syskon lös, för och nackdelar..

[tårtsmulan]

Har funderat lite på det där med att skaffa fler barn bara för att Tuva ska få syskon och kommit fram till att jag nog inte kommer vilja ha fler barn. men det känns lite egoistiskt eftersom jag vet hur stort stöd och mycke kärlek och sällskap jag själv fick av min syster som liten.
Nu har ju min syster 2 barn och det är bara 3år mellan våra små, men även om vi har mycket kontakt så känns det som min dotter kommer gå miste om så mycket utan "riktiga" syskon.

Men jag förstår ju också att det måste finnas vissa fördelar med att vara enda barnet, Så nu skulle jag behöva lite hjälp med att få veta mer om dom

[Estelle]

Hej hej...

Ja du - som vi velade också - jag och min man med denna frågan innan vi till sist bestämde oss för att bygga ett syskon...

Och jag kan väl säga att vi inte kunde hitta något 'rätt eller fel* - allas situationer ser ju olika ut och man blir inte en bättre eller sämre förälder beroende på antalet barn. Det är ju så individuellt.

Vi lutade länge åt att nöja oss med Emelie, och fördelarna vi såg var mer tid, mer råd att göra saker och resa ( min mans familj bor i USA) och ja det kändes skönt att ha henne och kunna ägna oss åt henne och samtidigt ha tid åt oss själva.
En söndertrasad mamma med 2 snoriga ungar som skriker i affären. Hahahaha

meeen sen kommer ju den här syskonbiten in. Vi såg framför oss de här resorna vi skulle göra med en ensam liten tjej - utan någon 'kompis'. Bilsemestrar med en ensam tjej i baksätet, långa flygturer med en ensam ... Ja du förstår. Vi tänkte att efter de lite tuffare åren så skulle det bli lättare för henne OCH för oss...
Och en snorig, lessen liten i affären är ju inte nån större skillnad.

ja inte så mycket hjälp egentligen, men vad jag menade att säga var att välj utifrån vad som kommer passa ER bäst. Lyckliga föräldrar ger lyckliga barn..

Nu känner vi att om vi vatt yngre hade 3 varit kul.. Hahha

Lycka till!

[Redhotwera]

Alla har ju sina skäl varför de vill ha ett eller fler barn. Jag har alltid sagt minst 2. Jag är ensambarn och dessutom med bara 1 förälder under hela uppväxten. Under väldigt många år tyckte jag att det var jättejobbigt att det bara var jag och min mamma. Det kan fortfarande vara jobbigt.
Jag vill ha minst 2 för att barnen ska ha varandra men också för att om det nu händer mig eller min man något, vill jag göra vad jag kan för att inte riskera att min son lever ensam med 1 förälder.

[Sofia85]

Jag har en kompis som är ensambarn och han har verkligen avskytt det. Han säger att om han inte kan få mer än ett barn så kommer han att adoptera en till bara för att den ska få slippa vara själv. Nu när hans föräldrar är äldre får han bära hela "bördan" att hjälpa dem själv och sen när de är döda så kommer han att vara ensam.
Nu upplever självklart inte alla det så, men det kan ändå vara nåt att tänka på.

Nu ville du iofs höra om fördelarna med att ha ett barn och de jag kan komma på är att man kan lägga total fokus på ett barn och dess uppfostran. Man slipper ha dåligt samvete och oroa sig för att favorisera någon. Det blir lite billigare. Barnet slipper ärva saker utan får allting nytt. Det är smidigare när man ska resa osv.

Jag funderade länge på att inte försöka skaffa syskon, men nu är jag övertygad om att jag vill ha fler barn. Jag tror att om man hårddrar det så är det lättare för föräldrarna att ha ett barn, men det är bättre för barnet att ha syskon. Självklart gäller det inte för alla då!
Hur gammal är din dotter? Du behöver kanske inte bestämma nåt slutgiltigt nu, utan vänta några år. Vill ni inte ha fler barn så är det vad som kommer att vara bäst för er familj!

[Kali]

jag vet inte om jag vet så många för eller nackdelar men jag tycker av princip att barn skall komma till världen innerligt önskade av sina föräldrar i första hand och inte för att bli ett sällskap och en hjälp till ett äldre syskon.

jag tror man kan ha det jättebra även som ensambarn men kanske är det viktigare att föräldarna lägger mer tid på att umgås med andra som har jämnåriga barn bara, så att man inte är en liten isolerad enhet på tre personer hela livet. finns absolut inga som helst garantier för att syskon ens kommer tycka om varandra eller trivas med varandra heller.

det jag vill säga är nog såhär, strunta helt i för och nackdelar. vill ni inte ha ett till barn så är det bra med det o sen får ni göra livet så fantastiskt som det bara gå utifrån det!

[Nelia]

Åh vad bra skrivet Kali! Vi har bestämt att vi skaffar ett barn till OM vi verkligen vill och blir sugna, annars blir det bara Joel. Jag har ställt frågan till mig själv om det är egoistiskt att tänka så, men jag tycker heller inte att man ska sätta barn till världen enbart för att barnen ska få syskon.

Så, tack Kali. Nu känns vårat beslut ännu bättre.

[viktoria.ö]

Vi har bestämt att vi vill ha ett syskon till Albin! Jag är uppväxt med två äldre bröder och har alltid sagt att ska jag ha barn så ska de vara två! Jag tror inte att man kommer älska syskonet mindre bara för att man valt att skaffa två av anledningen att man vill ha syskon till sin första! Albin var ju inte planerad och skulle det betyda att jag älskar honom mindre bara för att han inte kom till för att jag "innerligt ville ha barn"? Nä jag tror att syskon är enormt värdefulla genom hela livet!

[sprallos]

Jag har 2 bröder & många i min släkt är 3 barn...så det är vad jag är van vid. Jag kommer dock inte skaffa 3 själv (inte medvetet i alla fall).

Jag vill ha 2 barn...och detta pga att jag anser att syskon är jätteviktigt. Inte bara för att barnen har så roligt ihop när dom växer upp utan sen som vuxna. visst kan man få barn som inte tål varandra också, men det tror jag är ovanligt.
Jag är inte klar med pyttebebis:andet heller...
Men när det blir vet jag inte...jag är inte sugen än, men det kommer väl. Planen är att börja slarva till hösten/vintern...sen får man väl se.

[Kali]

Vi har bestämt att vi vill ha ett syskon till Albin! Jag är uppväxt med två äldre bröder och har alltid sagt att ska jag ha barn så ska de vara två! Jag tror inte att man kommer älska syskonet mindre bara för att man valt att skaffa två av anledningen att man vill ha syskon till sin första! Albin var ju inte planerad och skulle det betyda att jag älskar honom mindre bara för att han inte kom till för att jag "innerligt ville ha barn"? Nä jag tror att syskon är enormt värdefulla genom hela livet!

jag skrev "komma till världen innerligt önskade" just för att de inte behöver BLI TILL med den avsikten men när man har bestämt sig för att behålla det barnet så skall man vilja ha det och den dagen det kommer till världen (jag borde kanske skrivit föds) så skall föräldrarna vilja ha det barnet.

jag tror inte heller att man älskar syskonet mindre för att det är ett syskon men jag tycker man ska fundera två gånger om syskonskälet är ens ENDA skäl. Alltså, jag vill gärna ha fler barn själv (o jag har en syster jag inte vill leva utan) o tror att det blir roligt för Jakob att få syskon men det är inte för Jakobs skull jag vill ha fler barn utan för min. Och om man känner att man faktiskt inte vill ha fler barn så tycker jag fortfarande inte att det är ok att tänka att man skaffar ett ändå för att det första barnet ska få syskon.

Hoppas jag uttryckte mig tydligare nu!

[30-åringen]

Jag ville absolut ha HEL-syskon till Hobbe, skälet? jo jag har själv 7 halvsyskon och även om vi haft bra kontakt (ena syrran har jag bott med som liten) så var jag omåttligt ensam om min situation... Var det någe, så var det bara min mamma och pappa, alltid någons mamma eller pappa, men bara min mamma och pappa, vilket gjorde att jag kände mig ensam.
Syrrans mans mamma dog när han var runt 35, och han har aldrig saknat ett syskon förens då, där sod han ensam om sin sorg, trots att pappa var i livet, så sörjde de inte samma känslor...
Hobbe har ju två syskon, men de finns ju bara varannan vecka i hans liv, och jag ville att han skulle få ett syskon på heltid!

Och jo, även om Valle enbart blev till för att bli ett syskon, (för jag kan erkänna utan makelimang att bäbisar inte är min grej) så älskar vi honom lika mycket som övriga barn i våran familj!

Hade vi inte velat ha syskon till Hobbe, skulle Valle aldrig funnits, min sambo var rätt mätt på bäbis efter tre och för mig räckte en bäbis period, men, nu sitter vi här med bäbis och inte ångrar vi oss eller låter bli att ta hand och älska honom!

[tårtsmulan]

Sofia85... Tuva är bara 5månader gammal, så visst har jag lite tid på mej... men bara lite, för själv e jag 32 och har helst inte lust att skaffa barn efter 35.

Det som mest gör att jag inte vill ha fler är allt det jobbiga med graviditet och inte minst födandet. men har kanske kommit över det om nåt år eller så (hoppas) och då kanske det kan bli aktuellt med fler.
Tuva har ju iof redan 2 halvsyskon, (3och 7år) men mamman till dom är bitter och låter inte dom få träffa sin pappa och nya lillasyster, utan bara en av dom får komma å hälsa på ca 3gg/år ungefär, jätte tråkigt för alla, men det är ju en annan historia.
Å sen har hon ju min systers två barn, dom är 3 och 6år, och vi bor ju nästan grannar så dom kommer ju att stå varandra ganska nära.

men som många säger så har man ju en mycket speciell relation till sina hel syskon, och stöd å sällskap som man kan få av dom är ju närmast oersättlig.

...jaja, gud vad jag svamlar på här;p ... antar att jag bara får vänta å se vad det blir, e ju faktiskt ingen panik ännu.

men hursomhelst väldigt bra att få höra andras mening och erfarenheter, så tack allesamman:)

[mary]

Hej!
Vi har ett barn nu men planerar syskon i framtiden...
Jag själv har massa syskon men bara äldre och jag har alltid saknat någon i min egen ålder... Min sambo är ensamt barn och han tycker det är jättebra, de hade råd att göra mer saker än vad min familj har haft...

Det finns ju både för och nackdelar med ett och flera barn...
Men jag vill att Thea ska få ett syskon om 2-3 år, det tycker jag är lagom:D

[Maiyah]

jag har ett syskon och har levt i två längre förhållanden med ensambarn. För min del är bara argumentet att man vill att ens barn ska ha ett syskon nog för att skaffa minst ett till. Vet inte ett enda bra argument för att vara ensambarn. Men det är mina egna erfarenheter, finns säkert andra som har andra åsikter.

Finns ju många syskon som blir osams som vuxna och bråkar mycket som barn, men jag skulle ändå alltid säga hellre syskon än inte hur de än är.

Tror man får extremt mycket igen i ens vuxna liv om man har lärt sig dela med sig till ett syskon också och inte bara fått föräldrarnas hela uppmärksamhet själv, det straffar sig enligt mig. Så jag tycker upmärksamhetsgrejen snarare talar emot ensambarn än för, som flera sagt här.

Min man är också på sätt och vis ensambarn, han har inga helsyskon, men fyra halvsyskon och är uppväxt med ett av dem på heltid så halvsyskon räcker nog rätt bra också, om man lever med dem.

[evelinah]

Mio ska absolut få ett syskon, just exakt nu tycker jag två barn känns sådär lagomt.. sen vet man ju inte om man kommer bli sugen på fler. men iaf, jag har tre syskon som betyder så sjukt mycket för mej - en syster som är två år äldre, en bror som är fyra år äldre & en bror till som är sex år äldre. kan inte föreställa mej hur barndomen hade varit utan dom, så mycket kul man haft & alltid haft varandras stöd..

nu i vuxen ålder är det likadant, de betyder så otroligt mycket. jag tycker att det är en stor gåva att kunna ge (hoppas jag) min dotter en syster/bror.. sen får alla tycka olika! hej hopp..