Våran träff med barnkirurgen!

[Kali]

usch låter jättejobbigt! men som någon skrev, det är nog ändå bra att få veta kanske... stort lycka till iaf!

[Frixie]

Det kommer säkert gå bra....
Personalen är säkert vana vid trilskande ett-åringar så dom vet nog hur dom skall bära sig åt...

Men lycka till i alla fall.
Vi skall tänka på er hela dagen på måndag!

[ullis78]

Jag väcker denna tråden till liv!

Det gjordes massa undersökningar på Mandis i sommras och i höstas, eller ja massa o massa men fyra stycken iallafall! Men allt så helt normalt ut o inga förträngningar eller slapp magmun hittades...konstigt nog!

Vi hade två möten till med kirurgen o på det senaste i November så tackade jag nej till operation eftersom jag är envis som synden o tyckte att det verkade för skrämmande o radikalt med ett ingrepp. Resten av November o hela December så gjorde hon inte annat än att kräkas kändes det som. Där fick jag för att jag tackade nej liksom o förskylningarna som härjade triggade ju igång det ännu mer!

Över jul var vi på semester uppe i fjällen i en vecka med dom närmsta i familjen. Dom om några känner till problemen men har aldrig levt ihop med oss så tätt i en vecka o sett situationen på nära håll så länge. Dom blev chockade o väldigt ledsna när dom såg hur det var o fick mig till att tycka att det är ok att ta emot hjälp! Tom min mamma som vart ännu mer emot ev operation än jag erkände att det kanske var det bästa trots allt!

Så idag fick jag erkänna för kirurgen att jag ångrat mig o han har satt upp oss på en väntelista som kan ta mellan 2-3 månader. Han sa även att han tyckte det var bra att jag tagit detta beslutet o att det inte är något konstigt med det! Sedan började han prata om en ev PEG oxå....åhhhh alla dessa jobbiga beslut man måste ta! Först blev jag riktigt irriterad, Amanda behöver ingen jäkla knapp i magen men fattade vitsen med det efter en stund. Tydligen så kan vissa få lite problem med att svälja sen o då kan det vara bra med en PEG som stöd dom första veckorna! Man kan ju strunta i det men visar det sig sen att det hade vart till hjälp så blir det ju ytterligare ingrepp. Kanske lika bra att ta allt å samma gång då. Ja vi får ta det sen.

Hoppas bara att operationen inte infaller på samma dag som Lillebror bestämmer sig för att titta ut, då blir det körigt.....

[Kali]

men vad tufft när du fattat ett beslut får du ett till att ta! jag håller tummarna för att hon får en tid snart o i god tid innan lillebror är här.

[fru Wahlström]

Kanske var bra att er familj som ändå inte lever med det varje dag fick se det och kunde tycka till lite. Ni har ju vant er nu men känns ju tråkigt för Amanda om hon ska behöva ha det så i flera år! Det kommer säkert gå superfint med operationen, hoppas bara att det inte blir för nära ditt BF så ni behöver oroa er för det också.
En kompis gjorde en operation på magmunnen en gång, han hade väldiga problem med sura uppstötningar. Han fick inte äta fast föda de första dagarna men han har inte haft några om helst problem efter operationen!

[milla]

Usch vad jobbigt Skönt att ni kommer få hjälp,förstår att det är jobbiga beslut att ta... Hoppas som dom andra att ni får en tid som inte är allt för nära lillebrors ankomst...

[Fru S.]

Helt rätt beslut, vännen!

Jag har lite i hemlighet varit för operation innan Mandis blir medveten om sina problem.

Jag håller alla tummar för er och tänker på er!

Bamsekram!

[a_y_g]

Hoppas operationen går bra och att Mandis slipper kräkas varje dag! Varför väljer dom ändå att operera om undersökningarna inte visaar på någon slapp magmun??

Jag har oxå en liten tös som kräks och vi ska till doktorn nu den 19e o prata om det o se om det blir aktuellt med några undersökningar.

Det som du beskriver om din dotter stämmer väldigt bra överäns med min dotter. Hon är jättekännslig för bitar i maten, så jag mixar all mat slät, men även då kan hon kräkas om det blir en för stor tugga av maten.

Periodvis går det jättebra, men sen helt plötsligt så går det sämre igen. Hon får ofta kväljningar av maten, och man ser på henne precis innan hon ska kräkas att det liksom är på gång och då kommer allt upp plus lite till.

Vi har haft jättesvårt att få henne o äta. Vi har verkligen försökt med allt, från att sitta i matstolen o bara erbjuda o låta det vara om hon inte vill ha till att krypa eller gå efter henne o ge små tuggor lite då o då. Det som fungerar just nu är att sitta framför tvn o mata henne, då äter hon med god aptit oftast, hon liksom glömmer bort sig lite verkar det som. Hur är Mandis inställning till mat?

Vi har haft en logopedkontakt som vi har avbrutit då hon insåg att hon inte kunde bidra till så mkt hjälp, utan tyckte att vi får göra det som funkar helt enkelt för att få i henne mat.

När det var som värst så åt hon ingenting förutom bröstmjölk o då var hon 10 månader, och började gå ner i vikt.

Kräks din dotter upp allt när hon kräks? Kräktes hon mkt när hon var liten? Stella kräktes bara enstaka gånger då, det var när vi började med bitar i maten som det började ordentligt. Nu när hon är 13 månader så kräks hon i perioder, då hon kan kräka upp 1-2 mål om dagen för att sedan få behålla allt i en eller två veckor och sen så börjar allt om igen.

Hur sover Mandis på natten? Stella vaknar väldigt ofta vilket får mig o misstänka sura uppstötningar, dom kan ju få det när dom ligger ner om magmunnen är slapp.

Många frågor, men precis som dig så känner jag inte till någon som har problem med detta så det vore väldigt trevligt om vi kunde följas åt och berätta hur det går o så. Och så klart ställa en massa frågor. =)

[ullis78]

Tack alla för era ord!

En väninna till mig sa att när vi väl fått detta överstökat så kommer vi undra varför vi inte gjort det tidigare! Kanske sant, men samtidigt så känns det bra att vi ändå har gjort det vi kunnat o iaf försökt att låta det växa bort.

Ayg: Jag vet att det är fler som har det liknande men man känner sig helt ensam om sitt problem för jag har aldrig träffat någon eller ens pratat med någon annan i samma situation, bara hört talas om genom Läkare o Logoped! Tråkigt att ni har samma problem men det kan vara skönt att ha någon att prata med om det samtidigt!

Dom tycker vi ska göra detta just för att kunna bli av med dessa dagliga kräkningar o så att vi ska kunna leva ett "normalt" liv. Dom säger att det är psykiskt på henne men oavsett anledning så verkar det vara ända sättet att komma ur detta. Logopeden säger att vi ska träna henne med fast mat som tex mosad banan, kex o dyl varje dag. Men hon kräks redan massa o sen sitta o trigga igång detta ytterligare då genom att öva....det går inte på sikt! Vi skulle inte göra annat än att torka spyor!

Amanda är oxå en periodare, som längst har hon vart kräkfri i en vecka men det kommer alltid tillbaka med besked. Oftast så är det iaf en gång om dagen. Vi får alltid ha med stora muggar som hon kan kräkas i vid matbordet. Vi fyller dom med lite vatten som vi ger henne när hon börjar kvälja o hulka, hjälper ibland!

Hon är själv inte intresserad av att äta o är mer ett nödvändigt ont! Hon levde mestadels på ersättning första året. Nu äter hon lösa pureer men e totalt ointresserad av det. Nyfiken på det alla andra äter som pommes, gurkbitar osv men det går sällan bra. Slutar med att hela maginnehållet kommer upp av den lilla biten på tungan! Lustigt att du nämner det där med teve. Manda måste mer eller mindre kolla på teven för att få i sig maten, går knappt annars. Tidigare fick jag sitta med leksaker men nu e hon större med mer egen vilja o "högre krav" *suck* Orkar inte bråka med henne!

Kräkningarna började tiden då hon skulle fötts (kom i v 28+6) o har hållt på mer eller mindre dagligen sedan dess. Och ja hon kräks upp allt när hon kräks (oftast) Kommer som en kaskad o det kan skvätta långt upp på väggarna om det vill sig illa. Jobbigast är det när hon är förskyld men det räcker med att hon hostar, rapar eller gråter.

Amnada sover oftast bra på nätterna men hostar en hel del från o till pga känsliga luftrör. Detta gör att hon titt som tätt vaknar av att hon kräkts ner sängen o sig själv. Så fort hon hostar får vi springa in med spypåsen i högsta hugg utifall att....

Ja som sagt så tar detta upp mycket av våran tid och energi och det är därför jag nu valt att göra detta ingrepp, efter snart två års spyor!

Hoppas att det går bra hos läkaren nu då och att dom tar tag i det o gör en utredning på henne. Våra tjejer verkar vara väldigt lika med problemet!

Växer hon bra o så eller får ni kämpa med vikten oxå?!

[a_y_g]

Heh vi satt oxå med leksaker innan men det slutade och fungera, så det är tvn eller min dator som gäller.

Stella äter det mästa men allt är mixat slätt, och hon får varje dag något att tugga på, ex smörgåsrån, brödbitar, korvbitar, makaroner men varje gång är en chansning. Och har hon då redan kräkts 1-2 gånger den dagen så hoppar jag över tuggbitarna så att hon slipper kräkas mer den dagen. Hon får oxå tuggor av min mat för att hon så gärna vill smaka men då får man göra minimala bitar o ta det som enkelt och tugga sönder.

Gällande sömnen så har Stella alltid sovit lite, och vaknat många gånger varje natt och det gör hon fortfarande och hon sover väldigt oroligt, så jag misstänker att det kan ha med magmunnen o göra! För vi har verkligen testat allt förutom 5minuters metoden.

Just nu så växer hon och ökar i vikt som hon ska, hon ligger strax över medel på vikten och är lång för sin ålder men detta är enbart för att jag gör allt som jag kan för att hon ska äta ok. Vi lydde bvcs och logopedens råd att bara erbjuda och vänta in henne men då slutade hon o äta helt och började gå ner i vikt.

Vad skönt att ni ska få hjälp, trots att det är jobbigt o se sin lilla älskling sövas och genomgå en operation så blir det nog bäst i slutändan. Tänkt dig att ha ett barn där man slipper vara rädd vid varje tugga att hon ska kräkas och ett barn som har en positiv inställning till mat, som vill äta utan leksaker, tv och trugande!!!

[ullis78]

Tänkt dig att ha ett barn där man slipper vara rädd vid varje tugga att hon ska kräkas och ett barn som har en positiv inställning till mat, som vill äta utan leksaker, tv och trugande!!!

Jag kan inte ens föreställa mig det! Men jag är så avundsjuk på alla föräldrar som har barn som äter o tuggar frivilligt utan att kräkas. Undra om dom förstår hur bra dom har det

Amanda ligger oxå över kurvan på både längd o vikt o ser ut som hälsan själv, men det är bara för att jag lägger ner hela min själ i att hon ska få i sig det hon behöver. Ingen som inte känner oss skulle kunna gissa sig till hennes/vårat problem.

Våran skrutta skulle inte heller äta något om vi hade den inställningen att hon fick äta när hon ville och vi slutade truga. Hon kan gå en hel dag på dagis utan att äta o är lika glad för det. Ibland har det känts som att det är något fel på henne som aldrig vill äta trots att hon är hungrig men din tjej är ju lite likadan så det kanske finns en förklaring till det då. Dom har samma problem och inställning till mat!

Det låter som att Stella bla har reflux. Amanda hade oxå det ett tag men fick medicin för det i sommras. Då spydde hon ännu mer men det försvann av sig själv sen. Hon sov oxå oroligt då och låg o gnällde!

Ska bli intressant att höra vad eran läkare säger sen när ni har varit där o att dom kan vara till någon hjälpp!

[a_y_g]

Har tänkt samma sak så många gånger, kan inte hon bara tycka om och äta. Maten har verkligen blivit ett stort moment varje dag som ska gås i genom med oro och rädsla. Man försöker planera så att man är hemma när hon ska äta eller någonstans där man har tillgång typ till tv eller något annat skoj hehe...och ingen runtomkring förstår hur man har det! Tom min sambo som är insatt i situationen har svårt att förstå och stötta mig i detta. Han matar inte henne längre för det går inte.

Gud vad lika dom är!!! Min lilla sötnos kan oxå gå hur länge som helst utan mat och vara hungrig utan att vilja äta. Och det är klart, sätter man i halsen eller kräks av maten så vill man ju inte äta.

Hur fungerar det på dagis, äter hon inte där alls?? Stella ska börja nu i april, har tänkt att hon får gå 15 timmar till o börja med över sommaren o se hur det går!

Hoppas läkaren tar detta på allvar, för vi har tidigare försökt o få hjälp men alla säger barn svälter sig inte frivilligt och det är bara o fortsätta o erbjuda så börjar hon äta snart, yeah right!!!

[tessan35]

Hej!! När jag läser era berättelser så känns det nästan som om Julia har samma sak, hon spyr ganska ofta, helst när hon gråter, fast hon inte gråter hysterisk. Sen kan hon spy när hon äter mat sitter och kväljer sig sen spyr hon upp maten.. Hon sover oroligt på nätterna som jag skrivit i en annan tråd, vaknar ca varannan timme på natten.. Hon lever mest på välling för det får hon oftast behålla. Kanske ska ringa läkaren för henne med..

[ToToRo]

o fy. kan inte ens ana hur tungt det är. att ha ett barn som är behov an läkarundersökningar tycker jag räcker och sen stå ut med att se sitt barn kräkas varje dag.

Ja hoppas de finner vad som är problemet och kan lösa det.

[ullis78]

Totoro: Tack, ja det ska nog bli bra tillslut. Vi kommer ju vara på rätt ställe o dom är ju vana vid sådana här liknande problem!

Tessan35: Ja det verkar ju vara något liknande, fast förhoppningvis inte lika extremt (men jätte jobbigt ändå det klart) Tycker definitivt du ska prata med en barnläkare om det, hon är ju ändå över året förstår jag det som! Dom gjorde lite undersökningar på Amanda när hon var ett halvår men hitta inget fysiskt fel. Hade dom gjort det så hade dom naturligtvis åtgärdat det men nu sa dom bara att det troligtvis skulle växa bort innan hon blev 1 år ...villket det tyvärr inte gjorde!

Ayg: Ja varje måltid måste planeras och dom gångerna jag matar henne offentligt så ser jag till att det finns toa i närheten där man kan göra sig av med ev spya o så sätter vi oss så avskilt som möjligt utifall att det händer någon olycka. Inte så kul om det skvätter ner på golvet o börjar lukta spya med bordsgrannar inpå.

Vad jobbigt att du inte får någon stöttning av din sambo, man känner ju sig helt ensam o utlämnad då. Amandas pappa hade oxå svårt att mata henne förut, men nu funkar det bra tycker jag. Det är så skönt att få en liten paus ibland o slippa att behöva ta varje måltid. Han är pappa ledig en dag i veckan o det är så så skönt att få gå till jobbet o kunna känna sig trygg med att det fungerar hemma. Innan höll jag på att få panik då allt hängde på bara mig hela tiden. Ingen avlastning alls!

På dagis vill hon inte äta men dricker mjölk o smakar på lite mjukost och så. Hon åt bättre i höstas men så började hon krångla mer o blev bortskämd med att få se på teven. Nu går hon ju bara där 9 timmar i veckan så det gör ju inte så mycket, men ändå!

Jag är övertygad om att läkaren kommer att ta er på allvar för hon är ju såpass stor nu o som jag skrev tidigare så anses det som "normalt" upp till 1 år. Dom läkarna o kirurgerna jag vart i kontakt med om detta har vart otroligt sympatiska o förstående. Dom har vart lätta att få tag på och har ringt upp fort när det vart jobbigt hemma. Han vi var i kontakt med nu senast tyckte tom att det var ett bra beslut att ta emot hjälpen dom erbjöd. Lycka till med kräk-räkan nästa vecka o skriv gärna hur det gick och vad dom sa!