Ska det va så här lätt och ha barn?

[Sweet Honey Pie]

Ja vet inte riktigt hur jag ska börja.
Vi har en snäll och lugn bebis, Olivers pappa är väldigt snäll och lugn så jag antar att det kommer från honom isf, knappats från mig, jag är allt annat än lugn och snäll

Det märktes redan från börja att ha va en "nöjd" bebis, sov, åt, bajsa, och så igen.
Vi uppfattade aldrig att vi fick den där omtumlande tiden (som alla pratar om) där i början, när man inte hinner äta, duscha , umgås mm
Livet liksom fortsatte ungefär som vanligt förutom att vi hade världens gulligaste lilla bebis och ta hand om.

Jag har lyssnat på mammor där dom berättar hur deras lilla bebis är vakna på nätterna, har magknip, skriker, vill ha jätte mycket närhet.
Där mammorna berättar att dom inte får sova, äta middag ifred, umgås med sambon mm.
Och jag tänker att det där kommer säkert att komma för oss.. när som helst börjar det.. snart får vi inte sova.. snart kommer skriken..

Men han blir bara lugnare och lugnare.. han är nöjd med nästan allt.. han säger till när han är hungrig och när han är trött och vill ha ny blöja.. inget mer.. sen är han nöjd.

Oliver sover JÄTTE bra på nätterna, han går och lägger sig vid 21:00 sen sover han till 6:00, vaknar vill ha mat, jag plockar över honom till mig, han äter, sen somnar han om och vi sover till 9:00.
Sen sover han en liten längre stund på dagen, sen bara små kortisar.. men där i mellan är han bara lugn och snäll.
Han leker lite i sitt gym, sitter lite i sin babysitter, är hos mig, vi går en promenad, han ligger lite på sin lekmatta, vi gosar.. där i mellan sover han och äter han.
Han blir aldrig arg och skriker inte..
Han är väldigt självständig och klarar att leka själv med en leksak.
När han ska sova middag eller för natten lägger jag bara honom i sin säng å då somnar han.
Han är så anpassningsbar, alla nya rutiner som jag kommer på anpassar han sig lätt efter.

Jag börjar nästan tror att det är något fel??.. ska det va så här lätt???

Vill inte låta som om jag "skryter" jag förstår hur jobbigt det kan va för vissa andra.
Jag är rädd att det kanske är fel.. ska det verkligen va så här??..
Eller har vi ett helvete att vänta oss sen när han blir lite äldre? att han liksom tar igen det då?
Vad är normalt liksom?

[jässica]

Mitt barn har också varit ett alldeles exemplariskt barn hela tiden som jag är mäkta stolt över:) Jag har också tänkt säkert 1miljon ggr: skulle det inte vara värre? Spec första året.. Nu är hon 2,5år och är väl iofs lite "2årstrotsig" nu. (Som det så dumt uttrycks när det i själva verket handlar om att de utvecklas mycket nu och har mycket känslor i kroppen som de inte kan ge uttryck åt. Trots i mina öron är relaterat till nåt negativt, men det är en annan historia)

Hur som helst, jag tror att om amning/ersättningsmåltider flyter på lugnt utan besvär, mamma och/eller pappa mår bra och barnet har hälsan i behåll är det inte svårare än vad man gör det.

[tinali]

Hi hi, jag hade oxå en supersnäll bebis, nu har vi en ung mycket bestämd herre som ska göra allt själv, får han inte det rämnar världen. Han är underbar mellan trotspauserna, snäll, social och go, väldigt aktiv. Det är ju bara att gratulera till lugn bebbe.

[Gerda]

Hur som helst, jag tror att om amning/ersättningsmåltider flyter på lugnt utan besvär, mamma och/eller pappa mår bra och barnet har hälsan i behåll är det inte svårare än vad man gör det.

Förstår inte riktigt vad du menar med det? Jag tycker det är jättesvårt jätteofta och det gör jag utan att jag gör någonting svårare än det är. Jag har ett barn som är världens underbaraste men har jättejättesvårt att komma till ro och somna och det tär ganska mycket på psyket att söva ett barn som inte vill/kan somna 4-5 ggr per dag.

Sweet honey pie Jag tror inte det är något fel på ditt barn utan bara att han är en lugn och trygg krabat! Barn är olika helt enkelt. Om jag var du skulle jag njuta av att allt funkar så fint

[Taweret]

Ni skall vara glada att flyter så bra som det gör. Med vissa barn gör det det och med andra fungerar det inte alls lika lätt.

Vår son var lugn och snäll och nöjd med allt när han var liten. Nu är han också glad och snäll men som tinali säger så är vi inne i en period med mycket frustration. En del är trots men de flesta situationer uppkommer då han inte kan göra sig förstådd.

Dottern däremot har varit svårare. Hon hade kolik när hon var mindre även om det var en mildare variant men det resulterade i att hon inte ville sova på natten. Samt att det är svårt att lägga henne och att hon bara somnar i sängen, det är dock på väg att bli bättre.

Var glad och nöjd över att ni har det så bra och att er son är nöjd och glad.

[sprallos]

Victor har varit jättelätt hela tiden. Visst, han åt varannan timme dygnet runt första 2 mån men inte sen. Han har varit en glad skit jämt, som bara gnällt när han varit hungrig eller trött.

Hans humör och temperament har börjat visa sig från det han fyllde 1½ år ungefär. Nu, ytterligare 1 år senare är det en mycket bestämd herre... Fortfarande jublande glad och superbusig, men bestämd. Jag säger NJUT!! Jag lider med dom som haft värre än jag, och uppskattar och är tacksam för att jag sluppit. Hoppas att nästa är likadan!

[ToToRo]

Bara njut

Jag tycket det var tungt de första tre/fyra månaderna med liam men sen vände det, men det var väl för han åt varannan timme. Sen finns det alltid dagar som känns tunga men i stort var han en mycket underbar bebis att ha att göra med.

Denna lilla guldklimp som vi fått nu förstår jag mig dock int riktigt på för hon skriker för det mesta och visar inga tecken på att vilja sova speciellt länge på nätterna men jag inväntar att det vänder Hon var snuskigt lätt första månaden dock, vilket var skönt så liam kunde få extra fokus

[Trötta mamman]

Våra barn har oxå varit lätta - det finns ju perioder när man själv inte är riktigt i form och allt blir jobbigt men över lag har de varit lätta och sovit på nätterna och så vidare. Bara njut - även om han skulle få en jobbigare period - vilket kanske aldrig händer - så har du ju det bra just nu i alla fall. Bara att gratulera och härligt att höra.

[MollyAlex]

Hej!
Jag säger som alla andra, njut så länge det varar! det kan va så hur länge som helst,men det kan så klart oxå vända, ha toppar o dalar. Nikolina har oxå varit extremt enkel. Mammorna i min mammagrupp har haft en del slit med sina bebisar, o tittat med svarta ögon när jag inte kunnat klaga på mitt. Hon har sovit gott, alltid, klart hon velat amma i början nångång på natten,men somnat om direkt efteråt. Hon e alltid nöjd o glad, sprudlande o mysig. I dag e hon 14 månader, springer o pratar en del, lika härlig som hon alltid varit! Det jag kunde känna jag upplevde som "jobbigt" i mamma rollen va från början att jag inte kände den lilla personen som kommit ut ur mig o in i mitt liv,men det försvann på ett par veckor när jag började komma in i mammarollen,som tur e har jag en pojkvän som e underbart stöttande o en fantastisk far vid min sida! Njut som jag o andra sagt, inget e fel, du har bara precis börjat få njuta av oändlig kärlek
Väldens ego-kick!

Kramar

[Sweet Honey Pie]

Tack va söta ni är <3

Ja jag tror inte det är något "riktigt fel" det hade man känt på sig annars.
Men man hör så mycket om det jobbiga, och med all rätt, jag förstår att om man har det jobbigt med sin lilla som inte kan sova, eller som har kolik, att man måste få prata av sig.
Men jag har så svårt att relatera till det, känns nästan som man är skyldig.
Tex. kommentaren man får är oftast -Å grattis till bebisen, nu har du väll fullt upp?
Antingen säger jag bara -jajo visst har jag det.. å skruvar lite på mig..
För när man säger att allt verkligen flyter på jätte bra och inget är jobbigt och allt är hur lätt som helst.. så tror folk att man ljuger.. eller är knäpp som inte tycker det är jobbigt med en liten bebis..
Men det är verkligen inte jobbigt.. mina hundar är mer jobbig.. haha

Jag förstår att vi har det lyxigt.

Mycket tror jag är för att vi får sova hela nätterna, man får så mycket kraft och ork.
När man är trött är ju faktiskt ALLT jobbigt ..förutom att sova..
När man får sova ordentligt är det inte jobbigt att gå långpromenader varje dag med hundar och bebis, städa, diska, tvätta, ta hand om bebis, mata bebis, handla, laga mat ect..ect..
Sömn är guld värt!

Men jag antar att nästa bebis kommer säkert bli en tjej som brås på mig.. hehe.. jaaaa å då kommer vi verkligen ha det fullt upp!!!

[tinali]

Ja, jag blev nästan utskälld av en väninna med barn för jag skulle ju inte hinna tvätta o dammsuga eller städa eller sitta ner o ta en kopp kaffe, när jag fått barn. Men D sov ju mest, ibland väckte kg honom för att ha ngt att göra:)

[MinisMamma]

Noel har oxå varit ett lätt barn ,tills han blev 1 ½ år Då började hans humör visa sig.. haha..

Men han är förhållandevis lätt och snäll fortfarande. Det är bara dom är utbrotten och trotsen som visar sina fula horn lite varje dag. Men på dagis är han tydligen som en ängel... hmm...

[Kali]

jag blir alltid lite lätt avundsjuk på de som får sova!

mina barn har varit lätta i bemärkelsen att de har varit glada o soliga om allt varit bra (dvs ren blöja, mätta, bajsat) men de har aldrig velat vara själva. Alma är tex nöjd - om hon får bo i min famn. Det går inte att lägga ner henne när hon somnat, då vaknar hon. Enda stället hon sover själv på är i vagnen när den rullar. Stannar man vagnen - ja då vaknar hon. Rör man sig i sängen så vaknar hon. Det tar tid att somna om efter amningarna, i synnerhet på morgonkvisten. Jakob var likadan. Så jag får inte gjort så mycket hemma, det är för bökigt att dammsuga med henne i bärsele o det är svårt att diska med en hand liksom Jag kan också längta efter att få vara själv, att min sambo kommer hem o BÄR lite för otränad som jag är just nu så gör det ont i ryggen efter en hel dag...

Men jag tror som de flesta andra, man skall njuta av det o vara glad att man fick en lätt bebis om man har fått det! Vissa bebisar har ett betydligt svårare temperament än andra o det är medfödd personlighet och inte avgörande av föräldrarna.

[Sweet Honey Pie]

Ja visst njuter jag.
Å som jag läste i någon av alla barn tidningar.
Föräldrar till ett lätt barn känner sig väldigt kompetenta medan föräldrar till ett barn som tex behöver mycket närhet känner sig otillräckliga.

Å visst känner jag mig kompetent och som världens bästa mamma... MEN...
Det är inte min förtjänst.. det är Ollis.. det är han som har fått mig att känna mig som en duktig mamma.
Så erfaren är jag av livet, att jag kan skilja på det.
Men visst är det lätt sträcka på sig lite och känna sig extra duktig.. även jag inte är det.
Barn är olika individer, liksom vi vuxna.
En sak som funkar på ett barn.. funkar kanske inte alls på ett annat.

Jag är glad för våran lugna lilla Olli.. men som sagt jag är överraskad hur lätt han är.
Men samtidigt.. väntar jag in stormen..

mini-mamman: vilken skit snygg blogg du har!

[LillaMalin]

Våran äldsta var precis sån..hon grät aldrig och vi var istället tvungen att hålla koll om hon bajsade eller hade kissat mycket för hon sa aldrig till om nått, vi chansade oss fram om hon ville sova, äta eller ny blöja.
Molly är nästan tvärt om. Hon sover gott på nätterna..ungefär 20-06 men sen gnäller hon så fort inte någon är i närheten. Hon kan inte ligga mer än 5-10 minuter på golvet så behöver man på dass får man springa