Varför så bråttom att sluta amma?

[helenaeg]

Jag har inte läst alla inlägg nu men tänkte berätta om min amning.
Jag har en dotter på 5 veckor och hon helammar. Jag har allitd varit av åsikten att om man kan amma så ska man göra det. Det är en åsikt som jag delvis har fått ändra på efter att jag varit aktiv på div forum eftersom jag inte visste vilka problem som en del faktiskt har med amningen.

Jag tycker fortfarande för egen del att jag ska amma så länge jag kan för det är det som jag tror är bäst för mitt barn. MEN jag har ganska mycket problem med amningen jag också. Sen dag 1 har jag sååå ont i bröstvårtorna och den smärtan har spridit sig till hela brösten. Vissa dagar gråter jag nästan när jag ska amma. Jag får också mjölkstockning var och varannan dag somn gör fruktansvärt ont. Hela brösten blir som en hård knöl som gör så ont.
Jag har varit på amningscentrum och fått hjälp och de har tagit prover på bakterier och svamp och allt möjligt. Jag hoppades att de skulle hitta något så det fanns en lösning men de hittade inget fel. Så jag har fortfarande väldigt ont när jag ammar. Vissa dagar är bättre och andra sämre. Jag har emellanåt tankar i huvudet på att ge upp men jag VILL verkligen inte sluta amma. Skulle kännas så fel att inte ge bröstet, jag vet inte varför.

På detta med att jag får ont så har Tove magknip. Hon gnäller och gråter halva nätterna och jag lider av konstant sömnbrist pga detta. Magknipet tror de beror på mjölkallergi så jag äter inga mjölkprodukter sedan ett par veckor. Det är rent ut sagt skittråkgit och svårt att inte äta mjölkprodukter. Det finns mjölk i allt och jag kan nästan aldrig gå ut och äta längre eller fika ute för det finns inget mjölkfritt. Sömnbristen och att jag inte får äta så mkt saker har gjort mig deprimerad emellanåt och jag har dagar då jag gråter för att allt är så jobbigt. Samtidgt skulle jag aldrig äta något som hon blir dålig av, hon är ju viktigast. Jag tyckte det blev bättre av att ta bort mölk först men nu är jag inte säker längre. Detta har också gjort att jag funderat på att inte amma mer. Men som sagt, jag kämpar på. Vi ska dock prova att ge henne mjölkfri ersättning nån dag så att vi kan dela på nätterna innan någon av oss blir tokiga av sömnbristen.

Så det är anledningen till att jag funderar på ersättning på kvällarna, för att kunna dela på nätterna. Jag tror inte att jag är en bra mamma om jag har konstant sömnbrist somn gör mig deprimerad och irriterad.

Jag är nog en sån person som inte ger upp utna kämpar på på gott och ont. men jag har full förståelse för dom som inte orkar kämpa. Har man så ont eller såna problem att man själv mår riktigt dåligt av att amma då tycker jag att man inte att man ska göra det. Men det är min högst personliga åsikt och jag respekterar allas val.

Det var mina tankar och min situation angåedne amning

[Kali]

ja, nu får du väl snart starta en förskole-tråd också! iaf kliar det lite i mina fingrar

[Fru S.]

Om nån av er gör det så startar jag en sömn-tråd

[Ralphie]

När det ändå är uppe på tapeten men förskolestart så vill jag bara säga, utan att rikta mig till ngn här inne, att jag har tråkiga erfarenheter gällande detta. Det säger ju sig självt att det inte är en optimal situation att skola in det lilla barnet på förskola o det finns en hel del forskning som stödjer detta även om den sällan hålls i ljuset då det inte är riktigt samhällsnyttig forskning. Går inte in på den vidare här men vill bara säga att jag är helt förundrad över hur andra människor lever- fortfarande utan att rikta mig till ngn här, folk har kvar sin dyra bil, sitt dyra boende o åker tom på semester? VA??????


Jag blir alltid lika ställd o svär alltid. I mitt huvud- man vill ju inte förnärma ngn. Egentligen vill jag bara skrika- DET ÄR FÖR HELVETE EN PRIORITERINGSFRÅGA FÖR ER!!!!

Har en ensamstående vän som absolut inte ingår i denna kategori men jag har många bekanta som klagar på ekonomin o anser sig tvingade att börja jobba men ändå har så sjukt jäkla öveflöd. Så jävla skönt ska ni veta att få ha sagt det. Så här på nätet, lagom anonym! Jag förstår inte prioriteringen, byt dyrebilen mot en skrutt, konsumera mindre, handla begagnat o medvetet, ät mer vegetariskt, bo mindre/billigare, upptäck sverige o skit i dyra apheta semestermål på sommaren o jobba mindre, njut mer o värdesätt nuet!

Vill hålla med dig där, utan att som sagt döma någon här, för för vissa människor går det helt enkelt inte. Nu vill jag inte få mig själv att framstå som en bättre människa eller mamma, så tolka det inte på det sättet. Men vi har inte Eddy på dagis, och har tänkt att ha det så så länge det går. Och vår ekonomi är urusel, men man överlever. Det är verkligen värt att vara hemma med honom. Jag kan inte föreställa mig att någon annan okänd människa skulle få ha huvudansvaret för honom större delen av dagen. Dock har jag det så bra just nu att jag jobbar en del kvällspass (från 16-22). Tillsammans med vårdnadsbidraget vi får (eftersom vi inte har honom på dagis) så blir det lite grann i alla fall. Det är verkligen något som borde införas i varje kommun, vårdnadsbidraget. Det är ändå 3000 kr i månaden, STOR skillnad för oss.

[Taweret]

Jag har nu startat en förskoletråd

foerskola-dagmamma-disskussion-10487.html

[Öga]

Min Plutta slutade vilja amma vid ett års ålder.
Av sig själv.
Jag hade tankar på att fortsätta till hon blev 2 och att det skulle vara jobbigt att sluta. För henne alltså.
Men. Det var mer så att JAG hade det kämpigt. "Min lilla bäbis har blivit för stor" *gråååt*

Att amma Pluttan var aldrig svårt, hon sög bra från tredje dagen och använde (nästan) aldrig tänderna trots att hon fick sina första rätt tidigt.
Ingen svamp. Mjölkstockning en gång (och bara för att jag varit oförsiktig...men..hur kul är det att INTE ha linne mitt i sommaren??).
Hade bra med mjölk.
Hoppas på samma tur nästa gång. =)

[Öga]

che sa:
När det ändå är uppe på tapeten men förskolestart så vill jag bara säga, utan att rikta mig till ngn här inne, att jag har tråkiga erfarenheter gällande detta. Det säger ju sig självt att det inte är en optimal situation att skola in det lilla barnet på förskola o det finns en hel del forskning som stödjer detta även om den sällan hålls i ljuset då det inte är riktigt samhällsnyttig forskning. Går inte in på den vidare här men vill bara säga att jag är helt förundrad över hur andra människor lever- fortfarande utan att rikta mig till ngn här, folk har kvar sin dyra bil, sitt dyra boende o åker tom på semester? VA??????


Jag blir alltid lika ställd o svär alltid. I mitt huvud- man vill ju inte förnärma ngn. Egentligen vill jag bara skrika- DET ÄR FÖR HELVETE EN PRIORITERINGSFRÅGA FÖR ER!!!!

Har en ensamstående vän som absolut inte ingår i denna kategori men jag har många bekanta som klagar på ekonomin o anser sig tvingade att börja jobba men ändå har så sjukt jäkla öveflöd. Så jävla skönt ska ni veta att få ha sagt det. Så här på nätet, lagom anonym! Jag förstår inte prioriteringen, byt dyrebilen mot en skrutt, konsumera mindre, handla begagnat o medvetet, ät mer vegetariskt, bo mindre/billigare, upptäck sverige o skit i dyra apheta semestermål på sommaren o jobba mindre, njut mer o värdesätt nuet!


Jobbar 75% men tycker det är för mkt. Försökte gå ner till halvtid men fick inte för min chef pga att "man bara får vara 25% föräldraledig" och "just nu är vi för få i personalstyrkan som det är". WTF!!! Jag blev skitarg och kollar efter annat jobb nu. Det blir dock till att dra åt svångremmen snart för min man börjar plugga till hösten.
Men. Då får det bli så. Jag gillar inte heller att min Plutta ska vara på dagis hela dagarna. Hon har hittills bara behövt vara på dagis 3 dagar i veckan mellan 9-14 pga att maken varit arbetssökande, å den dagistiden ser jag bara som positiv lektid och socialisering med andra barn. =)
Vi längtar efter eget hus men bor i en 2:a. Men vi är mkt med vårt barn =).