Varför så bråttom att sluta amma?

[che]

Jag upplever att många slutar amma tidigt, ngt som stöds i div studier också där man kan konstatera att stor majoritet, alla utom några få procent, ammar när de lämnar bb men två månader senare har antalet drastiskt droppat ytterligare 8 procent eller nåt sånt. Så fortsätter det, ganska få ammar efter 8 månader o det är ännu lägre runt året.

Sverige är ganska dåliga på att ha en långvarig amning, vi ligger väldigt högt statistiskt sett när mammorna lämnar bb men detta ändras ganska snabbt o länder där färre mammor börja amma ammar i slutändan längre än vi (bla Australien).

Fördelarna med att amma länge är många, både för barnet o mamman. Så då undrar jag genast varför man lägger ner fabriken?

När mitt barn började äta från andra restauranger än tutterestaurangen runt 8 månader ca så var det ändå så jäkla skönt att slippa böka med mellanmål o annat. Jag hade ju alltid bästa målet med mig, gratis, rätt temp o oerhört praktiskt.


För mig är amningen ngt exklusivt mig o barnet. Vår särskilda relation som jag visserligen svär över ibland men också älskar o värderar oerhört högt. Jag måste såklart också jobba för att hålla kvar amningen, erbjuda ofta o värna om att den finns kvar. Gångerna är många då jag trott att mitt barn ska sluta amma men det har alltid tagit sig igen.

Detta handlar naturligtvis inte om att peka ut ammare o ickeammare eller på ngt sätt få ngn att känna sig bra eller dålig. Jag är genuint intresserad. känns tråkigt att behöva tillägga det men inser att amning är way to känsligt o sådana här trådar gärna misstolkas. Vill inte skuldbelägga ngn.

[gellis]

Jag slutade amma när Isabell var 6,5 månad. jag var inte ens säker från början att jag ville amma men bestämde mig för att prova ändå.
När Isabell var omkring 5 mån så kände jag att nu är det mer jobbigt än mysigt för stundtals var det ju mysigt. amma framför andra var klarade jag bara inte vilket gjorde att jag drog mig för att umgås med folk. Hur konstigt det än låter så tror jag att jag kanske skulle ha ammat lite längre om jag hadde haft mindre bröst.

[blomman82]

Jag vet inte varför men ibland känns det nästan som att det är lite skamligt att amma lite större barn. Jag ammar min snart 10 månaders vilket absolut inte är något extremt men det känns ganska ofta som att jag får konstiga blickar av folk när jag säger att jag fortfarande ammar henne...

Jag ammar inte bland folk längre det slutade jag med för några månader sen, iofs ganska skönt att slippa dra fram tuttarna i tid o otid, men det är vårat mys hemma innan hon somnar!
Och så länge vi båda är nöjda med det så kör vi på.....

[che]

Gellis- vad söt du är! Förlåt, kan inte låta bli att flina lite åt kommentaren om dina bröst storlek.

Blomma82- Jag hade också en period när mitt barn var nio månader som var lite jobbig. Då hade mina vänner kommenterat att jag ammade på ett väldigt oförskämt sätt vilket gjorde att jag blev medveten om att andra kan tycka ngt även om jag personligen aldrig tänkt att mitt barn på ngt sätt varit stort innan den händelsen. Vi ammar ff på, nästan varhelst o närhelst det lilla barnet vill!

[Fru S.]

Jag har få saker som jag ångrar i livet men att jag inte tog mer hjälp med amningen. Gus mådde inte bra när han föddes och amningen strulade och jag pumpade, kämpade och höll på i 3.5 månade innan jag gav upp.

Nu när jag är på smällen igen så har jag samlat på mig info och så har jag en stor förebild i en vän som ammar sin tvååring som jag nog kommer ringa mycket till.

Jag tycker också alla har så jävla bråttom, inte bara med amning utan med allt! Våra barnen ska bli stora så himla fort.

En teori som jag har är att brösten är så sexualiserade så många tycker det känns konstigt att ett barn får sin föda från det som ska "locka" männen. Jag har hört folk uttrycka åsikter som att det är incestiöst att amma barn över året. helt jävla galet enligt mig.

Jag applåderar alla långtidsammande mammor. Och alla mammor som klarade av att amma överhuvdtaget.

[Sofia85]

De flesta brukar svara: "JAG tycker att amning är för bebisar och det ser konstigt ut att amma större barn som kan gå, har tänder och kan äta riktig mat".
Att man tycker så beror ju dock enbart på att normen ser ut så i Sverige just nu.

Den främsta anledningen till att man tycker att amning bara är för spädbarn är nog att många ser amning som endast mat. Självklart behövs då ingen amning om man äter mat istället. Många säger också att deras bebisar självmant valt bort bröstet långt innan året, men det beror ju på hur man ser det. Jag tror inte att många bebisar skulle göra det om de inte fick napp och/eller nappflaska istället.

Jag tänkte precis som alla andra när jag fick barn - amma i max ett år, helst mindre. Sen visade det sig att jag hade fått en liten tuttoman. Jag började sakta men säkert inse att amning var betydligt mer än mat. Jag var ganska trött på amningen när hon närmade sig året och ännu mer kanske för att andra började påpeka att det var dags att sluta. Jag insåg dock rätt snabbt att min dotters vilja att fortsätta var betydligt större än min vilja att sluta, så vi fortsatte. Hon började dessutom på dagis redan som 1-åring och då kändes det väldigt bra att fortfarande ha amningen kvar.

Jag slutade amma henne i somras, efter 23 månader. Då hade jag tidigare dragit ner till bara kväll och natt, eftersom hon annars ville hela tiden om jag var i närheten. Jag valde att sluta helt eftersom vi gärna vill ha ett till barn och min kropp vägrade funka ordentligt så länge jag ammade. Hade det inte varit för detta hade jag nog fortsatt ett år till. Det hela gick dock över förväntan: jag förklarade att vi skulle sluta så att hon visste det och visst knorrade hon lite ibland, men accepterade läget. Hon ligger kvar i vår säng, så nu kramas vi bara lite när hon vaknar till på natten.

Oj, vad jag drog iväg, sorry!

[annapannan]

Jag slutade amma när sonen var runt 6 månader. Han var allergisk mot ägg, fisk och "eventuellt" mjölk och jag fick hålla mig undan allt sånt. Det tog på krafterna, humöret och ekonomin att hitta på maträtter som jag kunde äta. När jag fyllde år åt jag tzatziki och halloumi och fick vänta några dagar innan jag kunde amma honom igen. Då dog det ut lite... Sen var jag fruktansvärt trött på att gå runt med amningsinlägg hela tiden, att inte kunna sova utan bh. I efterhand kan jag önska att jag höll på lite längre, men det gick så "smidigt" att sluta så det kändes liksom rätt.

[Sinus]

Jag ammade ca 7 månader och önskar nästan att jag slutat tidigare, för jag mådde så dåligt av det! Det gjorde ont både i bröst och rygg och tärde väldigt psykiskt. Men trots att många sa åt mig att sluta så fortsatte jag för att jag kände att jag ville för L:s skull - jag hade mkt mjölk och hon gick upp bra i vikt. Och jag är stolt att jag höll ut än om jag nog skulle tänka en extra gång om det blir nåt fler barn. Då vet jag inte om det är värt att kämpa så länge.
Men jag önskar verkligen att det hade funkat bättre för jag tror också att bröstmjölk är det bästa än om dagens ersättningar är helt ok om amningen inte skulle funka. Och visst kan jag tycka att det ser underligt ut när 3-åringar ammas men det är ju faktiskt upp till den mamman hur hon vill göra och vad hon anser vara bäst för sitt barn. Så stå på er ni som vill och kan amma länge!

[gellis]

Che: jag håller på att få en remiss för en förminskning, vilket jag vet innebär en risk för ev amning. vi har bestämt oss för ett tredje barn om några år och då hoppas jag att jag kan uppleva skillnaden .

[gellis]

En teori som jag har är att brösten är så sexualiserade så många tycker det känns konstigt att ett barn får sin föda från det som ska "locka" männen. Jag har hört folk uttrycka åsikter som att det är incestiöst att amma barn över året. helt jävla galet enligt mig.

om det skulle vara det incestiös så är det väl i så fall om mamman eller pappan får ut något sexuellt av det, då kan jag oxå känna så. jag läste nämligen i en tråd på ett annat forum om en mamma som fick orgasm av att amma, och där kan jag spontant känna att skulle det hända mig så skulle jag sluta direkt. jag tycker att ammnings mys ska vara mys under andra förhållande en sexuella lustar. någonstan så hoppas jag att den människan var påhittad men man vet aldrig.

[Tossy]

Ida var en sån som slutade amma själv vid 8 månader, hon var inte intresserad längre. Hon drack inte heller från flaska då utan det fick vi börja vänja henne vid för att hon skulle få i sig nåt bra och mättande innan hon somnade. Napp använde hon, men hon är inte särskilt nappig av sig heller. Självklart, hade jag tyckt att det var fantastiskt underbart och mysigt så hade jag kämpat för att fortsätta amma, men ärligt talat så tyckte jag det var skönt att få tillbaka mitt liv och min kropp. Brösten har nog förlorat sin sexuella mening för mig för all framtid känns det som, haha! Framförallt är de ju inte särskilt läckra längre

Jag har inget emot de som ammar länge och inget emot de som väljer att inte amma, alla får göra som de vill och som känns bäst för dem. Visst är det bra med amning, men jag kan tycka att hetsjakten åt andra hållet, att man måste amma, är ännu värre. Snacka om att sätta psykisk press på de mammor som inte kan få det att fungera men som kanske gärna vill. Nä, amma på de som vill eller låt bli om man hellre vill det och tänk om folk kunde sluta bry sig så himla mycket om hur alla andra gör och helt enkelt bara göra så som känns bäst för sig själv! Det är min åsikt

[Sofia85]

Jag tycker också att det är upp till var och en angående amning och jag skulle inte höja på ögonbrynen om nån väljer att inte ens prova amma. Alla sköter såklart sig själv!
Men det jag tycker är tråkigt och det som jag tror att che menar med inlägget, är att folk slutar för att man "ska" sluta vid en viss ålder i Sverige. Och att den åldern är betydligt tidigare än vad som egentligen är det naturliga för människobarn (som för det mesta är nånstans mellan 2-5 år). Ännu tråkigare är att det ses som något stört och onaturligt att amma större barn. Jag tycker att man blir betydligt mer "spottad på" om man ammar länge än om man inte ammar alls.
Den här amninghetsen som det snackas om tycker jag är väldigt mild i jämförelse. När amningen krånglade för mig första sex veckorna så blev jag hela tiden uppmuntrad att ge ersättning och "det är bättre med en glad mamma än att amma och vara ledsen" osv.
Ammar man länge är man störd, pedofil, eller vägrar låta sitt barn växa upp. Det är kanske inte alla som säger det till en, men oj vad det kommer fram mycket när folk inte vet att man ammat länge.

gellis:Jag antar att du syftar på tråden på familjeliv...tvivlar inte en sekund på att den var påhittad.

[sprallos]

Victor ammade till han var 7½ mån, då hade han nobbat mig och mina erbjudanden från 6 mån, alltså dom på dagen...då ville han bara ha bröstet på morgon och kväll. Han blev rent förbannad, vred bort huvudet och skrek om jag försökte och var påstridig. Sen, efter 7½ mån ville han inte alls. Snopet, för jag hade inga bekymmer med att fortsätta. Kan tillägga att han varken hade napp eller flaska då.

Med detta barn har jag tänkt köra på samma sätt. Amma på, sen se vart det bär. Jag tillhör nog dom som ser amningen som mat, visst det är såååå mysigt också. Men jag upplevde Victors "relation" till det som att det blev mer och mer mat av det. Han låg inte och njöt på samma sätt ju större han blev. Han var vaken, åt och så fort han var mätt satte han sig upp och ville iväg. Innan kunde han ligga i en dvala av mys och bara gosa, ögonen rullade och det var bara himmelriket. Men som sagt, detta avtog i samma takt som han blev äldre...så han la av, gjorde slut med mig och ville äta annat.

[Fru S.]

Argumentet om att det är äckligt att amma för det är incest har jag läst i ett kommentarsfält hos en rätt stor känd bloggare.

Det var en tjej som tyckte det var skitäckligt att amma, att hennes tuttar var till för hennes man och att det var onaturligt att amma.

En mycket sned bild. Men den finns.

Tidigare i veckan var det en lång artikel i GP om amning, all statistik visar på att frekvensen av ammande mammor sjunker. Det tycker jag är sorgligt. Jag tycker även det är sorgligt att så många inte lagar mat till sina barn eller att dom inte äter tillsammans eller att små barn äter godis.
Men det är en helt annan tråd.....

[sprallos]

Tossy: Det tog tid för mig att få tillbaka tuttarna...länge länge var dom matmaskiner och det kändes bara obekvämt att få dom smekta osv...det var ju liksom Victors bröst numer...men det gav med sig. Nu är dom mina igen....ja, ett liiiitet tag till