Tid till närhet. (långt)

[Poffie]

Nu har vi haft en väldig diskution ang. närhet och ömhetsbevis i våran relation och jag vill både prata av mig lite och se om det är några som känner igen sig i våran situation.
Kan börja med att säga att jag älskar min sambo nåt otroligt mycket och tycker att vi trots våra dispyter och gruff har ett väldigt bra förhållande. Vi har varit tillsammans i över 7 års tid och jag kan inte tänka mig ett liv utan honom.
Men som ni alla vet så förändras ens förhållande väldigt när man får barn. Man har inte längre samma tid till varandra och man går från att vara flickvän och pojkvän till att mest vara mamma och pappa.

Mitt självförtroende just nu är väldigt lågt och jag gör ofta en höna av en fjäder så att säga. Jag behöver också väldigt mycket bekräftelser och ömhet av honom just nu, delvis pga mitt dåliga självförtroende och delvis för att det känns som att jag har tappat mig själv. Jag kommer inte ihåg hur jag var innan vi fick våran dotter och det skrämmer mig. Jag behöver alltså veta att jag duger som jag är nu iom att jag inte kan återgå till hur jag var innan.
Min sambo är en typisk man, han visar inte för mycket känslor och slösar inte direkt på orden "jag älskar dig."
Det känns som att det bara är jag just nu som kramas, pussas, sitter nära och visar ömhet. Oftast när jag försöker tigga en kram eller närhet så klagar han över att han sitter/ligger obekvämt, att jag har fel tajming för att han ska göra ditt och datt osv. och det blir alltså ingen ömhet alls.
När vi pratar om detta och att jag vill ha mer ömhet av honom så säger han alltid att han inte känner att det finns så mycket tid till just närhet och ömhet för att han jobbar till sent, kommer hem, leker med Alicia, äter mat, jag lägger Alicia och så är det sovdags.
Jag säger alltid att det inte är en halvtimmes gos jag menar utan den där extra sekunden av uppmärksamhet när han tittar mig i ögonen och ger mig en kram eller tar min hand när vi sitter i soffan om kvällen som som jag saknar.

Är det bara jag som är jobbig och krävande och som förstorar upp sakern eller har sambon rätt. Har alla småbarnsföräldrar problem att få tiden till mys att räcka till??

[Stinnua]

Jag tycker inte alls du har för stora krav!
Självklart ska man kunna uppmärksamma varandra och kramas och gosas om det så är bara för 10 sekunder.

Min sambo har varit helt underbar sedan Björn föddes, självklart har vårt förhållade ändrats men han uppmärksammar mig varje dag.
Vi försöker alltid ta en liten stund för bra oss, även om den stunden bara blir 1 minut så har vi hunnit kramas lite iaf

Tala om hur du känner för din sambo, att du saknar den närhet ni hade innan Alicia föddes.
Hoppas allt löser sig
styrkekramar

[magda]

Vad jag tycker är skitviktigt är den vardagliga kramen/hånglet i köket, eller vad det nu må vara. Det som inte leder till sex, utan "bara" närhet. Så proffie du är helt normal som vill ha det.
Vi har sagt det hela tiden, att om vi inte i alla fall orkar ha sex just nu så orkar vi i alla fall att hångla lite.
Att bara få en kram, lite gos är så stärkande.
Jag har inga universallösningar, så bra det hade varit.
Men jag önskar att det ordnar till sig för er, och att du kommer att må bättre i dig själv Proffie. Kram på dig!

[live]

Du ställer verkligen inte för stora krav på din sambo. Klart att livet förändras när man får barn och det är ju också klart att det är fullt upp, men man får inte glömma bort varandra. Tror att det lätt kan bli så tyvärr... Försök att ta upp saken igen när det känns som rätt tillfälle.
Hoppas också att det löser sig för er.

Kram från mig

[Tigi]

självklart ska du ha den uppmärksamheten! han e ju din man lixom! Vill inte han gosa? Fråga honom det... Fråga honom ifall han hade tänkt ha det så resten av era liv...för Alicia kommer finnas resten av era liv och om han tror att gos och sånt inte existerar då man får barn så shit vad jobbigt .... Jaa det enda "råd" jag kan ge är väl att försöka prata med honom och fråga honom hur han känner inför detta och att du verkligen inte vill ha det så som ni har det nu.

Samtidigt tror jag att det lätt kan bli sådär när man får barn...vi har inte helelr alltid orken till att mysa eller så, men några gånger i veckan e ju ett måste för att man ska orka med vardagen, tycker jag.... å då menar jag inte att det alltid måste leda till sex..men just det där sitta tillsammans i soffan glo film eller va det nu kan va....

en annan grej jag tänkte på. Om ni inte redan gör det så kanske ni ska ta nån kväll tesammans utan Alicia å bara göra något ni två...tex gå på restaurang eller hänga med några kompisar...för att du oxå ska kunna få vara dig själv lite och hitta dig själv igen.....även han, han kanske inte heller känner igen sig själv längre.... jag vet iallafall att det gör mig o M väldigt gott att bara få va Vi. (ska tex på restaurang på onsdag kväll och barnen ska sova hos svärmor) .. Häng på om ni vill ....

jag hoppas iallafall att det löser sig till det bästa och att han vågar prata om det.

kram

[Kali]

jag tycker inte heller att det låter som orimliga krav, tvärtom. Förhållanden som har mycket närhet i form av tex pussar och kramar i vardagen har bättre prognos än förhållanden där det saknas. Och människor som är i förhållanden med mycket närhet mår bättre än de som är i förhållandet där man saknar eller tycker man har för lite närhet. jag kan säkert leta reda på en studie under sommarlovet ifall du tror argumenten biter bättre på din sambo

sen behöver du förstås jobba med dig själv också. förstår att det är skrämmande att inte riktigt komma ihåg vem du var innan alicia. kanske var du samma person som nu fast utan barn? eller känns det som att du inte hade varit någon nu om du inte hade barn? du måste i alla fall börja leta efter vem du är. så du kan hjälpa dig själv att bygga upp självkänslan och även om du fortfarande skall kräva pussar och kramar så skulle du bli mindre beroende av sambon för att själv må bra. och han har väl förmodligen också perioder, som de allra flesta människor, när han mår bättre o sämre och har bättre eller sämre möjligheter att tillfredsställa dina behov och det blir onödigt slitsamt för er om ditt humör alltid beror på hans. om du förstår hur jag tänker?

det går att göra jättemycket sådant arbete med sig själv på egen hand men det går också att få hjälp med det via tex bvc. fundera lite på vad som passar dig!

o lycka till!

[Frixie]

Klart att du skall ha närhet när du behöver det!

Här tycker vi båda att det är närheten som är det viktigaste... För det är ju faktiskt så att vi inte alltid hinner/orkar/har lust med sex. Men då är ju närhet, kramar, pussar och smyghångel ännu viktigare...

Förklara för din karl så han fattar att det är just flyktiga kramar och pussar och snabba romantiska ögonblick du menar. Inte långa stunder med sex...
Det är ju inte alltid killar fattar skillnaden liksom...

Ni kan ju kramas och pussas när som helst! Alicia måste ju inte vara ur vägen heller...
En smickrande komplimang i rätt ögonblick kan ju rädda en hel dag!!!!

Försök göra det samma för honom... För får man sånt själv så kommer man på sig att ge tillbaka med...

Lycka till!

[Poffie]

Vi har pratat om detta ett antal gånger och han vet vad jag tycker. Jag tror bara att han är så stressad över att dagarna går så fort och vi har så mycket att göra hela tiden att han prioriterar bort goset mellan oss.
Sen vi pratade i förrgår så har han förbättrat sig avsevärt men då är jag så otroligt korkad att jag direkt tänker att han inte gör det för att han vill ge mig ömhet utan för att han tycker att jag klagar på honom. För det säger han när vi diskuterar detta att han tycker att jag är orättvis som anklagar honom, han vill ju gosa och att vi ska ha det mysigt men känner inte att tiden räcker till.

Jag hade gärna gått ut och ätit på restaurang bara han och jag men sambon känner sig inte redo att lämna bort Alicia för att göra något sådant ännu.
Eller så var det iaf för ett tag sedan när saken kom på tal. Får kolla med honom igen...
Är ju inte roligt att gå ut bara jag och han och så sitter han och känner sig orolig hela kvällen över att Alicia har det bra.

Tack för erbjudandet Tigi men ikväll kan vi tyvärr inte ändå. Våran hund opereras as we speak så hon kommer att behöva vård ikväll samtidigt som jag ska till stallet.
Men en annan gång skulle det vara skitkul att gå på en dubbeldejt.

Jag funderar på om jag ska ta kontakt med psykologen som jag gick hos för att bearbeta våran svåra förlossning igen för att komma underfund med hur jag kan hitta tillbaka till mig själv, men när sjutton ska jag ha tid med det?!!
*suck* det känns iaf bättre att sambon tog mig på allvar denna gången och att jag ser en förbättring.
Man får tänka possitivt!
Tack alla för era styrkande tips och kommentarer.

[Tigi]

hoppas på en dubbeldejt nångång =D

jag hålle rmed dig att tiden inte räcker till ibland...jaa den gör väl det men ibland känns det som om man bara inte orkar någonting då man hållt på hela dagarna.....och JA dagarna går ju så fort! speciellt nu när man har barn....så känne rjag iallafall.... just därför kan jag tycka att man måste typ bestämma nån speciell dag "den dagen gör vi det utan barn" .....du förstår hur jag tänker hoppas jag ....


sen så tycker jag att du e väldigt stark som funderar på att ta kontakt med din psykolog igen...det tyder på att du vill göra en förändring å det tycker jag att du ska göra =)

massa kramar från oss!

[Fru S.]

Jag har läst men inte skrivit nåt än...
Vi har väl haft samma problem. Men det är väl jag som har stött bort min man.
Jag har varit så enormt stressad på sista tiden och när det har funnits Herr och Fru s-tid har jag prioriterat annat....

Igår var vi på bio, på färjan hem mös vi till det... Det var fantastiskt mysigt och jag känner mig lite mysigt nykär sådär.

Det är inte så mycket som behövs.
Bara att man "kommer upp på hästen" igen, liksom.

Inga konkreta råd, bara en liten anekdot.

Färjan rules.....