Sova i eget rum

[Golli]

Hejsan!

Sömn tycker jag är det största ämnet vad gäller småbarn. Vår dotter har inte sovit själv i hennes rum en enda natt ännu. När tycker ni vår son ska flytta in sin spjälsäng i eget rum? Hur har ni gjort?
Nu sover jag och pappan till barnen i skilda rum. Han sover på madrass i dotterns rum och vår son sover i sin spjälsäng inne hos mig i vårt sovrum. Jag har drömmar om att kunna sova barnfritt med min sambo i vårt sovrum. Hehe... lättare sagt än gjort.

[jessica81]

Det gäller nog mest att bestämma sig.
Ge det tid o lyssna på alla.

Vår son sov i eget rum från ca 6månader, sen bar vi tillbaka hans säng en period när han var väldigt orolig, sen tillbaka igen.
Han vill fortfarande att vi sitter inne hos honom tills han somnat, så det gör vi!

Kanske skulle barnen känna trygghet i att dela rum, då hör de någon annan andas o är inte själva?

[Fluffis]

Vi flyttade Tim till eget rum då han var mellan 8-9 månader, jag läste nånstans att det var en "bra" ålder då det skulle gå smidigt men självklart varierar det ju från barn till barn. Därefter har han alltid sovit till 99 % i sitt rum i sin säng.

Hoppas ni hittar någon lösning som passar er! Lycka till!

[Lotta72]

A var ca 4 månader när hon flyttade till sitt rum (som ligger vägg i vägg med vårt sovrum). Efter det sover hela familjen mycket bättre. Nu är hon snart 10 månader och sover för det mesta gott hela nätterna. Visst blir det perioder då hon är oroligare på nätterna, men de har varit korta och övergående. A somnar alltid i sin säng och de enstaka gånger hon inte somnar om när hon vaknar på nätterna bär vi in henne till vår säng.

[Anna_Lindberg]

William var lite mer än två månader när jag flyttade honom till eget rum. Och som Lotta säger så sov hela familjen mycket bättre.
William började sova hela nätterna.
Innan så störde vi varandra rätt så mkt så det var jätteskönt när han fick eget rum.

[Aurora]

Jag tror också det mest gäller att bestämma sig. Men det kan ju vara bra om de får sova i sina egna sängar i sina egna rum på dagtid en tag innan, så det inte blir en chock.

Vi sover också mycket bättre allihop sen vi slutade samsova. Man kan ju fortfarande morgonmysa!

Jag tror det är viktigt för relationen också, att ni har er egen säng som vuxna.

[milla]

Våran kille sov i eget rum från att han var ca 2veckor gammal och lilltjejen var ca 4 veckor när hon började sova i eget rum...
Nu kommer dock killen in till oss på natten men det stör inte mig
Det är olika vad som passar en,för oss har det här funkat jätte bra

[Cissid]

För oss var det besvärligt, Tobias vaknade när vi smög in för att lägga oss på kvällen och jag vaknade när han vände på sig på natten, så när vi flyttat till hus och hade fler rum så fick han direkt flytta till ett eget rum. Då var han ca 5 månader. Sen tog det vad som kändes som en evighet innan vi lyckades få honom att somna själv i sin säng i sitt rum. Vi satt hos honom och succesivt flyttade vi längre och längre från hans säng. Efter flera veckor satt vi i dörröppningen och sen utanför dörren (men dörren öppen) Sen pratade vi högt i köket och slamrade och levde om, tills han accepterade att ligga själv och somna. Det har varit mycket skrik och gråt och ilska från hans håll, men vi hade bestämt oss, och nu funkar det att lägga honom i sängen och han somnar själv medan vi gör vad vi vill. Ibland kan han ligga en timme och prata och sjunga för sig själv.

Nu med nästa bebbe så tror jag (beroende på hur det fungerar förstås) att det blir eget rum ännu tidigare än sist.

Jag hoppas du kan få lite inspiration och hjälp av att läsa att det inte har gått lätt utan att det varit utdraget och jobbigt, men att det är värt det när man väl är i mål!

[LineMor]

Vi har just börjat låta Line sova i egen säng och rum då vi inte kan ligga 4a här om 6 månader. Det går jättebra! Hon har en 90cm säng så en av oss ligger bredvid henne tills hon somnat och sedan brukar hon än så länge vakna 2 ggr på natten men då går en av oss in och lägger sig bredvid henne igen tills hon somnat om.
Förhoppningsvis sover hon snart hela natten själv!

[Snigel]

Vi flyttade Liam till eget rum när han var ca 1,5 år.
Vi började med att låta honom sova middag där och sedan gick vi över till att natta honom där en kväll när han självmant travade in i rummet och klättrade upp i sängen (juniorsäng).
Det har inte varit problem med att natta honom därinne, men däremot så tycks han ha ställt sin inre klocka på 22.50, för då ropar han och vill bli hämtad... VARJE natt! Nästa steg i planen blir att lära honom somna utan att man ligger intill, för det är säkert det som gör att han inte somnar om själv. Ska börja med det...snart....

Hoppas ni hittar en bra lösning på ert sovande!

[Medea]

Vi sover hela högen i samma säng.
Jag kommer att låta Draken sova middag i egen säng och sedan när hon själv vill får hon sova i sin säng under natten.
Och nej, jag tror inte att hon kommer att sova i våran säng tills hon blir 23 år.

[Nelia]

Joel började sova i sitt rum strax efter 1-årsdagen. Men vi är fortfarande med när han somnar och 2 av 7 nätter kanske så vaknar han och vill komma över i vår säng. Dit är han alltid välkommen såklart.

[ToToRo]

Liam sov i egen säng från 2 veckor och sedan ensam i sitt rum ifrån 8 månader tills två år då drabbades vi av en massa kräksjuker plus att lillstrumpan kom så sedan dess sover vi alla i samma rum

ni måste ju göra som passar er. Vill ni sova barnfritt så är det väl bara att försöka och vägrar de så får ni fundera om ni vill ta det upp till krig eller om ni ger er för ett par år framöver...

[Tossy]

Ida fick sova i eget rum vid 3-4 månader, vi störde också varandra väldigt mycket, hon lät mycket på nätterna. När hon fick eget rum sov vi alla bättre. Gustav sover inne hos oss och det funkar bättre, ingen verkar störas av det så jag kan tänka mig att han blir kvar längre. Tanken är sen att de ska få dela rum, så vi får se när det blir av att lösa det. Skulle behöva ha större lägenhet först med ett lite större rum till barnen.

Jag tror man får känna av barnen hur de känner inför att sova själva. Vissa vill det tidigt medan andra behöver sova nära, vissa i samma säng som mamma och pappa länge. Alla är olika

[Fru S.]

Vi gillar samsovning. Ibland gillar inte Gustav det och då sover han i sitt rum. Han får göra precis som han vill.

Får oss är det enormt viktigt att han får känna trygghet och att han får bestämma själv när han känner sig säker och trygg nog att sova hela natten i sin egen säng.
Han gör det kanske 2 nätter av 10.