Trots hos en 10månader

[Madzon]

Hej!

Jag har en dotter som är 10månader och är helt underbar på många sätt men det är en sak jag inte kan förstå och som börjar bli väldigt jobbig.
När man har henne i famnen och sa ställa ner henne på golvet så skriker hon oftast bara rakt ut precis som hon har gjort sig illa Kan själv inte förstå vad detta beror på eftersom hon kan vara hur glad som helst, skratta och jollra och det kan vara i vilken situation som helst ex. vi är ensamma, har besök, eller nyligen bytt blöja o.s.v men ändå så blir hon bara så ledsen när man sätter/ställer ner på golvet

kan detta va någon sorts fas eller är det något annat, gör jag något fel?
hon är dessutom väldigt tidig med att sitta, stå och gå (hon gick när hon var 9månader)

Detta har pågått sen hon var ca. 8mån och så länge ska vell inte en fas hålla på om det nu är det?
När jag prata med BVC om det så sa dom bara att det kan vara att hon har ont i rumpan och om det fortsatte skulle vi få komma till en läkare. Men saken är ju den att hon har ju annars inga ont/problem eftersom hon kan landa på rumpan när hon leker o.s.v

Tacksam för tips och råd!!

[Linen]

Det är inte bara så att hon vill vara kvar i famnen? Att det är därför hon skriker?

[thepal]

Jag tycker att det låter som separationsfasen som ofta sätter in vid 8-12 månaders ålder. Vissa barn reagerar ju kraftigt bara av att lämna famnen. Min dotter ville alltid vara nära,nära.

Visst är det jobbigt, men de behöver tanka närhet i dessa faser. Har du testat med sjal? Det tycker i alla fall jag är toppen. Då kan man bära utan att det blir jobbigt för rygg och axlar och man kan samtidigt pyssla med annat.

[Poffie]

Tycker också att du borde märkt om hon hade ont i rumpan vid andra tillfällen och att det låter mer som att hon inte vill vara ifrån dig. Närhetsbehovet ökar ju i vissa perioder och då är det bara att acceptera sin roll som packåsna lite. Det går över! Efter 4 år med våran dotter så är det en sak vi har lärt oss, allt går över!

[Madzon]

Jo det har nog varit seperationsfasen, vi har gett henne mycket närhet och jag håller kvar henne i famnen ifall hon inte vill gå ner eller så sätter jag mig på golvet med henne.. så det har blivit mycket bättre men finns fortfarande kvar lite av att hon har extra behov av närhet.

sjal är nog inget allternativ eftersom hon bara vill sitta hos en i korta stunder för när hon har tanka sin trygghet/närhet hos mig så vill hon ner och leka igen.