Sabbar jag honom för livet nu?

[Strumpan]

Jag är verkligen inget fan av 5 minuters metoden och jag kommer att ge dig råd som jag normalt inte gillar, men i ditt fall så behövs det ju uppenbarligen något radiklat. Du kan ju inte fortsätta som du gör, du kommer att bli koko i kolan om du gör det.

Jag tror absolut inte att han tar någon skada av att skrika en liten stund, om du går in och klappar på honom då och då och visar att du är där. Det är nog bra både för dig och för honom att han lär sig att somna om själv.

Kör hårt nu tjejen! Tag kontrollen över nätterna igen (även om det kommer att vara svintufft)!

[Sofia85]

Ja, nu är det kört! Nä, allvarligt talat, jag tror inte att det ger bestående men om du inte tar upp honom. MEN, jag personligen tycker dock inte att det är schysst att lämna bebisen att skrika själv, utan hellre att man sitter/ligger bredvid och stryker lite på ryggen eller sjunger lite. Hela tiden finns nära.

Nu är jag kanske den sista som ska ge råd om hur du ska gå till väga, eftersom jag gjorde många halvhjärtade försök att sluta nattamma min lilla fröken "vakna-och-tutta-hundra-gånger-per-natt" utan att det lyckades. Hon var ju nästan två när det äntligen gick vägen och då kunde jag ju förklara mer. Men så är hon jordens mest envisa unge också...
Iaf så tänker jag så här: Bestäm dig. Jag tror att det är svårt att amma mindre på nätterna, utan det är nog allt eller inget som gäller. Det är ju svårt för en bebis att förstå att ena gången man vaknar får man, men nästa inte. Amma till sömns och sen inte mer. Ta några jobbiga nätter och var helt konsekvent. Sitt/ligg med honom, men amma inte. Det kommer säkert att bli jättejobbigt, men för de flesta ungar tar det inte så många nätter att börja sova bättre och sluta vakna för att tutta.

Jag tycker att det känns mer humant att härda ut tillsammans med barnet i några nätter än att lämna barnet att lösa problemet själv. Det tar nog ungefär lika lång tid för barnet att "lära sig" sova mer sammanhängande oavsett vilket sätt man väljer, men jag tror helt klart att en bebis mår bättre av att vara ledsen hos en närvarande förälder än alldeles ensam.

[Taweret]

Det är klart att du inte skadar honom för livet. Du ser till att bägge dina pojkar får en utvilad och mer fungerande mamma på dagarna för att hon får sova om nätterna. Han är stor nog att inte behöva mat om natten så det är bara för dig att vara tuff ett par nätter så löser det sig förhoppningsvis.

Du kan ju fortfarande prata med honom fast det är natt/kväll och bara berätta för honom att mamma är här och som du gör nu går in till honom efter en stund. Om han lugnade sig och somnade på 5 min så är det ju ingen fara, då fattade han ju galoppen denna gång iaf

Alma kan vakna på nätterna ibland och vilja ha mat nu igen, ibland får vi ge oss men ibland räcker det om vi ligger kvar i vårt sovrum och hyssjar på henne för att få henne att somna igen.

Kör hårt och lycka till!

[laisa86]

Det jag kör på Knut är om vi ska ligga i soffan och sova, men han inte vill är: att vi ligger bredvid varanda, han börjar grina, jag vänder honom på sidan mot mig, stoppar in tutten (som han spotta ut hela tiden pga att han skrek) och håller i honom samtidigt som jag buffar på rumpan. Första gången skrek han i 8 minuter innan han somnade, andra gången blev det 5 minuter och tredje 2 minuter och nu grinar han inte sådär när vi ska lägga oss! Det var som att han vande sig!

Han har jgort sådär i sängen ngn gång oxå, men då gjorde jag samma sak: jag vände honom på sidan, in med tutten (som han spotta ut hela tiden pga att han skrek), höll i honom och buffa på rumpan. Samma här så skrek han ngn minut första gången, men det tog oxå typ bara 3 gånger och nu gör han det inte längre!

Så det skulle ju kunna vara ett alternativ för dig? Och jag har som regel för mig själv att inte prata med honom om det gäller att han ska sova till natten! Utan jag sitter tyst och håller i honom, till slut så har han slutat och somnat direkt! Då ligger han inte ensam

[benicio]

Jag kan förstå att man är trött och speciellt om du måste upp och sätta dig för att amma. De är ju synd att napp inte fungerar på vilgot för den underlättar ju en hel del, jag brukar ju bara stoppa in nappen och vinkla Santino på sidan så brukar han somna om för de mesta.
Jag tror absolut inte de skadar honom, men de är väl just de att vara konsekvent och fixa de när dom ligger i full panik.
Känner igen de, när jag försöker få Santino somna själv för han har börjat strula utav bara fasen vid läggning, så de som funkar är just och lägga ner han och försöka få han somna av sig själv, men de har blivit mycket mycket bättre nu när jag bestämt mig att de inte fungerade innan.

Hoppas de löser sig för er så ni får njuta av en halv natts sömn i alla fall till en början..

[lipzi_90]

kanske är jag skitdum som säger såhär nu, men min syster hade ett liknande problem och för henne funerade e bra att sista målet ge ersätting, eftersom att han blev mer mätt då. hon behövde bar vakna då vid ca 3 och ge bröstet ch sen sov de igen ca 3 h .

[thepal]

Minna ville amma hundraelva gånger varje natt tills jag helt slutade amma. Jag personligen har aldrig stått ut med att lämna henne att vara ledsen själv. Jag stod dock inte ut längre än tills hon var 9 månader. Då slutade jag amma helt. Hon fick välling på kvällen och det blev mycket bättre. Jag tror inte att det var för att hon blev så mycket mer mätt utan snarare att hon vande sig av med den enda napp hon ville ha, mig. Jag kan inte råda dig till annat än att göra det som känns bäst för dig. Knappast blir han förstörd för livet för att du inte ammar så fort han blir ledsen. Minna gav sig dock inte så lätt. Hon kunde skrika i 40-50 minuter om hon inte fick bröstet. Lycka till jag vet hur jobbigt det kan vara.

[marimo]

Jag tror att det skulle vara bra att prova "avvänja" Vilgot när pappa är och hälsar på. Då kan han gå in och lugna honom, inte prata men vyssja och klappa lite. När Vilgot ser dig förknippar han dig nog med mat. Det kommer ju att vara jättejobbigt, tyvärr. Men jag tror absolut inte att han tar skada av det.
Jag är väl egentligen inte rätt person att ge råd då Elsa sover så bra och har gjort det nästan hela tiden. Det var typ de tre första veckorna vi hade problem att hon vacknade så fort jag lade ner henne i sin säng. Men vi började låta pappa P söva henne liggandes på hans bröst och om hon vaknade i sängen satt vi där och höll handen på henne eller strök henne över ryggen tills hon somnade igen.
Hoppas det löser sig för dig. Du behöver verkligen få sova. Jag är imponerad att du orkar!

[sprallos]

Jag tror också det gäller att bestämma sig. Att redan från kvällen bestämma sig för att NEJ, JAG AMMAR INTE!! Sen hålla fast vid det till vilket pris som helst. Detta är ju så mycket lättare om du skulle kunna ha Teodor hos barnvakt. Farmor kanske kan ha honom en helg?
Vad händer om du erbjuder honom en vattenflaska på natten? Jag förstår att det egentligen inte handlar om nåt annat än myys för honom, men att ändå erbjuda nåt liksom. Napp tar han inte antar jag?

[benicio]

Ja besvärligt med barn som varken tar napp eller flaska. För nappen är ju trots allt ett bra sätt att trösta på. Jag hade en vän som vars son inte tog flaska i vaket tillstånd men dom fick i han när han sov, så varje gång ugen sov så proppa dom han full av välling. De är lustigt hur envisa dom små liven kan vara...

Lycka till och hoppas allt löser sig

[laisa86]

Har du testat att stoppa in ditt finger i hans mun? Det fick vi göra flera gånger på bb (dom där sa åt oss att göra det när han grinade) och då börja han suga. Men din kille kanske blivit för stor för det?

[sprallos]

Har du Teodor hos barnvakt så har du "råd" att vara trött dagen efter...