Sova i olika rum

[smrris]

Efter ett par veckor hemma med lilla bebisen, bestämde sig min sambo för att sova i gästrummet, för att slippa vakna när jag ammar. Det var tydligen så skönt att han blev kvar där. För ett par veckor sedan tänkte vi att det vore mysigt att sova i samma säng igen, men det slutade med att jag körde ut honom, för jag kan inte längre sova när han småsnarkar, som jag kunde innan. Och nu när man ändå blir väckt med jämna mellanrum av lilla bebisen, pallade jag inte att bli störd emellan amningsstunderna...
Nu undrar jag när vi kommer vilja sova tillsammans igen. Sova i skilda sovrum känns ju som relationsproblemsvarning. Hur gör ni? Tycker ni man ska försöka sova i samma rum?

[MollyAlex]

Ja,det låter ju lite pensionärsvarning på det hela
Men jag kan förstå dig,speciellt om din sambo snarkar,man är ju så mycket mer lättväckt när man ammar. Vi sover alla tre (eller 4,med hunden) i samma rum,ett litet sovrum,där spjälsängen står nära vår dubbelsäng. Mitt problem är att min sambo pratar väldigt mycket (o högt) i sömnen minst en gång per natt. Just nu när Niko är i en tillväxt fas o sover lite oroligt så är det jätte jobbigt. Hon vaknar såklart när han börjar prata högt o fäkta med armarna, o jag försöker hysha honom. Själv märker han inget o sover tungt o gott. Man är ju som du beskriver mer känslig för att vakna när man ammar. Men tror att man ska se det som en period som är övergående,som allt annat jobbigt. Ni kommer så klart sova ihop snart igen, om inte tidigare så när den lille/lilla börjar med välling o vanlig mat,då din sambo kan hjälpa till. Amningen kan man ju inte få nån avlastning på, men efter den tiden är ni ju två om att mata. Se bara till att behålla lite fysisk närhet under den vakna tiden av dygnet

[Estelle]

Heeeeej..

Jag har samma 'problem' jag. Jag kan inte komma ihåg när min man å jag sov i samma säng...
Precis - pensionärsvarning...
Men, man behöver försöka få den sömn man kan, å hans snarkningar är ingen bra kombo med amning å små gryn i sängen. Vi är alla trötta nog ändå.
Först var det som du beskriver med Emelie, och nu har vi lillebror här så Emmie sover i sitt rum, Elliot med mig i dubbelsängen å mannen min på soffan...

Vi pratar om det ofta å säger att det får va så här just nu, och vi pussas å kramas mycket, men visst undrar man om det är bra egentligen. Kändes lite konstigt häromdan när jag letade efter nåt och han säger - jag la den i ditt rum...

Så jag håller mina tummar hårt för att det blir bra för oss alla i slutändan trots pensionärslivet just nu.

Snarkningar - nej tack!

[Donnys_matte]

Maken snarkade en hel del när Max precis hade fötts, och det har han inte gjort innan. Visst var det irriterande och jag sparkade och slog på honom för att han skulle sluta. Det har varit jobbigt och det har funnits nätter då maken sovit på soffan för att han ska orka till jobbet. Men för det mesta har vi sovit i samma säng.
Han störs inte så mycket av att jag ammar (nuförtiden går det ju snabbt och smidigt och blir oftast bara en gång per natt) och maken har slutat snarka.
Men man märker ju på andra sätt att relationen förändrats. Tror det gäller att prata prata prata och verkligen jobba för att det är en övergående fas då bebisen går i första hand, men sen se till att hitta tillbaka till varandra och samma säng.

[Maiyah]

vi sov också en hel del i olika rum när Kaspian var liten, dels för att min man skulle slippa vakna när jag ammade varannan timme och han skulle upp och jobba..och dels för att jag inte stod ut med att han snarkade.

Men Kaspian flyttade in i eget rum när han var 5 månader och då flyttade min man tillbaka nu sover jag ofta med öronproppar för att slippa hans snarkningar, men vi sover i samma rum jämt..

Så det är nog övergående.

[a_y_g]

Vi sover oxå i olika rum, för samma annledning som ni andra, just för att hans ska slippa bli störd av oss o jag av honom, man blir väldigt lättväckt när man har en liten och de få timmar sömn man får är heliga just nu så vi får ta tag i samsovningen senare när lillan har slutat tutta på natten =)

[ToToRo]

sånt där måste man ju välja själv, vad som passar en. jag tycker om att ha delat sovrum men vid vissa tillfällen ha jag valt att ha delat. tex på sommar när det är för varmt att sova uppe i vårt hus, när jag vill få sova ut och vill att mattias tar liamansvar och i våras när mattias har sin värsta allergiperiod och snarkar som en stucken gris.

sen har man många barn har man ju inte lyxen kansk att ha två vuxensovrum

[karisma__]

Eh jag tycker att det är kanon, sömnen är det viktigaste som finns typ. Får man INTE sova såå kan man nog få relations problem, man vet juh hur sur å grinnig man är efter en natt med tex ett sjukt barn. Man är heelt slut och vem går det oftast ut på.? Jo sambon. Funkar det med separata sovrum såå kör på det. Man sover juh lixom bara ändå. Vi ligger och myser i soffan och sedan går vi in och lägger oss. Ofta såå somnar sambon i soffan och jag går in och lägger mig i sängen såå jag hinner sommna, sedan kommer han på natten näör han vaknat upp i soffan. haha. Inte skilda sovrum men asså man sover juh ändå i sovrummet. Man MÅSTE juh inte sova ihop man har juh inget utbyte av varandra när man sover lixom..

[zettan]

När jag ammade så sov i vi i olika rum inte för att I skulle bli störd utan för att vi har vattensäng och jag har fått för mig att det inte e bra för små bäbisar att sova i dem. Jag ammade Y på en madrass i hans rum och jag sommnade då han ammade och så blev det att jag blev kvar där i Ys rum. Vet många kvällar som jag gick å la mig i våran gemensamma säng men vaknade upp i Y:s rum men kom inte alls i håg hur jag kom dit där *L* .
Nu är Y 1 år och han sover för det mesta hela natten på sitt eget rum och jag och min sambo sover tillsammans igen *L*

[30-åringen]

Vi sover i samma rum, men min sambo med pluppar i öronen....
Fungerar utmärkt, för jag skulle längta ihjäl mig om han sov på nått annat ställe...
Sen har ju jag alltid ledig natt/sovmorgon fred-lörd. och då åker mina pluppar in i öronen... Närheten skulle jag aldrig kunna vara utan, inte han heller.....
Nu sover jag ganska bra även om Valle sover i samma rum som oss.... Vet att när Hobbe var bebis och sov i eget rum, så vaknade jag av det minsta lilla ljud och sov därför med en plupp, för då vaknade jag när han vaknade och ville ha mat-blöja och inte för små snarkningar eller Hobbes sömn gny.....