Saker du önskar du fått veta tidigare...

[LinaA]

Som förstagångs förälder så får man ju tips från alla håll och kanter. Både på gott och ont. Själv bara HATAR jag när nån besserwisser "talar om för mig hur jag ska göra". Jag tar gärna emot råd och tips, men konstigt nog verkar tipsen alltid komma försent! Tex att alltid ha Alvedon, koksalt osv hemma. Men även saker som kommer med åldern. Tex trotts åldern, hur man förbereder sig/handskas med den på rätt sätt osv.

Vad har just DU fått veta/erfarenhet av som du önskar att du visste tidigare?

Jag önskar att någon talat om för mig (på ett bra sätt) hur man smidigast får barnet att sova gott på natten. Och hur man får det att sova i egen säng utan att det ska behöva skrika sig till sömns i flera veckors tid. Som förstagångs förälder gjorde jag det som passade oss bäst. Ammade Ella i vår säng tills hon somnade. Vi har haft 7 jätte bra månader med god natt sömn! Men nu när Anders lägger henne skriker hon sig trött och ibland till och med har hon kräkts. Detta har nu pågått i flera veckor, några dagar fungerar jätte bra. Då somnar hon direkt utan ett knysst men nu har hon börjat att skrika som en tok igen! Och jag tror att detta hade kunnat undvikas om vi lärt henne att somna ensam redan som liten. Men det är det ju ingen som talat om för oss. Snarare tvärt om, att hon är SÅ glad och harmonisk jämt och ständigt så vårt sätt är det bästa för just henne! Men nu har vi ju problem....

Dela gärna med er av erfarenheter som vi andra kan dra nytta av!

[anettejohansson]

När Engla va runt 9 månader så bara vägrade hon somna själv ( vilket hon alltid gjort innan ) o sen dess så har vi fått sitta med henne i famnen för att hon ska somna. Kanske inte va svar på inlägget men jag ville bara få fram att de kanske inte hade spelat någon roll om ni hade lärt henne somna själv för de hade förmodligen blivit så ändå=)

[Daniella_]

Anette: lite ot kanske men vill bara höra med dig Anette är det samma nu eller somnar hon i sin egen säng igen?? för det va exakt likadant med Emilio han sov bra i sin säng utan problem men vid 9 månader så bara vände de helt han sover hos oss nu och han vaknar av mig och jag vaknar av han för han sover jätte livligt sparkar en i ansiktet, gumpen ska va intryckt i ansiktet osv haha .. vill bara höra om perioden gått över hos dig?? så man kanske har något att se fram emot..


nu till frågan jag önskar att någon hade kommit med några magiska råd om hur vi ska göra för att lindra kliandet i munnen då han har varit gnällig över tänderna och haft "bulor" för var tänderna ska komma ut sen han va runt 3 månader men inte förräns nu har 3 st kommit ut... det har nog varit det värsta (och är fortfarande) men han verkarr va ett av dem barnen som får jätteont näär tänderna ska komma.. men så mycket som han gallskrikit flera dagar (och sen uppehåll ngn dag innan det körde på igen) i rad medans han tuggar på händer min haka osv de har inte varit kul..

[sprallos]

Jag önskar att någon hade förklarat för mig hur vansinnigt trött och ont man har 2 veckor efter förlossningen + att man kan få "babyblues" och att det är helt okej. För mig var förlossningen målgången och sen skulle allt bara funka...men så är det ju inte.

Jag hade massor med kunskap och tips om detta med rutiner och sovandet tackvare en kompis som kört Anna Wahlgren på bägge sina barn. Jag trodde att jag skulle anamma detta till 100% men insåg rätt snabbt att jag tycker att hennes metod är för sträng för mitt nya mammahjärta. Jag har dock tänkt själv och gjort som det känns bäst för mig och det har funkat kanon. Jag anser att man ska ha rutiner, men inom rimlighetens gräns såklart. Victor sov sin första natt i egen säng när han var 6v och har inte flyttat tillbaka till oss förutom när han varit sjuk osv.

[anettejohansson]

Daniella_ hon somnar fortfarande inte själv men å andra sidan så brukar hon somna ganska snabbt i famnen. Däremot så sover hon ganska dåligt överlag sen dess.

[_sofie]

Jag önskar faktiskt att någon hade talat om för mig hur alldeles underbart det är med en alldeles egen liten bebis och hur mysig tiden med bebis hemma är.
Jag hade mest fått höra att jag skulle vara beredd på lite sömn, skrikiga nätter, ömmande bröst och kräkfläckiga kläder.
Självklart har den första tiden varit tuff och det har inte varit en dans på rosor alla dagar och nätter men det är INGET mot hur alldeles underbart vi har det!! Om jag bara hade fokuserat lite mer på det fina och förberett mig lite mindre på det svåra så hade jag nog kunnat slappna av ännu mer i början.
Jag önskar att någon hade berättat för mig hur alldeles underbart det är att se sin bebis le första gången, hur mysiga skötbordsstunderna är eller lyckan över att få se sitt lilla hjärta greppa en leksak för första gången. För att inte tala om lyckan när din lille ettåring kommer tultandes emot dig med ett stort leende, slänger sig om halsen på dig och ger dig en stor, blöt och vääldigt slemmig puss!


Ang. sömn. Linnéa var likadan runt nio månader och från och med dess har vi fått stanna hos henne när hon ska sova. Hon sover i sin spjälsäng och det är supernoga att snuttefilten ligger rätt, att hon ska pilla med gosekaninens öron och att mamma eller pappa står och klappar och vaggar rumpan. Om vi slutar att klappa och vagga blir hon vansinnig. Efter ca 5 minuters vaggning och klappning och ev. pappas hjärtskärande försök till en vaggvisa sover lillgrisen som en stock

[Redhotwera]

Jag tror alla är olika gällande sömn och det behöver inte spela roll hur man gjorde till en början. Edwin sov i våran säng också till en början. När vi började natta han i sin säng var det inga problem. Vi har fortfarande inga problem. Vi lägger han i sin säng, ger välling, släcker, säger godnatt och går ut. Han somnar och sover hela natten.

Jag har inget speciellt som jag känner att jag behövde veta. Jag hade ju läst vad alla skrev här på forumet! Vi hittade vad som passade Edwin och oss ganska fort. Jag fick sova och han skrek inte mycket.
Det enda är väl att jag inte var beredd på att han bodde på mig i början och pappa dög inte ett dugg. Nu vet vi att det blir bättre med det.

[Fluffis]

Jag önskar att någon hade berättat för mig om amning, att det inte alltid funkar, att det kan vara skit jobbigt i början, att det kan kännas riktigt ångestladdat om det inte funkar, att det är jättevanligt att det krånglar, att det är helt okej och inget fel att ge ersättning om det blir så.

Jag hade ingenaning om det här, sen ammar man väl tänkte jag. Hade inte alls läst något om det. Amningsproblemen kom som en chock och jag mådde jätte dåligt över det. Sen när jag började läsa här och på andra ställen insåg jag hur vanligt det var, om jag bara vetat det tidigare hade det kanske inte blivit så jobbigt som det var.