Våran träff med barnkirurgen!

[Fru S.]

Tänker på er!

Puss.

[Tossy]

Hoppas allt går bra idag! Kramar

[Kali]

hoppas allt gått bra idag!!

[ullis78]

Tack så mycket för era ord!

Jag sov väldigt dåligt inatt o gick upp 5.20.

Själva sövningen var naturligtvis inte så rolig fast personalen var ju naturligtvis väldigt proffsiga o bra! Sedan så drog det ut på tiden så mycket. Hon sövdes 8.20 o då räknade jag 2 timmar framåt sen. Kl 12 fick vi komma upp o de var ingen rolig väntan alls. Men det var ju mkt förberedelser innan o kirurgen var inte på plats förrän ca 9.20.

På uppvaket sedan så tänkte jag att allt skulle vara frid o fröjd så fel jag hade, det var det som var den absolut jobbigaste biten! Första tanken var bara " Vad i helvete har vi gjort"!!!? Jag har aldrig haft så dåligt samvete i HELA MITT LIV! Att veta att det är vi som tagit beslutet o satt henne i den hemska situationen. Det var/är 4 plåster på magen från titthålen, en peg med slang o påse till och sond i näsan med påse till för att ta bort vätska från magen som kan göra henne illamående! Sen är det naturligtvis dropp eftersom hon inte får äta på 24 tim o en pox som e borta nu! Hon var alldeles groggy o låg o grät med en hes röst som vi inte kände igen. Jag var alldeles för chockad för att gråta. Hon fick lite mera smärtstillande efter att hon vaknat o somnade sedan om. När hon vaknade efter 1 tim så var hon lite piggare o kunde tom le lite. Hon fick välja ut en leksak ur en väska, en dinosaurie som hon sen satt o pussade på,,,,våran tappra lilla skrota!

Nu är vi nere på rummet igen o Amnada e trött o halvsitter i vagnen o kollar på Nalle Puh! Hon är irriterad på sonden i näsan som hon gärna vill pilla på o det föstår jag. Den e stor i föhållande till henne, stackarn. Men imon blir hon nog av med den!

Jag vet att det finns värre öden här på sjukhuset med cancerfall o dyl men man e ändå sig själv närmast o detta e inget jag hoppas någon annan av er kommer behöva uppleva, att lägga erat barn på operationsbordet! Fy fan säger jag! Tack o lov så återhämtar ju dom här små skitungarna sig fort!

[milla]

Oj vilken dultig tjej ni har,fy vad jobbigt det måste vara för er Tror du kommer vara väldigt glad att ni tog det beslut som ni gjorde när hon är pigg o kry igen,men förstår verkligen att du tänker så... Hoppas att hon bättrar på sig snabbt nu

[Kali]

skönt att det är över nu! det är ju ett BRA beslut ni tagit även fast jag förstår att det måste vara överjävligt där o då....
är ni på östra?

[sitamoia]

Ja verkligen skönt att det är över, för det låter som en pers för en stackars förälder. Och för lilla Mandis också såklart. Men nu har ni gjort det värsta och på nolltid kommer hon vara sig själv igen. Vad gulligt att hon fått små presenter från sjukhuset, sånt betyder så mycket.

[ullis78]

Ja vi är på Östra, på barnkiurgen!

Försöker att bita ihop o tänka på varför vi e här! Det är lätt att glömma det o känna att vi bara skulle låtit det vara! Känns väldigt stort o drastiskt det här men vi får inte glömma all koas vi haft hemma som tärt på oss alla! Känns så hemskt o se hennes söta lilla mage helt "förstörd" med plåster o en ful slang, men när det har läkt kommer det bara finnas en liten liten knapp kvar! Det är ju trots allt bara 6 timmar sen hon vaknade, men det är svårt att ha tålamod. Vill bara ha tillbaka våran vanliga Mandis så fort som möjligt!

Skönt för henne att sova nu iaf, ligger o snarkar!

[Fru S.]

Hej vännen!
Vad skönt att det gick bra i alla fall, jag förstår att det var så jobbigt för er!

Vi tänker på Mandis och er såklart!
Bamsekram!

[ullis78]

Tack Fru S, det vämer!

[Strumpan]

Vad skönt att höra att det gick bra! Fy vad jobbigt det måste vara för er men som sagt så kommer ju allt bli bättre för Amanda nu.

Ta hand om er!

[a_y_g]

Vad skönt att operationen gick bra, och skönt att det är över nu. Hoppas att detta hjälper er på vägen mot drömmen (dvs. ett barn som uppskattar mat och får behålla den)

Många kramar från oss!

[a_y_g]

Hur har det gått för er efter operationen? Hur mår lillan? Har hon börjat äta lite?

[ullis78]

Ayg: Jag har visst missat ditt inlägg! Jo det är ett helt annat liv vi har sen efter operationen . Jag vet inte riktigt hur Amanda känner det om man tänker på omställningen, men det borde vara skönt för henne att slippa kräkas så mycket o matas om hela tiden. Dessutom så har hennes luftrör blivit betydligt bättre o hon har inte längre någon förskylningsastma....JIPPIE!

Hon är ju fortfarande lika känslig i munnen o kan sitta o hulka o försöka kräkas när hon får in någon bit i munnen som retar henne trots att den kan vara jätte liten eller om hon får för mycket! Hon kan vara lite nyfiken på maten vi andra äter o på dagis o kan svälja lite men mycket har hon bara på tungan o sen åker det ut igen!

Hon har även börjat att vägra svälja maten som hon kan äta o som jag ger henne. Det är svårt att mata henne men trots det försöker jag ändå ge henne gröt morgon o kväll. 3 mål mitt på dagen trugar jag henne inte. Låter henne smaka på det lilla hon vill o sond matar henne resten i hennes knapp som hon fick dit satt.

Ibörjan så hade både jag o hennes pappa svårt för den o tyckte att det kändes fel o onaturligt att använda den o satt trots den o kämpa i en timme ibland vid maten. Nu ser vi den mer som ett jättebra hjälpmedel o en chans för oss att kunna åka hemifrån utan att behöva vara stressade över matbiten o det är lätt o smidigt att ge henne lite näring.

Någonting som åtminstone hennes pappa tycker är jobbigt är att mata henne offentligt. Han gillar inte när folk tittar till en extra gång, han vill inte sticka ut o vill att hans lilla prinsessa ska vara "som alla andra" om ni förstår vad jag menar. Jag kunde väll oxå tycka det var lite jobbigt ibörjan när folk titta (fast dom trodde att vi inte såg) men nu bryr jag mig inte så mycket.

Har sagt till honom att han får skita i det. Det är vårt ansvar att se till att hon är mätt o mår bra o vi hade säkert oxå tittat till lite extra om det hade gällt något annat barn, det blir ju lätt så. Visst att man kan gå undan lite men jag gömmer mig inte