Syskonavund.... Trots...

[tinali]

Nu är vår äldsta kille två år o två månader, den lille killen är två månader. D har alltid tyckt om lillebror, pussar och klappar och pratar med L såsom vi gör. Han har aldrig visat ilska eller svartsjuka direkt mot L utan man märker av det när man är upptagen av Loke, byter blöja eller gullar/ pratar med honom. Då skriks det högre än vanligt, upprepar frågor eller pratar oavbrutet och som kräver svar genast, han kan rusa runt som en stolle bara fram och tillbaka i lägenheten. Han står gärna en cm från ansiktet på en och klättrar på mig och gör saker han inte får. Han är fortfarande inte arg utan glad och i gasen, läs; speedad. Vad gör/ säger man för konstruktivt till en liten kille som måste förstå att vi älskar honom lika mkt som förut, så han känner sig trygg, utan att det blir det vanliga att han trotsar och man bara tjatar och tjatar tills han får ett bryt och gallskriker. Har så svårt att skilja på trots och svartsjuka, det är så lika hos oss. Försöker bryta min egen tjatighet genomatt distrahera och prata om dagen somgått. Och märker jag av svartsjuka, ägnar jag all uppmärksamhet mot honom och kramar och pussar lite mer än vanligt.
Han är för övrigt ett väldigt aktivt barn och vänort högljutt , så jag fixar liksom inte alltid när detkopplas på ytterligare en dimension, när han dessutom verkar tappa öronen. Vad gör ni, vill inte tjata längre, vi ägnar nog honom lite väl mktdålig uppmärksamhet genom att försöka lugna honom när han är så, så han vet väl att han får uppmärksamhet då, tyvärr. Vi är med honom jämt, leker mycket, pratar mkt, han är med o gör vuxensaker. Så han får absolut inte för lite tid med oss. Vi skriker aldrig på honom även när humöret tryter, utan har allvarligrösten på istället. Kanske är vi lite överbeskyddande...

Vad

[Taweret]

Vad jobbigt för er. Jag vet inte om jag har så många konkreta råd då det låter som om ni tänkt på det mesta. Låter ni honom vara med hjälpa till att göra saker med lillebror som att byta blöja, hämta kläder även om det kanske inte alltid blir de finaste ;D
Samt låt även storebror få vara liten sitta i knät mer än han brukar om han vill mm

Vi har gått igenom några olika faser här hemma men inte så mycket avundsjuka som tur är. Hoppas att det är någon annan som har mer handfasta tips till dig

[Öga]

Mitt barn är oxå 2 år, 2 månader.
Och har inga öron ibland/oftast.
Och dessutom inget syskon så jag tror det har med utvecklingen att göra istället för Pluttan kan bete sig som ett bokstavsbarn av och till (hur många kommer att hoppa på mig nu?...) alltså speedad: pratar, skriker, lyssnar inte, springer runt, kastar saker.
Slåss och klöser har hon också börjat med, inte för att vara elak som det verkar (ibland skrattar hon under tiden då man säger till henne) utan för att hon har så mkt energi som måste ut på ngt vis tycks det.
Vi tar vid såna tillfällen (om hon gör ngn av oss illa) tag i hennes armar eller ben (beroende på vad hon sysslar med), säger bestämt att "så gör man inte/ när du gör så vill jag inte vara med dig" och går ifrån henne (det händer oftast hemma) vilket resulterar i rätt mkt gråt.
Jag säger: var konsekvent och hav tålamod. =)