själv första gången, osäker och jobbigt

[helenaeg]

Är första gången själv med vår 5 veckor gamla tjej. Sambon ska vara borta över natten. Det känns jattejobbigt. Känner mig osäker, rädd och till och med som att jag inte känner min lilla tjej. Hon började gråta nyss och jag blir stressad för att jag inte vet vad hon menar. Känns som jag bara vill gråta. Varför känner jag såhär och är det nån som känt likadant eller är jag knäpp.
Hon har sovit dåligt i två v pga magont och jag är konstant trött kan tilläggas så det kanske bidrar till att jag känner så här. Just nu känner jag mig ganska värdelös och vill bara att Håkan ska komma hem.

[Snigel]

Du gör säkert ett jättebra jobb med henne, det är jag övertygad om! Din trötthet spelar säkert in för vem kan vara sej själv utan ordentlig sömn?

Kanske det kunde hjälpa att helt enkelt "följa checklistan" totalt rutinmässigt när hon gråter: 1. Är det dags för blöjbyte 2. Är hon för varm/kall 3. Är hon hungrig
4. Har hon ont i magen utan att vara hungrig
Då behöver du knappt tänka och du slipper dessutom undra vad hon menar.

Det är ju verkligen INGEN som kan lära sej att läsa sitt barn totalt på bara några veckor- så känn dej inte värdelös på något sätt!
Och förresten: det är ju just dej och hennes pappa som hon tycker är bäst i hela världen, glöm inte det!!

[ToToRo]

Det kommer gå bra. Jag har hittat lösningen. Var lugn! för stressar du upp dig så blir hon uppstressad. Som snigel säger, har hon ätit nyligt och inte har världens lass i blöjan så är hon förmodligen trött eller ha ont i magen. Slappna av och vagga
Leiha va dock knäpp så hon mådde bäst när vi sprang runt matsalsbordet jagande brorsan (men det kanske inte det första du behöver testa )

Ni kommer lära känna henne allt mer, det e bara att testa dig fram, men ge dig inte. Ja vet inte hur många krig jag fått utkämpa innan leiha fattade att jag visste va som va problemet (det låter konstigt men det e lite jävlarannamma i henne)

[Taweret]

Du har fått jättebra råd av föregående talare så jag skickar bara lite uppmuntran till dig. Ta det för var det är och försök behålla lugnet men visst kan det vara jobbigt, du ska se att det går bra och att du kommer känna dig stolt imorgon över att du varit ensam med henne en natt.

[helenaeg]

Tack för alla råd och uppmuntran. Hitills har det gått bra men nu börjar natten jag fasat för. Ska försöka ta allt lungt och metodiskt. Kan Bara inte förstå att jag känner mig så osäker med mitt egna barn.

[sprallos]

Jag minns att jag brakade ner i ett svart hål när F började jobba efter vi fått Victor. Jag hatade att vara ensam hemma...men ville inte åka någonstans heller. Det var en liten kris som tack och lov gick över med tiden. Det är mycket hormoner i omlopp när man har en liten. Gravidhormonerna är på väg ut och amningshormonerna på väg in..

Det ÄR svårt att läsa en bebis, men det kommer. Var bara lugn och metodisk.

[Trötta mamman]

Jag var superosäker med första barnet och tyckte oxå det var otäckt att vara själv ens för några timmar. Men det går över som tur är. Hoppas natten funkade bra.

[helenaeg]

Skönt att jag inte är ensammen och skönt att höra att det går över. Hur snabbt kände ni er säkrare?

Natten gick faktiskt bra då hon vaknade väldigt lite mot vad hon gjort annars. Däremot höll kvällen på att bli en katastrof då jag började må illa ohc kräktes igår kväll.. men det blev som tur var inget mer.

[Taweret]

Vad skönt att det gick bra

[Snigel]

*haha* Vi visste väl att du är en stjärna på det här med mamma-rollen! Hoppas du är vid gott mod nu!

[helenaeg]

mmm men oduglighetskänslan och osäkerheten sitter i idag också så jag hoppas verkligen att det är något som försvinner...

[Snigel]

Ja, jag hoppas att det går bort så snabbt som möjligt för dej. Man ska ju inte behöva känna så för man är egentligen PRECIS vad ens barn behöver.
Kanske det blir lättare och lättare för varje vecka som går? Om du jämför idag med för ett par veckor sedan- är det bättre eller värre nu?
Får du hjälp av BVC med detta?