Storebror slår lillebror

[Cissid]

Vi har lite problem här hemma. Tobias har nu börjat slå lillebror. Självklart är det inget vi accepterar utan blir arg på Tobias och försöker förklara att det gör ont på Rasmus och att han får säga förlåt. Tobias är väldigt trotsig överlag just nu och det här med att slå Rasmus verkar mest som ett sätt att få mer uppmärksamhet. (Han slår som i förbifarten och när han vet att vi ser det) Jag vet att dåligt beteende ska man föröka göra så lite väsen kring som möjligt och istället uppmärksamma bra beteende, men jag kan ju inte välja att inte reagera på slagen. Detta känns jätteknepigt och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa det på ett bra sätt. Däremellan så är han ju självklart världens bästa storebror och ger massor med kramar och pussar och leksaker till Rasmus) Alla tips och råd tas tacksamt emot!

[Taweret]

Jag känner igen mig så mycket i ditt problem vi har varit där i perioder. Just nu är det bättre nu är det snarare Alma som slår. Även om det känns helt bakvänt så skulle jag som du säger välja att inte göra/säga något åt att han slår. Utan snarare ignorera hela honom än mer, fast ta upp Rasmus och trösta och gosa honom mer än vad som är nödvändigt. För om det då är så att Tobias gör det för att få uppmärksamhet så märker han väldigt fort att det inte hjälper. Vi körde själv den varianten en period och det fungerade bra för oss.

Sen kan ni prata med Tobias om att det gör ont vid ett senare tillfälle.

[Nelia]

Nu är ju inte jag där än, men försöker förbereda mig på hur vi ska ta Joel om detta händer. Jag är ändå av naturen att det är inte tillåtet att slåss. Oavsett vem man slår och varför. Så att ignorera hade jag inte valt att göra. Det är ju ett rop på uppmärksamhet och då skulle jag nog fråga mig vad vi föräldrar kan göra för att Joel inte ska behöva göra på det sättet för att be om vår uppmärksamhet. Snurrigt det lät, men förstår du vad jag menar?

Till att börja med tror jag ändå att det är bra att markera att det inte är okej att slåss. Fast utan att bli för arg eller visa för stor besvikelse liksom. Han går säkert igenom nog med känslor i kroppen som han fightas med, då gör man det inte lättare av att bli irriterad eller arg på honom, utan det borde ju räcka att visa att det inte är okej.

Jag vet inte, jag är verkligen inte expert på det här området, men så hade jag nog själv gjort med Joel idag... Jag kanske tänker annorlunda i framtiden.

[Kali]

jag tror väldigt mycket på att förebygga så det inte händer. det blir ju svårare ju större lillebror blir men än så länge borde han inte röra sig så mycket iaf. alltså, placera barnstolar så att det är en vuxen emellan, skapa fysiska hinder så att man hinner se vad som skall hända och ingripa innan. prata mycket om varför man inte slåss när det hänt, hur det känns om man blir slagen. bekräfta i de känslorna som finns, om han är arg eller ledsen. hjälpa honom sätta ord på vad han vill. alltså typ arbeta på alla fronter samtidigt (att slåss är givetvis inte ok!)

jakob har varit otroligt snäll mot alma och slog henne nog aldrig under hela vårt första år. alma däremot slår jakob jättemycket. och nyps. och bits. och hon är ju skitsnabb och bara 18 månader och tycker det är jättekul när vi säger till henne argt eller när man skriker till om hon bits (hon biter mig med, och slåss och nyps förstås) Med henne är det enormt tydligt att hon dels inte har vett och dels att alla starka känslor alltid levs ut genom det där fysiska, tex kan vi kramas och gosa och pussas och ha det jättehärligt och så plötsligt hugger hon! (har foton från i somras där jag har 9 blåmärken på ena överarmen, alla från hennes bett.....)
med henne försöker jag förebygga och ignorera mer än skälla eftersom det lätt bara blir en rolig förstärkning (det händer ju nåt!) När jakob slår tillbaka eller slår henne så säger jag ifrån ordentligt och pratar om det sen, men han är 3,5 och blir ledsen om jag säger till honom och kan ändå förstå innebörden av orden så det har väl (kanske) effekt då... men försöker inte göra för stor affär av det. men det är inte lätt att veta hur man skall göra! lycka till ändå

[Taweret]

Nelie visst är det så att det är ett rop på uppmärksamhet och självklart ska man göra allt för att uppmärksamma det stora barnet. Det kan man ju dock göra på olika sätt. Det är ju dock en liten skillnad med att när vi hade problemet så var storebror så där 18 mån och då är det ju inte så lätt att prata med dom. Utan lättare att visa rent fysiskt hur man tänker. Jag hade nog inte heller tänkt likadant om stora barnet var 3 år då det går att prata med dom.
Vi kör inte den varianten längre när dom slåss kan jag säga =) utan nu är det time out som fungerar bäst här hemma. Även om jag egentligen inte gillar den metoden, men det är det enda vi har hittat som hjälper =) där vi är nu.

[Nelia]

Ja, det är ju stor skillnad beroende på hur gammalt barnet är också. Jag kan som sagt bara relatera till Joels ålder och han är ju över 3½ år, snart 4.

När det gäller när han har slagits, sparkats osv (på oss alltså) när han var yngre (runt 18 månader tror jag det var som mest) så gjorde jag som så att jag lyfte ifrån honom från situationen, sa att jag inte vill eller tycker om att han slåss och att man inte gör på det viset och det har funkat bra på honom. Inte skällt eller blivit arg, utan bara brutit mönstret och sagt ifrån.

Alla barn är ju olika också, man vet nog bäst själv hur man ska ta sina egna barn. Nästa barn kanske inte alls samma metod funkar lika bra på, det återstår att se. Och jag kanske blir helt omkullvält med syskonbråk sen eftersom Joel aldrig slåss eller ställer till med mycket väsen omkring sig idag.

[sprallos]

Man ska markera att det dom gör är fel, sen är det ju stort spann på markeringen. Allt från att bara säga nej eller höja rösten. Don efter person liksom. Victor har heller aldrig gjort illa Ebba, men skulle han göra det och jag hade skrikit så hade det blivit så "för mycket" för honom. Här får man verkligen välja sina stunder då man höjer rösten och verkligen markerar, för han blir så knäckt. Tjat & gnäll är dock en annan sak, då höjer jag rösten på en gång & det kan han ta på ett annat sätt.

Tobias är ju 3 år, så det går att prata med honom. Men jag hade nog gjort så att jag markerat då det händer. Sagt till lite strängt att "Nej, man slåss INTE! Inte med någon och speciellt inte med en som är bebis!" ja eller nåt sånt. Sen hade jag nog tagit ett mer serious snack när allt är lugnt igen. Förklarat att han utan att mena det kan göra illa lillebror mer än han tänkt. Att han är så mycket större osv osv. Gör gärna nån liten dramatisering med nallar etc så han verkligen ser storleksskillnaden eller nåt. Kanske värt ett försök.

[ToToRo]

nu har vi det omvändna. Leiha gör oftast illa brorsan och jag försöker vara tydlig med att höja rösten och säga åt. Jag lyfter även bort henne i situationer där hon fortsätter. Hon kan vara lite full i fan och vet exakt vad hon gör fel. Men det är som du säger stt försöka lägga krut på vad han gör bra. Jag fick lära mig för länge sen som jag kan tycke är vettigt att så långt som möjligt berätta vad man vill att barnen ska göra och inte göra. Slåss dem, kanske man kan säga att klappa istället m.m.

Det kan ju vara en uppmärksamhetsgrej, han kanske är mer mammig just nu. Kanske pappa kan ta den lille lite mer och Tobias?

[Cissid]

Tack för alla svar. Jag uppskattar verkligen eran syn på saken. Problemet här är ju att det händer när jag är ensam hemma med båda och speciellt när jag är trött och har sovit dåligt flera nätter och när Tobias själv är trött och frustrerad och man håller som bäst på att fixa lunch eller liknande då man inte kan ha fullständig koll på båda. Nu under helgen t.ex. har allt gått jättebra när både pappa och mamma varit i närheten och han kan få all uppmärksamhet han vill ha.

Bra ide med att säga att man ska klappa istället för att slå och att förklara med en liten nalleföreställning och att bara säga nej och ta snacket sen. Men som sagt, det är mycket trots generellt nu också och mest bara mamma som duger till allt... På tisdag börjar han 15 timmar igen vilket ska bli så skönt! I och med det och all lek han får där med sina kompisar hoppas jag att dessa problem också kommer att förvinna.

[Kali]

jag vet att man inte får göra så men jag hade tex en sån där bumbostol som jag ofta hade på diskbänken när jag stod där och skalade potatis. alltså lämnade aldrig barn själva i den högt uppe men bra sätt att flytta ett barn från golvet och riskerna där eller bara hålla dem lite mer sysselsatta. hoppas också förskolan löser lite av oron! lycka till

[sprallos]

Vi kommer att få problem med lillasyster. Hon är redan på honom som en igel, drar i håret osv. Man ser att hon vill vara go, men det blir ju så fel. Victor är dessutom håröm så det blir många tårar just nu, man hinner ju inte dit alla gånger. Katterna är också hett byte för den hårslitande damen. Till henne säger vi "Aj Aj!" men vad hjälper det, sen flyttar man henne eller katten. Jag har även låtit katten bestämma, men han är ju så snäll. Ligger och vrålar, men gör inget. EN gång har han klöst henne, hon blev såklart ledsen, men var på honom igen efter nån minut. Hon är för liten....hon förstår inte, så vi måste förstå åt henne...än..