Syskonbråk - hur gör ni?

[Stina]

Ella och Tuva är ju världens gulligaste mot varandra ofta MEN lika ofta är det rent ut sagt för jävliga mot varandra och jag står inte ut!
Det bråkas, och skriks och slåss...

Jag kanske står och lagar maten och hör dem bråka. Då känns det meningslöst att hojta till dem att de ska sluta - för det har man provat och slutar gör de inte. De håller på tills någon börjar gråta...

Så känns det ju så att om de ska sluta bråka så måste jag släppa allt jag har i händer för stunden och skulle man göra det varje gång så skulle man ju till slut inte få något gjort!

Därför väljer jag många gånger att inte lägga mig, de bråkar och till slut är det någon som gråter.

Rätt eller fel? Hur skulle ni göra?
(Självklart säger jag till också men absolut inte alla gånger)

[Strumpan]

Här hemma bråkas det också. Väldigt ofta.
Jag gör som dig för som du säger så skulle man inte hinna med så mycket annat annars.
Men visst tär det på en, det är galet jobbigt!

(Såklart är mina ungar fina mot varandra också, och mellan bråken så har dom superskoj och pussas och kramas )