Usch nu kommer den negativa mamman fram

[Caroliinen]

Ja de blir ju svårt när man bara umgås med par men har inte de någon singelkillkompis de kan presentera dig för? =)

Jag träffade min man på internet så jag tycker ju att dejtingsidorna funkade toppen
Å har du några krav på din framtida kille? tex att han ska ha barn just för att förstå din situation. Jag vet ju hur min mans killkompisar som inte har barn är å de verkar inte förstå att man inte kan släppa allt på minuten å bara komma..å att man inte kanske kan vara borta varenda helg osv..

ja jag vet inte riktigt vad jag ska ge för tips men kompisars singelkillkompisar, internet (fast du e emot de, igen), å krogen e väl kanske inte å tänka på? eller är du ute någonting? någon i området där du bor? =)

Å jag tror iaf att kärleken dyker upp när man minst anar de

[Fru S.]

Jag träffade min man på nätet. Men ingen datingsida, detta var på Lunarstorm.
Vi var vänner från början, sen utvecklade det sig.

Jag var singel väldigt länge innan jag träffade Herr S. Sprang på krogen och var rätt så vild, då träffade jag inte nån stabil kille precis så det rekommenderar jag inte...

Men kanske en datingsida är grejen? Då vet dom vad dom får, karlarna och du kan förutsättningslöst prata med en massa killar.

Eftersom att jag vet att du inte precis ser ut som ett träsktroll, snarare tvärtom, så tycker jag att dom borde hänga i klasar efter dig.
Men du har ju inte precis varit tillgänglig under allt strul med N.... Var jag för rättfram nu?
Jag tror att det inte kommer dröja länge innan du träffar nån.

Har du ingen som kan fixa en blinddate? Det tyckte jag var rätt kul, jag fick en väldigt bra vän på det sättet.

[ullis78]

Men jobbar inte du i en affär??

Det gjorde jag ett par år när jag var singel och jag har aldrig dejtat o träffat så mycket killar i hela mitt liv !

Finns det inga snygga kunder du kan flirta med ?

Mina barns pappa träffade jag på krogen klockan ett på natten. Han fick mitt nummer och så gick vi ut o åt dagen efter. Efter det var vi ett par!

Jag vet oxå att du inte ser ut som ett träsktroll så om någon singel morsa med två barn skulle ha lätt o hitta nån så e det väl du?!

Så mina tips e...krogen o på jobbet (om du nu jobbar i butik)

[gellis]

Finns det ingen dejting sajt för ensamma mammor och pappor?

[gellis]

http://www.ensamsoker.com/
jag hittade en sida åt dig .

[Taweret]

När du minst anar det så hittar du någon På bussen eller varför inte i pulka backen eller kanske stranden i sommar.

Mitt tips är att inte leta så kommer det till slut någon som överraskar på ett eller annat sätt.

Jag träffade C på en hallowenfest han var utklädd till Jason med mask och allt. Jag hatar att klä ut mig så jag var bara klädd i svart Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet men med honom var det så och då hade jag efter en tuff höst sagt inga mer killar på bra länge.

Det är klart att det finns någon därute för dig som vill ha två bonusbarn.

[Snigel]

Jag träffade min sambo på internet! Kan rekommendera "Mötesplatsen" även om jag nu tagit russinet ur kakan *hihi*
Allvarligt talat så tycker jag dte var kanon eftersom man enkelt kan ställa sina krav och även läsa om andras krav, så att man slipper famla omkring o träffa folk som i alla fall inte har de egenskaper, erfarenheter och sidor som man faktiskt kräver att dom har!
Jag brukade se till att ringa dom jag var intresserad av så snart som möjligt och att träffa dom snart därefter, så att man slipper slösa massa energi på fel människor som ändå aldrig kan bli rätt.

På dom bara nu!

[ToToRo]

jag tror inte man ska utesluta någon sorts datingform. Man ska vara öppen men kräsen det är mitt motto. Jag var ihop med en kille när jag var yngre som jag träffade på nätet och vi var tillsammans ca halvåret. (jag var 18 ) Min nuvarande man träffade jag på krogen. Jag var så full, o han likså, att vi inte mindes hur den andre såg ut (det var 9 år sedan). Så min summering är att vara öppen och träffa personer för att lära känna men va kräsen innan man tar nästa steg

[mymlemamma]

Jag säger också att han kommer när du minst anar det! Så gick det för mig i alla fall. Hade en rad misslyckade förhållanden bakom mig, flera av dem med kolleger från båten där jag jobbade. Inget av dem hade några förutsättningar att lyckas och de flesta var s k "båtromanser" dvs vi träffades endast den veckan vi jobbade men inte då vi var lediga och bodde i land.
När jag sedan bytte rederi bestämde jag att det är slut med förhållanden ombord, så när jag träffade min man flirtade vi bara lite och jag tyckte att han var alldeles för ung (jag är 6 år äldre) och inget för mig, om än väldigt trevlig. Hur det nu var (han sommarjobbade bara och studerade ännu) så blev det tal om att ta en öl något tag på vintern och i december blev det av. Och pang sa det. En vecka senare flyttade han in, fyra månader senare även hans saker och tre år senare föddes Casper. Nu firar vi vår femårsdag om tre veckor =o). Så kan det faktiskt också gå!
Jag önskar dig lycka till! Jag vet hur det är att ha tappat hoppet, för jag hade redan ställt mig in på att eventuellt leva resten av mitt liv som singel, eftersom jag är av den åsikten att jag hellre är ensam än i dåligt sällskap. Men när man minst anar...

[grynet_å_jag]

Hej jesus vad jag skrattade när jag läste uttrycket träsktroll...

Mini-mamman du är, som dom andra tjejerna redan skrivit, en snygg mamma i sina bästa år och jag tror inte att du kommer behöva sitta själv på din kammare när ålderns höst kommer. Det gäller nog bara att se med öppna ögon på möjligheten att träffa någon. Sen tror jag inte att man ska anstränga sig alltför mycket för att hitta någon, då brukar det gå åt skogen - det är åtminstone min erfarenhet. Kärlek uppstår när man minst anar det och om inte annat så finns det ju tv-program du kan söka till!

Jag träffade min man när vi pluggade. Av en slump fick vi jobb på kårhuset samtidigt och först blev vi vänner, bara vänner. Det tog ett bra tag innan något hände och ALLA runt omkring oss såg gnistorna innan vi själva gjorde det. Vi har nu vart tillsammans i sju år och även om det är mycket vardag med hus, barn och hund, så är vi också lika kära som när vi blev tillsammans.

[annapannan]

Vad roligt att så många träffat sina partners på nätet! Själv har jag aldrig vågat, men å andra sidan har jag nog aldrig riktigt varit singel. Alla mina pojkvänner har jag träffat i skolan eller på jobbet. Jag HATAR att dejta (fast nu kanske man skulle uppskatta spänningen..?).

Min nuvarande och pappa till N träffade jag på jobbet. Vi fann varandra längst ner i bålskålen . Huvudvärk utan dess like, walk of shame och tokpirr i magen blev resultatet. I övermorgon firar vi sex år

[Lejonella]

Jag och min sambo träffades på krogen vi med (för snart 5 år sedan), och det är för mig sammankopplat med "onenights-stands"..och en tid i livet då man levde som vild och galen. Sambon hade dessutom druckit den kvällen, och jag har svårt för killar som är fulla då jag länge levt med en alkohol och drogmissbrukare.(själv är jag nykterist sedan 12 år)

Nu när du nu har småbarn är kanske inte utelivet att rekommendera...skulle nog säga internet jag med. Och det där med jobbet i butik låter faktiskt som en lovande "scen".

Vill du så kan du få vem du vill raring. Du är skitsnygg!!!! Och smart!!!

[ullis78]

Ja man blir ju lite mer låst som singel mamma jämfört med att vara singel utan barn.Har själv funderat på det, vad som hade hänt om man blev ensamstående o hur lätt (svårt) det hade vart att träffa någon ny.

Det jag mena med att träffa någon på ditt jobb är ju självklart inte att börja flirta hej vilt med alla snygga killar men det kan ju öppna lite dialoger med potentiella dejtar Alla affärer har ju sina stammisar o sitter du i kassan så är det ju lätt att spana in någon kille som ser trevlig ut.

Tänk...bara genom att se vad han handlar säger en hel del om vem han är. Lever han själv, har han sambo, barn osv osv Märker du att han alltid kommer in själv så kan du ju alltid börja att försöka bara kallprata lite om allt möjligt utan att det verkar konstigt. Sedan är det ju bara att fortsätta så när ni träffas o ganska snabbt så märker du om det kanske finns någon personkemi där. Du behöver ju egentligen inte göra så mycket alls, utan mest sitta där o vara trevlig o se söt ut. Sedan så vips, har han bett om ditt telefonnummer


Menar bara att det finns alla möjligheter att träffa nån på ditt jobb så det tycker jag inte att du ska utesluta!

[Lejonella]

mini-mamman: Du skriver att N får belöningarna, men kom ihår att det är han som är förloraren som inte vågade stå kvar i er relation enligt mitt sätt att se det..vinnaren är DU. Som får bo mer de två underbara gaphalsarna, hi, hi...

[Tigi]

Jag träffade min man på nätet. Men ingen datingsida, detta var på Lunarstorm.
Vi var vänner från början, sen utvecklade det sig.

Jag var singel väldigt länge innan jag träffade Herr S. Sprang på krogen och var rätt så vild, då träffade jag inte nån stabil kille precis så det rekommenderar jag inte...

Men kanske en datingsida är grejen? Då vet dom vad dom får, karlarna och du kan förutsättningslöst prata med en massa killar.

Eftersom att jag vet att du inte precis ser ut som ett träsktroll, snarare tvärtom, så tycker jag att dom borde hänga i klasar efter dig.
Men du har ju inte precis varit tillgänglig under allt strul med N.... Var jag för rättfram nu?
Jag tror att det inte kommer dröja länge innan du träffar nån.

Har du ingen som kan fixa en blinddate? Det tyckte jag var rätt kul, jag fick en väldigt bra vän på det sättet.

hehe lunarstorm...jag å M träffades oxå där ....

jag vet inte hur du ska träffa en karl men jaa varför inte dejtingsida ...har flera kompisar som gått in för å hitta en karl å faktiskt blivit medlem på nån sån sida å sen hittat en man .... ... men klart det e ju lite jobb kanske ....