Tååålaaamooood!!

[sprallos]

Victor har alltid fallit under "ramen" för extremt lättsam, det har aldrig varit några problem med honom, han har ätit/sovit kanon sen alltid...han accepterar allt man hittar på osv osv osv. Våra liv (mitt och sambons) har inte behövt förändras särskilt mycket sen han föddes...Men så blev han 1½ år...

VAD HÄNDE!?
Plötsligt visar min glada filbunke till som oanade sidor...han blir vansinnig, frustrerad, irriterad 1000 ggr/dag. Saker som man för sa "Nej, inte röra...aj aj" och han accepterade på en gång....är narturligtvis EXTRA intressanta. Klappa till en i ansiktet och riva av glasögon är en sån sak.
Jag vet att det är såhär det ska vara och att det finns många som har det betydligt värre. Jag har jobbat 13 år i barnomsorgen så det är inte nåt nytt, det nya är att det är MITT barn.. Jag vet att man ska markera men vad är en lagom markering för en 1½ åring? "Nej Victor...det gör ont när du gör så" funkar knappast, han förstår inte innebörden i det ändå..det kommer sen.

Såååå...vad detta lätt förvirrade inlägg menar är...
VAD GÖR NI NÄR NI HÅLLER PÅ ATT GÅ I BITAR AV ILSKA OCH FRUSTRATION!?
Jag försöker i det längsta ta 10 djupa andetag (om jag hinner...) för att samla ny kraft.

[cammi]

jag kanske är lite hård mot amelia, men om nog många ggr fortsätter trots man sagt till ordentligt så lyfter jag in henne på sitt rum i sängen, och säger åt henne att hon måste höra om vi säger nej. Det brukar funka faktiskt, då blir hon snäll o ska ge en puss sen leker hon med annat..=)
dom förstår nog mer än vad vi tror, o förstår defenitivt om vi föräldrar säger till dom vad som inte får göras, älta är bara ordet!!
=)
lycka till!

[virmana]

Jag kan göra som Cammi när det gått för långt.
Men om han ska slåss nu så säger jag bara -klappa fiint!
Då klapar han fint på kinden eller på benet elelr nåt.
Innan han lärde sej detta har jag nog förträngt,,,

[shoegal]

Jadu, vad gör man? Sliter sitt hår?

Min jobbarkompis sa "1,5 åringar är inge roliga" och fanken vad rätt hon har! Nu tycker jag Elis börjar bli liiiite mer lätthanterlig, dvs han har inte 10 utbrott om dagen utan bara 5, men det tar på krafterna!

Elis nya ledord nu för tiden är "ni våldför er på min vilja", så så fort han inte får exakt som han vill blir han förbannad.

Elis har börjat ignorera oss också när vi säger nej, han verkligen låtsas som han inte hör oss när vi säger åt honom att sluta! DET gör mig irriterad! Jag föredrar när han blir arg och skriker när man sagt nej, för då har han åtminstone hört vad jag sa och blir sur över det!

Men vad vi gör när vi håller på att gå i bitar? Samma sak som du; djupa andetag! Som tur är så är han ju hur charmig och glad och söt som helst emellan utbrotten så man förlåter ju honom

[sprallos]

Ja det är ju tur dom är så söta där mellan...

Jag är rätt hård med honom, jag låter honom inte slå mig och andra osv osv...men frågan är ju om han fattar vad man menar när man tillrättavisar?
Jag kör med Virmanas "Nej inte slå, klappa fint" när han sopar till en så man ser stjärnor. När det inte funkar så tar jag bort honom från hela situationen som blev fel.

[shoegal]

Om de blir arga tror jag de fattat vad man menar.

[ToToRo]

ber om lagom mycket barnvaktstöd och vi har faktiskt börjat lägga honom redan strax efter 19. vi märker att liam blir som du beskriver när han är trött och tycker han får för lite uppmärksamhet (när mamma är trött). tyvärr så tycker jag att jag märket förändringen för länge sen.

[Frixie]

Här finns en till som kommit in i samma fas...
Tjurar för minsta lilla.
En tillsägelse (som alltid funkat innan) bemöts nu med att han härmar det vi sa, flinar glatt och sedan ger sig på det igen. Och han är envis till tusen.. Ger sig inte på något vis.
Det jobbiga är att han nu har kommit på hur han skall få mamma att tappa fattningen. När jag tröttnat och säger ifrån flinar han upp en jättekonstig min som är så galen att jag blir helt full i skratt. Då är det inte lätt att fortsätta vara allvarlig. Har bitit mig i kinderna så många gånger alldeles för hårt så att jag inte ska skratta i det läget.

Det jobbiga är att vi vet att Dennis verkligen förstår att han inte får. T ex peta i kontakter, dra i sladdar, slåss, sparkas osv. Hur vet vi det då? Jo för när han börjar säger han glatt: " nej nej, jajja!"

Jag tror inte att man kan göra så mycket mer än att stå ut och andas dom där extra andetagen. Sedan är det bara att fortsätta att säga ifrån.
Det gäller att inte ge efter för det är ju det dom vill. Testa var gränsen går.

[zettan]

Youshua är sådan oxå att han börjar skratta åt en och då har jag svårt för att låta arg och bestämd och oxå börjar skratta. Lyder han oss inte så lyfter vi bort honom från sittuiationen.

[Kali]

Det jobbiga är att vi vet att Dennis verkligen förstår att han inte får. T ex peta i kontakter, dra i sladdar, slåss, sparkas osv. Hur vet vi det då? Jo för när han börjar säger han glatt: " nej nej, jajja!"

det är absolut ingen tröst, snarare tvärtom men det tar några år innan barn har internaliserat vad man får och inte får. dvs innan de klarar att själva kontrollera sina impulser. de vet ju att man reagerar när de är på väg mot förbjudna saker o lär sig ofta tidigt säga "nej nej" o skakar på huvudet men det är bara en upprepning av det som VI säger, de har ännu inte gjort det till sitt eget, de har inget eget regelsystem. så när de får impulsen att göra det där förbjudna så kan de inte hindra sig, spelar ingen roll att de vet att de får en reaktion för det är inte deras inre regel, det är vår. jämför med något som barnet har blivit rädd för som det själv undviker igen, det är kunskap och regler som är barnets egna.

hoppas nån förstår hur jag menar när jag sitter här o svamlar i värmen, annars får jag göra ett nytt försök ikväll när det är svalare!

[Estelle]

Tålamod ja...
Shit det behöver man nu...
En 1.5 års trotsig till här, som dessutom är svartsjuk...
Vi kallar henne T-rex, eller raptor, för hon försöker riva oss sönder och samman när hon blir frustrerad eller inte får som hon vill....
All min erfarenhet har ingen betdelse här heller, vet precis vad du menar Sprallos - nu är det ju MITT barn som ska hanteras!
Hjälp!! trött!!

lycka till alla

[Maiyah]

kundes skrivit de flesta inläggen själv var tvungen att visa tråden för min man som kände sig som världens sämsta pappa igår när han inte orkade ha tålamod med kaspian när han hällde vatten i salladen och sen geggade runt med händerna och försökte hälla hela skålen på golbet...

han tyckte det köndes mycket bättre när han såg att han inte var ensam. Kaspian var ett riktigt litet h-e hela dan igår..målade med vattenfärg på väggen och försökte sparka Cera och ja.. ni fattar

[sprallos]

skönt att man inte är ensam som kämpar med att inte tappa fattningen. Jag fattar inte hur en så liten kan driva en till sånt stort vansinne...jisses vart ska det sluta!

[Nelia]

Hinner inte/orkar inte skriva massor just nu.. Är på väg till sängen.. Men vill bara säga att Joel är exakt likadan som ni beskriver era 1½-åringar. Skönt att höra att man inte är ensam.

Sprider massor av tålamod till er alla (och mig själv)! Gonatt!

[Redhotwera]

Vi undrar också hur man får tålamod till dessa trotsiga ungar. Har tyvärr inga bra råd. Vet inte om Ed är på väg in i trotstiden eller om det är värmen som gör han till a pain in the a**. Hoppas på värmen