vad ska jag göra!?

[gangsterflickan]

detta kommer bli långt och troligtvis ganska svammligt för er som orkar läsa lite men jag lär skriva av mig.

de har varit mycket tjafs i mitt förhållande med min sambo på senaste tiden.
han blir sur på mig för att han tycker jag låter sur och grinig hela tiden samt att jag snäser.
själv tycker jag inte att jag snäser men vet att jag inte låter så glad eftersom jag är så trött hela tiden.

senaste veckan har de varit något varje kväll.
förra helgen sa han att han inte trivs med mig längre eftersom jag är så här.
Han frågade mig när vi kom hem från affären om vi kunde laga maten på en gång och jag svarade "ja varför inte" vilket jag brukar kunna säga ibland och de har aldrig gjort något förut men nu tog de hus i hel*etet ochhan sa att ajg alltid måste vara sarkastisk och slänger skit på honom så fort han öppnar munnen.
Jag blev jätte ledssen för jag hade inte ens anat att de skulle bli så där.
så efter ett tag kom han och sa förlåt att han överreagerade eftersom han försöker sluta snusa.
Sen blev de bra för den gången.

dagen efter gnällde han över att jag aldrig lyssnar (jag vill inte alltid ta tips från andra på en gång om våran bebis utan försöka själv först) och att jag är en besserwisser.
jag blev jätte ledssen och känner mig som en usel mamma.
de var jag som fick be om ursäkt den kvällen men jag tyckte de känndes fel på något vis.

sen dagen efter råkade jag låta grinig på kvällssidan när våran dotter börade slita i skeden som jag skulle mata henne med och då sa han på en gån "hon vet inte bättre, du behöver inte bli så irriterad"
- ännu mer kände jag mig som dålig mamma

detta började ta på mina krafte mycket och jag har haft svårt att vara glad för de där känslorna finns hela tiden innom mig och ajg kan liksom inte stänga av dem.
så någon dag senare när jag kännde mig på bra humör och lite extra glad så sa han helt plötsligt "du verkar vara så trött och slut hela tiden, du verkar inte ha någon energi kvar"
då frågade jag varför han tyckte de, och svaret blev: du blir ju irriterad hela tiden och skäller på hundarna och verkar inte de minsta glad.. de är så himla tråkigt.
och oj vad de stärkte mitt glada humör, de sjönk som en sten i havet.

och sen sa han en kväll att han börjar tröttna på att vi alltid tjafsar och dagen efter de skulle ajg fråga en sak men efter halva meningen sa han "ja de är väl klar, jag är väl inte dum i huvudet" som om de var de jag tänkte fråga.. jag ville fråga så jag skulle veta hur de skulle bli. de sa jag tuill honom och sa att om han inte hade avbrutit mig hade han vetat de...
då tyckte jag att de var han som borde be om ursäkt men efter ett tag gjorde ajg de endå...

jag blir så arg på mig själv för jag göra så.
allt kan väl inte vara mitt fel eller?
Hur ska jag veta om jag är en dålig mamma. hör ju inget bra jag gör så de kanske är så?
och hur ska ajg få han at första att de är jobbigt att vara hemma med bebis hela dagarna för han säger jämt, jag har ju faktiskst jobbat hela dagen kan jag inte få ta de lite lugnt när jag komme hem.
visst han jobbar mycket men är de för mycket begärt att han tar våran dotter en liten stund någon timmer efter jobbet så jag kan få gå tex på toa i fred.
han brukar inte byta en enda blöja i veckorna, han ger henne inte mat och sådant.
så jag tycker inte jag begär för mycket men hur ska jag veta?
jag blir så matt och orkar knappt kliva upp vissa dagar... vad ska jag göra? ahr ni nå bra tips hur jag ska hantera detta för ajg älskar honom och han är en jätte bra kille när han är sitt vanliga jag.
Han har dessutom inte snusat på 3 dagar, ska jag ha översende med de ochlåta allt vara för de beror på de eller vad ska jag göra?

förlåt för allt klagande, vill bara att e ska bli bra

[gangsterflickan]

glömde skriva med att de är massa mer små saker hela tiden och att han inte låter glad när jag ringer till honom längre utan mer besviken över att de är jag.

och ursäkta alla stav fel!

[cornelia19]

Jag förstår din frustration. Man känner igen sig på vissa punkter som du beskriver. Vist jag är hemma och sambon jobbar men när de kommer hem tycker jag de kan avlasta en. min sambo är duktig på de han vill gärna umgås med sin dotter och ge henne mat och bytta på henne. Men ibland är de jobbigt, de är ansträngande att ha hand om ett barn hemma hela dagarna. Du kan ju fråga honom varför han inte bryr sig så mycket, bara för att han har jobbat en hel dag betyder de inte att bara han är trött för de är även du som får hålla på med din dotter varje dag. Varför vill han inte umgås med henne han borde vilja de..de kan ju inte vara så himmla jobbigt.
Jag vet inte rik´tigt vad du ska göra, ni kan inte sätta er ner en kväll och prata igenom, skriva ned vad ni tycker är bra och dåligt hemma och försöka ändra de.?? Jag kan inte ge dig något annat råd...hoppas de kommer gå bra..massa styrke kramar!

PS::Du är defenitivt inte en dålig mamma, du behöver också lite tid utanför hemmet. Du har ingen som kan passa henne ca 1 timme??

[Fru S.]

Stumpan!
Som jag skrev i den andra tråden så har jag och mannen precis gått igenom nästan exakt samma sak.
Du är trött och vill ha avlastning, han är också trött och har antagligen inte landat i sin papparoll än.
Det ni behöver göra är att sätta er ner och verkligen prata om vilka förväntningar ni har på varandra.
Ex. Vad vill du att han gör när han kommer hem?
Kan du ge honom en liten stund för sig själv först och sen så tar han Alvina?

Det låter som om ni pratar förbi varandra och missuppfattar en massa.

Hoppas att det löser sig.
Massa kramar från mig till dig.

[sprallos]

Jag känner så väl igen mig...jag fräser, snäser och är irriterad hela tiden...tydligen. Jag märker det inte själv, men eftersom han säger så så MÅSTE jag ju acceptera och respektera hans åsikt. Jag hade absolut velat att han gjorde desamma om situationen var omvänd. Så jag försöker verkligen att låta gladare, inte fräsa osv osv.

Vi har också haft snack om detta med att vara trött och att dra det tyngre lasset med ansvaret över vårt barn. Men detta gör jag inte när jag känner mig irritarad utan jag väljer att göra det annan tid. Nu har jag en sambo som det går att prata med också och det är tur.

Sen, till sist har vi beslutat att inte ta några beslut under första året som föräldrar. Man är trött, trött och åter trött jämt. Man han känslorna utan på etc etc, ja ni vet ju hur det är. Så därför tror jag man förstorar upp alla bagateller och det vore ju förjävligt om man gick isär på osäkra grunder....Så inga beslut rörande förhållandet ( i neg riktning...) tas under första året. Nu har vi varit tillsammans i 9 år också vilket gör skillnad.

Jag hoppas ni når en lösning, men ni är mitt uppe i den tyngsta tiden också. Jag tyckte allt lättade betydligt efter 6 mån.

[Isan]

Ja du här e det likadant ... fast sista veckan har han insett att jag blir en gladare sambo å en gladare mamma om jag får lite mer avlastning! Bara en sån sak att laga mat ... jag ÄLSKAR det verkligen !!! Får jag vara själv i köket den tiden det tar å lyssna på lite musik å göra det jag e bra på (ifred då) så känns det kanon! Sen småsaker som att byta blöja å umgås med barnen tycker jag hör till när man blir pappa! Inte bara vi mammor som ska byta på dom små ......

Visst jag vet att jag snäser å beter mig illa minst 1 gång om dagen men som sagt ... man blir väldigt trött!!! Avlastning + att man kan kommunicera med varandra gör allt mycket lättare!

För nån vecka sen var jag hemma med 2 sjuka barn å jag var HELT JÄVLA SLUT!!!
Men det var då som sambon faktiskt förstod att jag var trött å att jag behövde avlastning! Så nu känns det som att han förstår lite bättre iallafall. Bara hoppas på att det inte rinner ut i sanden!!!

Skickar massor med stärkande kramar å hoppas det löser sig för er!

[yra]

Känner oxå igen mig i det du skrivit jättemycket... Jag tror att många såna här konflikter beror på att man missförstår varandra hela tiden.. Den ena tror att den andre är sur och tvärtom o så blir båda på dåligt humör fast ingen var det från början..

Sen tror jag att det är väldigt svårt för männen att förstå hur det är att vara hemma hela dagarna med ett litet barn, hur låst man är. När dom kommer hem från jobbet vill dom bara slänga sig o soffan för dom har ju slitit såååå håååårt hela dagen. För det har ju vi som är hemma absolut inte gjort;)

Familjerådgivning är ett tips, vi har bara varit en gång men jag tycker att det är väldigt positivt..

Kämpa på tjejen, tror att det är viktigt att ni får prata ut ordentligt för annars är det lätt att bli riktigt bitter..

Ta hand om dig.. Kram!

[MammaTillRasmus]

Jahapp, räcker upp armen. 1 till här som är irreterad och sur för det mesta. Bråkar mycket med T och det mår jag inte så bra av. Jag saknar honom och hatar att bråka med han. Allt från något lite till något stort bråkar vi om. Jag ber absolut inte om ursäkt till honom om han har börjat och sen skall ha det till vara mitt fel. Jag pratar inte med honom ett enda dugg. Sen när vi bråkar så bråkar vi bara för en stund sen pratar vi inte mer om de. Men sen nästa dag är något nytt. vi bråkar om vem skall ta hundarna osv. Har vi aldrig gjort förr. Han påstod senaste igår att jag inte gör någon nytta här hemma. Han var och satte upp markiser i 4 timmar. Innan han åkte städade jag igenom hela lägenheten. sen tvättade jag. han fick laga maten, sen diskade jag och nattade Rasmus plus Elin. Han blev genom sur för han fick ta hundarna. Men det skiter jag i fundständigt. Min man är snusare och har börjat röka igen. Han är en plåga när han inte har snus. Jag har tagit kontakt med familjerådgivning för våran skull.

[emilie kinhult]

åå va lessen jag blir när jag läser om att ni har de jobbigt, varför har du inte skrivit de när vi har skrivit till varandra? de har ju låtit som om ni har de så bra.

du är absolut inte en dålig mamma, bara en trött mamma som behöver lite tid för dig själv, tex på toa eller varför inte en promenad och rensa ut i huvudet lite.

du har ju mitt nr så ring när du behöver rensa bland alla känslor du känner. jag lyssnar gärna.

tro på dig själv, du ÄR världens bästa mamma

[moia]

Jag skrev ju i den andra tråden, men vill ge en styrkekram här också! Jag tror det är jätteviktigt att din sambo inser att du också jobbar heltid - med att ha hand om bebis! Det är inte samma sak som att gå hemma och slappa, eller att ha massa tid för att göra sånt man vill. När han kommer hem från jobbet kanske han behöver sitta ner och pusta ut i några minuter, men sedan får han fasen ta och umgås med sitt barn! Du måste få några timmar utan ansvar för Alvina, varje dag! Lycka till, och stå på dig!

[Lollo_80]

det låter som att ni snackar förbi varandra och förväntar er vissa svar och där med får ni dem (även om partnern sagt något helt annat) har ni testat att ta in en tredjepart i samtalet.. en oberoende part som med egna ord kan säga vad ni säger till varandra......låter halv galet men jag har vänner det fungerat för....helt plötsligt hör man vad den andra säger inte vad man tror att han/hon säger....

det kanske skulle kunna hjälpa dig att få honom att förstå
att du inte går hemma och slappar utan att det är ett arbete det med.....
att även du behöver avlastning hemma....
att han ny mera faktiskt är pappa och därmed har ansvar för fler än sig själv..

[gangsterflickan]

Hej! De var ett tag sedan jag skrev detta och direkt efter jag hade skrivit inlägget så blev de ett jätte bråk som höll på att sluta med en paus i förhållandet men vi talade vidare och tror vi faktiskt förstod varandra väldigt bra då. Nu har de gått några veckor och allt är mycket bättre. Tack för alla tips och att ni stöttat mig. Jag hoppas de blir bättre för er andra också som haft liknande. Ni är goast av alla!

[Angie1]

Massor av styrke kramar! Hoppas allt löser sig!

[Redhotwera]

Hoppas det löser sig för er!!

[soltrollet]

Skönt att ni verkar ha löst det, viktigt att man kommer ihåg att PRATA med varandra, jag gör det inte alltid och det är lätt att man blir irriterad på varandra när man sover för lite, för det gör man ju när man har små barn...

Hur som helst, lycka till =)