Svärmorssyndrom:(

[shoegal]

Jag har varit tillsammans med min man sen jag var 16 (är nu 29), så jag har i princip vuxit upp med min svärmor. Jag kan störa mig som f*n på henne ibland, men till 99% tycker jag hon är stencool med sjuk humor! Känner att jag kan vara mig själv med henne och jag vet att hon ser mig som en dotter, så jag har inga problem alls med henne!

[*Hanna*]

Jag har ingen vidare bra relation till min svärmor, hon är så väldigt olik mig...

[essie]

Jag vill inget annat än att hon ska ut från mitt liv:)

[Elinor]

Min svärmor är inte alls rolig.. Önskar jag hade en bättre kontakt med henne men hon är så himla svår! Hon har någon konstig social fobi, upplevs mest som märkvärdig..
Hon bryr sig inte ens om min pojkvän, han får tjata på henne för att hon ska ringa och låtsas bry sig. Nu när vår bebis är född är det inte heller mycket bättre, hon pratar fortfarande bara om sig själv. Hon har väldigt mycket ledig tid, men absolut ingen tid till annat än sig själv, inte ens hennes nyfödda barnbarn.. Vi har inte fått någon gåva eller någonting. Den enda ansträngningen hon gjort är att säga att hon längtar tills Alva blir äldre så hon får ta med sig henne och shoppa på NK. Och att hon då ska få en babyoverall från Canado Goose.... Nejtack! Ja, märkvärdig var ordet.

[Liman]

Min svärmor är en jättebra farmor. Men inte den bästa svärmodern. Hennes söner betyder allt för henne och skämmer bort dem fruktansvärt mycket. Vilket skapar problem i min och min mans relation eftersom jag inte skämmer bort honom! Andra problem är hon inte lyssnar på mig när jag säger något. Ex: Vår dotter ska inte äta massa mellan kvällsmålet och nattflaskan. Men ändå äts det frukt, yoghurt, saft mm så när flaskan kommer är hon mätt.. Vår dotter kan gå, men ändå bärs hon runt för hon kan ju slå sig!! Jag kan hålla på hur länge som helst med irritationsmomenten.. Men men vår dotter mår ju inte dåligt så det är bara för mig att blunda..

[Trötta mamman]

Min svärmor är helt ok. Har en del sidor som är oerhört irriterande men det är bara sådan hon är och de retar nog mer hennes barn än mig. Hade en platssvärmor som tyvärr gick bort för några år sedan. Hon kändes verkligen som en vän och hade hon levt så hade hon nog haft en närmare relation till våra barn än vad deras farmor har. Det är inget direkt fel men hon är inte som min mamma som verkligen inte klarar sig utan sina barnbarn mer än en vecka åt gången.