tankar om att vara ensamstående

[miihmeow]

Att vara ensamstående, eller som jag föredrar att kalla det - SingelMamma, har både för- och nackdelar.

Det är faktiskt väldigt ensamt att vara själv.
Att inte ha någon att dela alla dom där framstegen och roliga sakerna med.
Självklart vill jag ha den där personen att älska. Att ligga i varandras famn och bara titta på den lille sötnosen när han sover bredvid en.
Eller att se någon annan kunna älska honom sådär mycket som jag gör.
Att kunna ha bilder på min son med någon och kunna säga "detta är mina grabbar, mina älsklingar".
Jag blir avis när jag ser dom där underbara glada fotona, när jag ser en familj gå på stan.
Jag vill också ha det där. Jag vill att mitt barn ska ha det där.
Jag blir ledsen ibland, och det känns totalt hopplöst. Jag kommer aldrig hitta någon som förstår hur mina dagar ser ut, vilket ansvar jag har.
Man ger upp kärlekstankarna och får en själv att insé att det kommer bara vara vi.

Men ibland, ibland tar man sig ur den där negativa tankebanan och man inser att jag behöver ingen annan.
Vi klarar oss galant och vi har varandra.
Jag kommer nog aldrig kunna älska någon så mycket som jag älskar min son.
Och just nu har jag inget behov av att ge kärlek till någon annan för allt jag har och mycket mer skänker jag till min underbara son.
Och vet ni vad?
Oftast älskar jag att det bara är han och jag.
Det är skönt. Det är skönt att kunna bestämma saker själv.

Vi har det bra, Casper och jag.
Men självklart saknar jag att ha någon ibland, men då behöver jag bara titta på min underbara pojke och förstå att det går bra ändå.
Vi har varandra.

Stor Kram till er alla från mig och Casper!

[sprallos]

Det är väl så det är för alla även om man har ett förhållande. Det går upp och ner.... Ibland är man jättesynkade och andra gånger känner man sig väldigt ensam i tvåsamheten också. Nu tex...F har jobbat en massa sista tiden och nu är han dessutom på kurs. Så det är bara jag som får sköta allt....då inser man plötsligt hur vardagen ser ut för väldigt många. Sen är det ju så att förhållandet också går i vågor....ibland går man bara runt här som två främlingar nästan. Men så är det ju, livet..

Jag är mäkta imponerad över alla singelföräldrar...mammor och pappor som drar hela lasset själv varje dag. Stor kram!!

[MinisMamma]

Det kunde ha varit mina ord Miihmeow. Jag vet precis hur det är.

Men som du skrev så har du och Casper varandra och jag och Noel varandra. Vi klarar oss ändå!

STOR KRAM!

[Fru S.]

Jag har varit på väg att bli singelmamma också, det har löst sig nu.
Men, jag fick en tankeställare. Och insåg att Gus går först. Han är min största kärlek, för honom skulle jag kunna göra allt.

Misstolka inte, jag älskar min man, men inte så som jag älskar mitt barn.
Det är klart att man klarar sig utan en karl, men det kan vara skönt att ha någon också.

Prinsen finns där för dig också, det vet jag. Annars kan vi bilda kollektiv och bo ihop allihop!

Jisses vad jag snurrar till allt ikväll. Vad jag ville säga var väl att jag fattar vad du menar med mammakärleken. Den är bäst!
Ikväll låg vi i soffan ansikte mot ansikte och sjöng "När månen vandrar". Mitt hjärta sväller när den lilla älskade ungen sjunger med i sången jag började sjunga för honom när han låg i magen....