Somna själv?

[EmpaochKringlan]

Blev lite inspirerad av en tjej i min föräldragrupp, hon har just lyckats få sin tös att somna själv! Har ju fått lite tips och råd från henne, men tänkte höra om ni här har lite bra grejer med att komma med.

Som det ser ut nu är det väl inte nån fara på taket egentligen. Kvällsmat, lite mys, tandborstning och ner i säng ca 19 och får välling. Tar oftast 20-30 minuter, sen sover hon gott.

Men har en önskan om att hon ska kunna somna själv! Kanske man kan ändra lite på det? Typ kvällsmat, välling i soffan, tandborstning och sen sova. Vad tror ni?

Är lite sugen på att dra igång det hela på måndag, för då återgår hon till förskolan efter sex veckors semester. Vad tror ni? Är det tokigt att dra igång detta samma dag? Tänkte att hon brukar ju vara lite tröttare efter hon varit där...

Tips mottages gärna!

[Taweret]

Jag tycker det låter bra att dra igång på måndag. Som du själv säger så är hon säkert mycket tröttare så det kan gå bättre av bara den anledningen. Den nya rutinen som du tänkt införa kör vi på och det fungerar super här hemma. Sen för tändernas skull så är det ju bättre att borsta tänderna efter vällingen.

Våra barn somnar själva bägge två nu för det mesta. Alma kan man ibland behöva ligga bredvid men vi tar inte i henne då så det är stora framsteg här.

Är ni bredvid henne nu när hon ska sova? Ni kan ju börja med att sitta i dörröppningen om hon inte känner sig trygg, så att hon kan se er utan att ni är nära.

Hoppas att du får fler kloka tips och att det går bra när ni inför det.

[EmpaochKringlan]

Tack för tipsen!

Som det är nu ligger vi jämte henne i sängen. Och självklart kan jag inte låta bli att ta lite på henne. stryka bort en hårtest, en klapp på kinden... Mys mys. But I see your point...

Vi kör på måndag, tror det får bli en variant att sitta eller stå i dörröppningen med ryggen åt henne. Kommer nog bli ett sjå och upp och ner i sängen, men det ska bli intressant att testa!

[shoegal]

Vi låg också bredvid Elis i sängen läääänge (han har en bra bit över två år) tills han somnade så vi bestämde oss för att lära honom somna själv.

Vi gjorde så att en stund innan vi skulle börja med kvällsrutinen berättade vi att han ska somna själv i kväll. Sen fick han välling, sen tandborstning och pjasse. Sen la vi honom i sängen, läste saga och när sagan var slut sa vi (så naturligt vi kunde) "nu ska du somna själv, mamma/pappa finns här utanför". Sen satt vi utanför rummet, så han såg oss, och läste tills han hade somnat. Efter två, tre dagar började vi röra på oss utanför rummet; gick och hängde upp en tvätt och liknande och efter någon vecka så gick vi ner till vardagsrummet (sovrummen är en trappa upp). Det gick över förväntan!

Givetvis har vi haft bakslag, vid sjukdom etc, och nu är han inne i en orolig period så han vill ha många sagor lästa för sig och helst ska man stanna kvar, men han accepterar att man går. Ibland ropar han några gånger på en, och vi går alltid in till honom då; så han ser att vi är där och hör honom. Oftast så vill han inget speciellt, utan vill bara kolla så att vi är där.

Lycka till!

[sprallos]

Tycker du fick bra tips av Shoegal..

Vi gjorde också så, förbereda för kvällen...städa undan, bada/duscha/byta blöja osv, sen välling i famnen eller i soffan med massor av mys...fotmassage, lugn musik osv osv. Sen borsta tänderna (låt inte vällingen ligga kvar i munnen hela natten, det får man hål i tänderna av), puss/kram och god natt. Sen har han fått vara själv i sängen. När han hade spjälsäng var det "lättare", växasängen klev han ur, så då var det en period av långa läggningar. Men det gick över, man måste vara konsekvent.

Blev han ledsen pga något så gick vi alltid in, mera kramar och mys och sen gick vi igen. Visade oss i dörren då och då och gärna börja stöka med nåt som låter...det var det bästa. Han somnade nästan direkt man gick in i köket och tömde diskmaskin etc...Victor har varit väldigt "lätt" på det sättet. Han har gillat läget med allt vi testat och gjort..

[EmpaochKringlan]

Tack för himla massa bra tips, både Shoegal och Sprallos!

Idag testade jag ett steg i rätt riktning, eller iaf i den riktiningen som jag tänkt mig. Kvällsmat, mys, ute en liten stund, (hos våra hönor) sen sa jag till henne: Idag tänkte jag att du ska få äta vällingen i soffan!
-ÅH, loooligt! tyckte skruttan.
"Förvarnade" henne också att det skulle bli tandborstning efteråt, sa det lite viskande till henne, det blir så spännande allt då!
Sen gick vi in till sängen, valde en napp, och la oss tillrätta. Lite bök, men inte så mycket som det kan vara. Har väldigt svårt att inte hålla om henne, stryka lite och så där, men tänkte att det låter jag bli. Det kan jag ju göra innan läggningen liksom.

Vi kör så här från och med nu, och på måndag, om jag får med min sambo, så kör vi fullt ut med resten!

[jessica81]

Bra jobbat!

[Gerda]

Jag måste bara fråga av ren nyfikenhet varför man vill att ens barn ska somna själv?

"Har väldigt svårt att inte hålla om henne, stryka lite och så där, men tänkte att det låter jag bli." hmm nä jag förstår inte. Jag kan se att det är ett problem om läggningen börjar dra ut på tiden.. ta både en och två och ibland tre timmar men om hon endå somnar ganska snabbt är det inte jättemysigt att ligga nära och krama och gosa och klappa?

[EmpaochKringlan]

För oss så känns det som ett steg i rätt riktning, säger inte att det är den rätta riktningen för alla. Men om det nu är så att vår tvåa håller i sig, så underlättar det för oss också.
Det är även att skapa trygghet, att känna sig så trygg i sig själv och även att "bli stor" (strörre) tjej.

Som sagt, det är valfritt. En del vill samsova, en del sover inte i samma rum ens från början med sin nyfödda, och kan känna att man gör det man tycker känns rätt och bäst för sig och sitt barn.

Sen är det inte så att vi ligger bredvid som stela pinnar som vägrar röra vår dotter, klart vi tar på henne. Vi gosar i soffan och äter välling innan med, samt gosar och pussar hela dagarna i ända.

[Gerda]

alltså jag förstod när jag frågade att det skulle ses som kritik men det är det verkligen inte. Jag är bara nyfiken helt enkelt. Jag tycker det lät jättemysigt det du beskrev från början (våra läggningar är INTE sådär mysiga.. men han är ju bara 7 månader)
Men jag förstår att ni har det mysigt annars också

[Nelia]

Vi hör till dem som försökt länge att få vår son att somna själv. Det har gått i vågor, ibland fungerar det under en längre tid och ibland inte, exempelvis när han varit sjuk då vi fått gå tillbaka till att sitta bredvid och hålla i handen osv.

Men... jag måste säga att vi alla verkar trivas bättre nu när vi liksom släppt det här med att han ska "lära sig somna själv" och ligger bredvid i sängen på kvällarna istället. Vi går och lägger oss, läser saga (Bamse är storfavoriten just nu) och sen släcker vi, och han sover 10 min senare. Han mår helt enkelt bättre av att få somna med mammas eller pappas armar om sig och för mig är kärlek och närhet så himla viktigt så jag tänker ge honom allt jag har av den varan. När han somnat lyfter vi över honom i sin säng, i sitt rum, och han sover oftast hela nätterna där. Vaknar han får han komma över till oss.

[EmpaochKringlan]

Det gör ingen fara Gerda! Du kanske har fått mig tänka om lite. Nelias inlägg fick mig också att tänka lite till. Men jag har ju inte tänkt att vara en militärmorsa som vägrar beröra och sitta/ligga i sängen med mitt barn!

Men som du skriver Nelia, så tror jag det är viktigt att det är avslappat, inte ett prompt måste.

Men jag har ändå tänkt att testa imonkväll, bara sådär, "Mamma kommer snart, ska bara..." och komma in efter fem sekunder igen.

Ester vaknar oftast en gång på natten och kommer till oss, vilket vi tycker är jättemysigt! Få vakna jämte pluttan är underbart!

[shoegal]

För oss handlade somna-själv om att jag efter över 2 års av nattningar på minst en timme var less och ville börja ha lite egentid på kvällen, för dagarna är fyllda med lämna-på-dagis-jobba-hämta-på-dagis-laga-mat-och-leka-med-Elis, så jag längtade ihjäl mig efter att ha lite mer tid för mig själv (och maken). Det tog minst en timme att natta Elis och då fick man ligga i ett mörkt rum i en timme och var helt groggy efter det.

Sen kände jag att han började bli så stor att det var bra för honom att kunna somna själv; att det var någonting positivt för honom. Han har samsovit med oss fram tills ganska nyligen, så det har aldrig handlat om att jag inte vill mysa, utan att jag tyckte att det kan vara bra om ett barn kan vara så trygg i sig själv att h*n kan somna själv.

[sprallos]

Många barn klarar av att somna "själv" på dagis. Förvisso ihop med andra barn i samma rum osv, men ändå under helt andra former än hemma. Så barn kan anpassa sig efter nya rutiner. Men jag tycker inte heller att det ska vara "till vilket pris som helst".

Men den dagen man bestämt sig så måste man vara konsekvent, gör man det till 80% så kommer det inte funka...

[Lilja74]

Jag måste få fråga er som har äldre barn:

Vår dotter är 3 veckor, hon har sovit i vår säng sedan hon var nyfödd. Det är sååå mysigt och vi vill ha henne där. Hon har fått en jättefin sovkorg av sin mormor Jag vill ju använda den också såklart. I natt provade jag och det gick hur bra som helst, hon sover själv däri utan problem. Hon somnar ju lätt nu när hon är så liten också.
Min BVC sköterska sa att vi inte ska låta henne somna med oss på kvällarna för att hon kommer att få problem att somna själv senare i så fall. Därför bestämde jag mig i natt för att hon skulle sova i sin korg.
Tycker ni som ha barn som är äldre att detta stämmer? Att om man låter sitt nyfödda barn somna hos en varje kväll så blir det problem för dem att somna i egen säng själva senare?
Jag tänker också som någon här skrev "det är ju så mysigt" att ha dem intill sig och ligga och stryka dem över pannan et.c.. Men om det tar 1-2 timmar när de är lite äldre så är det ju ohållbart.

Får se hur vi gör framöver, det var ju inga problem alls att hon sov i sin korg i natt så... och jag tror att jag sov lite bättre faktiskt. Jag var orolig att jag inte skulle vakna när hon ville äta, men det gjorde jag, (hon skriker inte, hon bara smackar och gnyr).