Ska det va så här lätt och ha barn?

[Danem]

Vi har också haft det lätt, våran Oliver har sovit bra sen starten med lite jobbig period mellan 5 och 8 månader ungefär för då ville han inte sova så vi fick pröva oss fram för att få honom att somna.
Förutom det har han varit lugnet själv och jag har njutit varenda dag utav det då allt man fick höra under graviditeten var hur jobbigt det skulle vara och allt sånt, om 10 ynka dagar fyller han 1 år och jag har inte märkt av det jobbiga.
Vårat förhållande har inte knakat och vi är lyckliga. Riktigt underbart

Jag har fått några kommentarer då jag sagt att det var skithäftigt att föda barn och att jag gör gärna om det igen samt att han "låter" oss sova på nätterna och är så lugn av sig, många blir förvånade och säger mer än gärna "Vänta bara".
Jag är medveten om att det kommer bli jobbigt men det tar jag då, ingen idé att måla fan på väggen innan man är där.

Så ja, det ska vara så lätt att ha barn om barnet är på det sättet
Jag bävar också inför nästa barn för jag vågar inte tro på att vi kommer ha samma tur som med Oliver men man vet aldrig, jag tar inte ut något i förskott.
Även om det blir jobbigare så kommer det gå över, det gör det alltid.

[Sinus]

Jag är nog mer tvärt emot, jag skulle vilja fråga "Ska det vara så här JOBBIGT att ha barn?". Fast nu håller det faktiskt på att bli rätt bra, men det första året var rena helvetet rent ut sagt. Allergier, amningselände, inget sova, förlossningsdepression, oförmåga att acceptera min nya kropp...och att ständigt få höra att hon är så snäll, hon är så lugn, ni har det så bra... och så kände man inte alls igen sig! Och så de orden som gjort oss miljonärer om vi fått en krona för varje gång vi hört: små barn, små bekymmer. Om det är så här jobbigt att ha barn, varför vill någon ha mer än en? Men när jag läser om era upplevelser så kan jag ju förstå att det finns de som kan tänka sig att skaffa mer än ett barn

Jag har mer än en gång tänkt att jag önskar att jag tänkt en extra gång innan vi skaffade barn, fast vi funderade ju ändå i flera år så det var ju inget ogenomtänkt, men ändå... Men jag ångrar inte henne en sekund, men hela situationen har varit sjukt jobbig.

Men jag blir glad av att läsa att de finns de som har det betydligt lättare och jag önskar att jag en dag kan känna så.

[evelinah]

jag tycker inte att du skryter! det e ju samma som att säga att de som har det jobbigt bara klagar =) njut av er nöjda kille!

jag tyckte absolut inte första tiden bara var myspys! mio hade mycket magont & var en "bär-mej-gärna-hela-tiden-bebis", hon spydde mycket & mina boobs sprutade mjölk åt alla håll! men nu tycker jag det e en piece of cake att vara mamma, då jag har en väldans snäll & gosig tös =)

[jässica]

Gerda: Aaa sorry! Självklart, sömnen är nog en av de absolut viktigaste faktorerna till hamoni! Drog det under att måltiderna flöt på bra. Jag ammade henne länge och då sov jag ju medans hon åt och bökade runt så jag kunde ändå sova ut varje natt. Hade hon inte sovit på natten hade noh allt varit annorlunda!