt att du forsoker vila/sova nar du far mojligheten (fast det bara skulle vara en kort stund pa dagen) och ta emot hjalp om folk erbjuder.

Stor kram till dig!

[Redhotwera]

Hej.
Det är inte alls onormalt att känna så. Han är bara 2 veckor! Det är en väldig omställning att få barn. Man kommer in i känslan av att ha och ta hand om ett barn. Du kommer lära dig vad han tycker om och hur han vill ha det. Du kommer lära dig att kunna hantera hans skrik (i alla fall lite bättre). Minns att jag också kunde uppleva den där irritationen men man inser att det inte hjälper utan snarare förvärrar.

Lycka till!

[Shelly]

Jo jag kan ta upp detta på bvc, men det känns så dumt .. så fort jag pratar om det så bara gråter jag och får inte fram ett enda ord. Jag är så himla trött, har inte fått sova ordentligt på evigheter känns det som.

Har frågat och min mamma ville komma hit under någon vecka, men fick inte ledigt från jobbet.. Man känner sig som världens sämsta mamma hela tiden när han bara skriker. Ibland vill jag också bara sätta mig ner och skrika att nu orkar jag inte mer

[anettejohansson]

Tycker absolut du ska ta upp de med bvc dom e vana vid sånt o du ska absolut inte känna dig dum!!

[Shelly]

tack för alla era svar.. känns skönt att veta att man inte är helt ensam. Antar att allt blir krävande när man har blödande bröstvårtor, värkande underliv och dundrande huvudvärk ... usch vad ynklig man känner sig!

Beundrar er som har fler än ett barn... att ni orkar!

[myran75]

Shelly, du är helt normal. Det är jätte vanligt med depression efter förlossningen. Jag tycker absolut att du ska tala med bvc om det, de är till för dig och din bebis.
Jag förstår om du känner dig trött och sliten just nu när du är ensam oxå. Hoppas att du kan få hjälp på bvc (och det gör inget att bryta ihop inför dem).

Lycka till med lill bebben!!

Kram

[ejin]

det är verkligen inte onormalt att känna så.. dom första veckorna i Ellas liv var bland dom jobbigaste jag har varit me om... o då var hon en ganska lugn bebis i början.... det värkte i kroppen och tuttarna hotade att sprängas och allt var bara en lång pest och pina,...det går över...men de tar lite tid.. det är först nu när Ella är 2,5 mån som jag börjar känna att det rullar på någolunda....
Jag lovar att det kommer gå över men ta upp det med bvc du.. det är alltid skönt att prata av sej med någon som kan och vet saker....

[minimamma92]

du är absolut normal! min dotter han bli 2 månader innan jag kunde känna mig lycklig.. slippa bli irriterad mm när hon skrek, det blir jag fortfarande ibland.. men det går över! =) jag tog upp det på bvc, var där 3 gånger, varav dom 2 första satt jag bara och grät, och nickade eller skakade på huvudet åt hennes frågor. andra gången kunde jag hacka från nåt svar ibland, och tredje gången pratade jag ganska normalt, tårarna kom, men visste att hon inte brydde sig om det, utan fick prata i min takt.
lycka till!=)

[emmlan]

Ja du är helt normal!!!
"Bara" det att man inte får SOVA, gör att man känner sig helt knäckt, å väck...
Sen lägger vi på alla hormoner å känslor på det. Å en kropp som inte ser ut å fungerar som vanligt.
Nu när jag fick mitt andra barn kan jag säga att med den första tog det lååååång tid innan jag kände mig lycklig me honom. Och det får va så, och man får bli irriterad.
Allt kommer bli bättre.
Hoppas du har en klok bvc sköterska som kan stötta dig, kram!

[Frixie]

Hej Shelly..

Först av allt är du jättevälkommen hit till VMB...

Sen skall du känna dig fullständigt normal. Det är en stor omställning att få barn och du går dessutom igenom detta helt själv!
Du skall definitivt ta upp detta på BVC. Det är ju precis av den här anledningen man går till dom. Det är inte bara barnet som är i fokus där. Det är minst lika viktigt att du skall kunna fungera som mamma. Vem skall annars ta hand om ditt barn?
Det finns supermycket hjälp du kan få på BVC om inte annat så kan du säkert få hjälp med att inse att vi alla går igenom just precis dessa känslor i början...

Lycka till nu och vi finns här om du vill "prata" av dig!!!

[zettan]

Hej ! jag skickade ett pm till dig men du kanske inte sr det ,, tog ett tag innan jag såg att jag hade fått pm *L*
så jag frågar även här : vart i blekinge bor du .. själv kommer jag från bromölla som inte ligger så långt ifrån blekinge ,, dock så bor jag längre ner i skåne nu förtiden men jag åker ofta hem till b-mölla och bor du inte så långt därifrån och har behov att träffa någon annan än bara ditt barn så går det bra att du hör av dig till mig *L*

[Shelly]

Tack för alla era svar, verkligen! Bara att någon orkar lyssna/läsa gör otroligt mycket.. Nu har jag nyss haft ett totalt sammanbrott och bara suttit och gråtit med min gråtande son i famnen. Han bara skriker och skriker och jag förstår inte vad som är fel. Känner mig som världens största misslyckande till mamma. Ska till bvc imorgon och ska då ta upp att jag verkligen behöver prata med någon..

Zettan: Jag såg ditt pm nu, och svrarade. Skulle vara jätteskönt att få träffa någon då jag känner mig helt utelämnad här..

[Kakan]

vill också bara visa mitt stöd och säga att det är jättevanligt att känna så. Jag kände precis likadant, man har så mycket känslor som väller över, och det är lixom inte bara (knappt några) positiva känslor, utan allt är bara jobbigt och oroligt och "nu är det kört, det kommar alltid vara så hrä jobbigt".

MEN det går över, jag lovar! Som någon sa tidigare, för mig vände det definitivt efter ca 2,5 månader, efter det har det bara blivit bättre och bättre för varje dag som går.

Prata med BVC och försök hålla ut! Lycka till!

[madelene_jansson]

Det är jätte normalt. Jag grät massor.
Men det var nog bara för att folk ville komma och hälsa på. Jag ville vara ensam med min familj. Så jag grät mest för det.
Amningshormonerna komm igång ordentligt!
Så nästa barn jag får skall jag säga till alla att jag inte vill ha besök förrän om 2 veckor eller nått.. Så fort man kommit till ro och lärt känna sitt barn..

Så upplevde jag de..