Sex-problem

[Ralphie]

De senaste dagarna har jag blivit helt besatt av tanken att vara gravid. Jag vet inte vad som flugit i mig. Egentligen vill jag inte ha en bebis just nu, det skulle jag inte orka. Och jag har varit jätterädd för att bli gravid, för jag skulle aldrig våga föda barn igen. Men uppenbarligen kan sådana uppfattningar ändras över en dag. Men som sagt, vi har inte tänkt skaffa någon syskon till Eddy än på ett par år, om det blir ett över huvud taget? Jag har nämligen ett problem som jag hoppas att någon vet något om. Jag kan inte ha sex. Det är bara helt omöjligt. Det tar stopp om man säger så. Innan jag blev gravid med E så gick det (uppenbarligen), men det gjorde fruktansvärt ont i början, vid penetrering så att säga. (ursäkta mitt äckliga språk:)). Efter förlossningen (snart 1 år sedan!) har det varit helt omöjligt. Och det är fruktansvärt jobbigt. Jag & min man vill ju kunna ha sex, speciellt om man någon gång vill ha ett syskon till E..
Visserligen amar jag en del fortfarande, och det kan ju förvärra det hela. en jag är rädd att det aldrig kommer blir bra
Jag har ringt till MVC och pratat med en barnmorska, men på henne lät det som att det inte kunde vara något medicinskt, utan att det är psykiskt. Men jag funderar på om det kan vara det här --> http://www.vaginism.se/
Oavsett så är det väldigt jobbigt, och jag vet inte vad jag ska ta mig till..

[gellis]

jag såg ett på oprah om just vaginism och det var dom som hade den värsta typen av det som lyckades lösa det med botox där nere.

jag kunde inte ha sex med penetrering förens jag hade slutat amma, men visst ömmar det ibland fortfarande men inte alls på samma sätt. å sen åandra sidan så har jag inga ärr efter stygn där nere, vilket jag har förstått kan göra ont oxå.

[lolenona_84]

Du kanske kan ringa till kvinnokliniken istället och höra med dom och även nämna att du funderar på om det kan vara vaginism du har.
Men är det något som kan uppkomma senare i livet? Tänkte eftersom det fungerat förut.

Så länge jag helammade var det helt omöjligt att ha sex även om vi hade glidmedel. Kändes helt enkelt som jag skulle gå sönder. När jag trappade ner så gick det iallafall men lite svidande var det ändå. Så fort jag slutade helt var allt som vanligt igen.

Funderar på om anledningen till att det brukade göra ont först till en början på dig förut, kan bero på att du inte varit "redo" så att säga.

Hur som helst förstår jag hur jobbigt det här är för er, det är verkligen inte kul när man vill men inte kan.

Om det nu är som hon på mvc säger, att det är psykist, så finns det mängder med böcker och artiklar på internet att läsa om bland annat övningar man kan göra för att hamna "rätt" igen

[Ralphie]

Gellis - Jag såg också det, det var därför jag började fundera på om det kan vara det?

Lena - Vet inte om det kan uppstå senare i livet. Men där emot finns det olika "grader". Tror det var 1-5 eller nåt, då 5 är värst. Så i så fall är det väl en mildare grad jag har. Min man är den enda sexpartner jag har haft så jag kan bara referera till det. Men innan förlossningen var det jobbigt också. Det tog typ tre veckor för oss att kunna ha sex efter att vi började försöka. När det väl gick sen så gjorde det väldigt ont varje gång, men bara i början. Trots att jag gärna ville. Men det kan ju vara psykiskt också, vad vet jag?
Men jag kan ju vänta med att söka hjälp till jag slutat amma kanske. Hoppas det går åt rätt håll då. det jobbiga är bara att jag inte har tänkt sluta amma helt förns Eddy är ca 1,5 år. Puh..

[Ralphie]

Nu när jag tänker efter så hade jag problem med att använda tampong i början, eller det gick inte alls. Men till slut lyckades jag. Det behöver ju inte vara vaginism, även om ja tycker det låter logiskt, men något problem har jag ju uppenbart, och det skulle vara skönt med lite hjälp.

[Misu]

Ralphie, hoppar in här istället för att kapa den andra tråden.

Absolut kan det vara det. Vet du vart du kan gå och kolla upp det?
Tack och lov hade inte jag några större problem med penetreringen efter förlossningen men vi fick i alla fall använda glidmedel de första 10 gångerna eftersom det kändes lite konstigt och skavde.

Kan ni inte testa att ha allt annat än själva penetreringen? Att ni liksom gjort upp det från början så du slipper känna press, och om du sen känner för att prova så är det du som tar första steget?
Känner mig som en sexexpert här, vilket jag inte alls är, men vill bara försöka hjälpa.

[Ralphie]

Lolenona gav ju tipset att ringa kvinnokliniken, så det ska jag nog göra. Men eftersom jag ammar fortfarande så är det ju svårt att veta hur det blir när jag slutar, det kanske löser sig då? Om jag söker hjälp nu kanske de ändå säger att ja ska vänta till jag slutat amma.

Vi har gjort precis som du beskriver.. att vi gör annat, och om jag vill så är det jag som säger till. Ofta har jag prövat att dricka lite också, och såklart använder vi mycket glidmedel, men det går bara inte, trots att jag verkligen vill de gånger vi provar.