trött o irriterad på min sambo

[mallan29]

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja. Men jag svamlar på hoppas att ni hänger med. Min sambo jobbar väldigt oregelbundna tider. Varannan vecka jobbar han 5 dagar och varannan bara två. Men när han jobbar så jobbar han mellan kl 07 -19. Hanär då hemma strax efte rkl halv åtta. Vid den tiden är det bara jag och tutten som gäller för vår dotter. Så de dagar som han jobbar får han inte så mycket tid med henne. Kan han ju inte göra så mycket åt, men då kanske han skulle kunna prioritera den tiden hanär ledig med att vara med henne... Icke Han tycker själv att de tär så synd om honom som inte får träffa sina vänner, ffa sin bror så ofta som han brukar. Men jag då, jag hinner inte heller träffa min vänner som tidigare. Men så är det att skaffa barn. Att skaffa barn var ett beslut som vi tog gemensamt.
Han jobbar även varannan helg. Det helger som han är ledig så vill han gärna få till det att träffa sina vänner iallafall en dag, o då gärna hela dagen ( spelas dataspel). Medans jag känner att jag vill få vara en familj de helger hanär ledig och vara tillsammans familjen, samt att jag kan känna att jag behöver lite avlastning när han väl är ledig. Till saken hör att nä han kommer hem från jobbet så tar det bara ca 1/2 timme så har han somnat i soffan, så mycket tid fick vi tillsammans, för även om jag ammar så borde vi ju kunna prata med varann?!
Är detta egoistiskt av mig? Borde jag låta honom få sina hel dagar med sina
vänner?
Känns just nu som att vi tappar varann mer o mer, jag stör mig på hur han prioriterar. Jag tycker att hans nya familj ( jag o dottern) borde gå före vänner och hans bror, som faktiskt är vuxen.

Jag täkte försöka prata med honom om detta i kväll när han kommer hem från jobbet... Säkert så kommer han inte försvarsställning på en gång... Tycka att jag inte unnar honom att få träffa sina vänner längre... Suck

Ja ja svamligt blev det, men skönt att få ur sig det...

[MinisMamma]

Visst förstår jag honom lite, men han måste tänka på att han faktiskt har en familj att ta hand om. Att hans barn behöver umgås med sin pappa oxå.

Visst ska han få träffa sina vänner och sin bror, men han kan inte räkna med att göra det lika mycket och länge som förut. Tycker faktiskt inte att han behöver vara borta en hel dag för att spela dataspel.

Han måste ju förstå att när man har barn så tar det väldigt mycket av hans tid. Han kan inte bara lämna över allt ansvar till dig.

Ta ett snack med han och säg precis hur du känner. Eller varför inte skriva ett brev, då kanske han "lyssnar" på ett bättre sätt och inte kan stänga öronen och inta försvarsställning på en gång.

[dess]

håller med minismamma! ett brev e de enda som kan få min man att "lyssna" annars har han vridit och vänt allt mot mig innan jag ens pratat klart! så de rekomenderar jag helt klart!

[Fru S.]

Seriöst!
Jag blir så förbannat trött på att pappor ska få ha fritid och få träffa kompisarna och behålla de mesta av sina intressen!

Du då? När ska du få fika och fnittra med dina tjejer??? Eller vad du nu vill göra.
Du är inte ett dugg ego. Det är han som behöver växa upp och inse att han har ett annat liv nu.

Min man insåg efter två månader att han inte hade tid med att spela så han sa upp sitt abonnemang.

Idag när Gus är lite äldre och han har lite mer tid för sig själv så kan han spela x-box, men då ska allt annat vara klart först.

Sätt ner foten och ställ lite krav. Hans del i ert barńs liv är minst lika viktig som din.

Hoppas det funkar. Annars får då dra en stekpanna i skallen på honom....=)

[karisma__]

haha. Jag känner igen mig såå mkt i det du skriver mallan29. Inte just med att han vill träffa sina vänner och så.
Men min sambo jobbar 6.30-16.00, hemma hos oss igen 16.15 då har man lite tid tillsammans. Förutom måndag, onsdag och fredag då min sambo har fotbolls-träning. från kl 18.30-20.00 han åker då vid 18.00 och kommer hem tidigast 20.30 då vi äter ngt, någon av oss (nästan mest han som glör det tack och lov.) lägger vår son. Vi koller en stund på tv, efter max 30min-1h har han somnat. Hallå lite mys eller tid för oss då.?

Jag känner mig lite som en hem-hjälp, då jag ska städa, och såå tills han kommer hem och ha lagat mat helst. Detta var lixom inget han bad mig att börja med men går man yhmma vill man juh ha ngn sorts ordning och jag tycker att det är mysigt att äta ihop eftersom han snart ska iväg på träning igen..
Men de dagar jag lixom inte har hunnit städa osv då kan han kläcka kommentarer om det. såå jävla trist lixom,, han ska uppskatta när jag väl gör det och vara glad för det.

jag känner inte direkt heller att jag får någon ensam tid och det är tråkigt. Min träning och såå vidare kommer lixom i andra hand eftersom jag tränar på gym och inte har fasta tider,, det har juh han. Såå trött på det..

[Kakan]

Nej, du är inte egoistisk! Han första prio måste vara sin nya lilla familj, och så är det med det. Varför ska det vara du som prioriterar ert barn och ert förhållande när inte han gör det? Undrar vad han skulle säga om du bara lämnade barnet och sa jag måste faktiskt få träffa mina kompisar så nu kommer jag vara borta hela dagen.

Säger som Fru S; så trött på karlar som tror att livet inte kommer förändras när man får barn! Varför är hans vänner och hans bror viktigare än du och hans barn?? För att han vet att ni ändå finns där när han kommer hem? Nu vet jag inte hur gammalt ert barn är, han kanske inte tycker det är så roligt om det är väldigt litet. Det tyckte inte jag heller i början, men man kan inte välja när man ska träffa sitt barn utifrån hur "roligt" barnet är!

Jag kan inte uttrycka mig ordentligt för jag går i gång så dant på sånt här! Blir så arg! Du måste säga ifrån, genast! Berätta gärna hur det gått ikväll.

[mallan29]

Åh vad skönt att ni finns alla underbara mammor, så skönt att få lite respons på hur jag känner. Har faktiskt skrivit ett brav till honom nu, som ligger i hallen o väntar på honom. Men vet inte om jag vill att han läser det nu, eller på väg till jobbet så att han har lite tid att tänka igenom det innan vi ska diskutera det...

Vår dotter är fortfarande ganska liten, 2 månader. Så jag hoppas verkligen o tror att han kommer att skärpa sig när hon blir lite större, men jag behöver honom o hans stöd NU

[dess]

måste bara säga att de hjälpte mig att gå ut med mina tjejkompisar.då fick min man lov att fixa med matning och allt annat hela natten plus en halva dagen efter!
(blev ju lite trött av att roa mig när man inte gjort de på ett tag) (DÖM MIG INTE) och han erkände sen att han tyckte de va tufft att vara med casper helt själv så länge. och jag har en man som jobbar 06-21 6 dagar i veckan så jag har casper nästan alltid själv. nu tycker han att jag är en super mamma som klarar allt själv hela dagarna och skyndar sig lite extra hem till sin nya familj=)

ville bara dela med mig av vad som funkade för mig!

[mallan29]

Tror faktiskt att det skulle fungera här oxå : =) Problemet är bara att vi aldrig prövat att ge henne flaska, samt att jag inte har pumpat ur så mycket. Men kanske skulle ta o pröva. Då skulla han ju verkligen få känna vad det är jag gör varje dag, för som det är nu så tror jag inte att han fattar det...

[karisma__]

Nej det tror inte jag heller. Dom menar nog egentligen inte ngt illa, våra boys. men jag tror inte dom förstår hur mkt jobb det är med barn. Deras liv har juh faktiskt inte ändrats såå mkt. Det är juh (i det flesta fall) mamman som är hemma och papppan träffar juh bara barnet några få timmar per dygn. Jag tror att det är jätte bra att ge "pappa" lite eget ansvar. Jag menar jag tror inte ens min sambo vet vad som ska vara i skötvästan lixom..

[Johanna H]

Ja det är inte speciellt rättvist det där med fördelningen av barn och hem o fritid alltid..så jag tror att det är jätteviktigt att prata igenom hur ni vill ha det.

Det bör ju vara rättvist och rimligt! Om ni skaffat barn tillsammans så är halva tiden var att förvänta sig. En förälder jobbar, kommer hem och tar hand om sitt barn.
Den som är hemma med barnet lämnar över till nästa förälder och gör då hushållsarbete eller handlar/tvättar el dyl.. då är man jämställd! Den lilla paus man får som mamma/pappaledig liknas vid lunchrast för den som är ute i arbetslivet.
Detta är så självklart men ibland måste man påminna folk..en del som inte varit hemma med ett barn vet inte hur mycket arbete och energi det kräver!
Detta förutsätter ju att man också gör något med sitt hem och barn..man kan inte sitta och göra ingenting med vare sig barn eller hem och sen vilja lämna över till den som arbetat utanför hemmet..då kommer det att protesteras!

Så har ju båda lika mycket ansvar över barn-jobb-hem. Och sedan är det bara att dela upp fritiden rättvist, men man har tyvärr inte så mycket fritid och egentid som småbarnsförälder! Så det kan man också behöva påminna om..

Här hemma kan Danne komma hem efter jobbet och laga mat! För just då vill Ida kanske vara med mig? Eller så gör jag det och han tar Ida så inte hon står och hänger mig i benen..
Sen kanske han vill fiska el nåt på helgen men då har jag också en dag som är bara min! Fast först prioriterar vi varandra! Familjen måste alltid vara viktigast om det ska funka tror jag!

Kort o gott! Prata om mål..ta hänsyn..dela upp saker..unna varandra..och var ett team..

Hoppas det blir bra! Lite irration hör till..samt att det är tufft att ha småbarn..det kan inte heller vara bra jämt, men det är nog viktigt att man känner att man strävar efter samma sak iallafall! Kram!

[angee]

Jag känner igen det där lite. Min sambo jobbar oftast sent på kvällarna och väldigt långa dagar. Han är ofta hemma efter klockan 20.00 på kvällarna. Då har jag varit själv med Amanda hela dagen och hon sover. På helgerna spelar han innebandymatch en dag och så är det träning två dagar i veckan. Det känns skit ibland, speciellt när andra mammor klagar över att deras män kommer hem så sent (klockan 17.30-18). Som tur är träffar inte min sambo massa kompisar (utom på träningen då).

Jag funderade på hur jag ville ha det, jobbet går ju inte att göra så jättemycket åt, och även om jag hatar hans träning vill jag att han ska ha den. Men de dagar då han är ledig så ser jag till att planera in familje-saker så långt det går, och sen förbereder jag honom på det. Det är klart svårare nu på vintern, men man får försöka ta vara på tiden man har.

[mallan29]

Uppdatering Han såg brevet i hallen när han kom hem. " Läs det och fundera på det, du behöver inte säga något på en gång " sa jag. Detta är nu en dryg timme sedan. Han har inte nämnt något om brevet, däremot är han urgullig mot mig. Just nu sitter han med lilltjejen sovandes på sitt bröst. Får se när och om han tar upp detta. Nästa helg ( lucis helgen) är han ledig helg. Spännande då att se om han tagit till sig av vad jag skrivit, eller om diskussionen kommer att komma upp då att han vill åka över till någon kompis en hel dag...

[Kali]

Härligt! De andra har skrivit jättebra saker men jag vill komma med några konkreta tips:

Gå hemifrån! Säg att du vill gå någonstans bara du. Han kan få bestämma vilken dag. Amma lillan innan du går (då vet du att hon klarar sig bra i 3-4 timmar även om hon inte vill ha flaska) och se till att vara borta i minst 3 timmar! träffa en kompis, gå på stan, sov hos någon släkting gå o träna, vad som helst, bara du inte är hemma! O gör om det. Ofta. O utöka tiderna Han kommer rätt snart börja förstå varför du är lite trött ibland...

Skriv ner allt vad ni gör i två veckor. Använd tex kategorierna jobb, fritid, hushåll. Jobb för dig blir alla timmar du har hand om lillan. diska, städa osv faller in under hushåll o fritid är när man spelar dataspel eller går iväg. Efter två veckor räknar du samman alla timmar. Då blir det väldigt väldigt konkret hur mycket ditt liv har förändrats jämfört med hans...

O var tydlig! Säg rakt ut. Berätta sakligt. Ställ krav. Män kan inte läsa tankar (trots att många kvinnor tror det) o det är lätt att ta ett steg tillbaka när det finns en expert (kvinnan.... )

Lycka till o hoppas det blir bättre med tiden! Johanna H skrev väldigt klokt tycker jag, det är tufft med småttingar!

[Lejonella]

Bra sagt alla innan mig!!!!! KRÄV lite egen tid. Min sambo brukar säga: Jag är ju ingen tankeläsare så du måste säga vad du vill att jag ska göra.......(tänk att dom inte fattar själva...)