så ledsen....

[Poffie]

Vad sorgligt.
Du får tänka på alla goda minnen du har med henne och jag hoppas verkligen att ni hinner ner till dem innan hon går bort. Jag önskar att jag hade farföräldrar och morföräldrar att växa upp med men mina var döda innan jag föddes. Det kändes konstigt och tomt.

Många varma kramar,
Shebone

Ja jag försöker men det är så svårt. Tänker på hur kul vi haft men då kommer tankarna bara in på att jag inte kommer att se henne så länge till, tårarna är aldrig långt borta...
Ringde till farfar idag och pratade lite, tydligen så har hon nu syrgas och mår lite bättre så hon kasnke ska få komma hem snart igen... blir bättre att hälsa på henne när hon är hemma för hon är så deprimerad på sjukhuset. Skulle vi komma dit då så skulle hon bara tänka på att vi säger hej då och att hon ska dö. Nu tar vi det när hon kommer hem igen, då blir det mer som att hon ska få träffa Alicia och att det är därför vi är där...

ni som har förlorat en släkting eller närstående, hur lång tid tar det egentligen innan den här tomheten och känslan av ensamhet blir bättre?..... just nu känns det omöjligt att släppa taget....

[Xena66]

Styrkekramar i mängder till er alla!

[Sanna]

proffie: det kan ta lång tid innan det släpper men det går fortare om du har nån att prata med om din farmor. sen tycker jag helt klart att du ska ringa och prata med henne (om hon orkar) annars så kommer du att ångra dig sen den dagen hon går bort om du inte hunnit prata med henne.

kramar om dig å ger dig styrka för det behöver du nu !!!

[Poffie]

lite uppdatering...
min farbror ringde i lördags till min pappa och berättade att farmor snabbt blir sämre, så igår åkte jag, Alicia, niklas (sambon) och pappa ner.
hälsade på henne på sjukhuset och hon blev överlycklig över att få träffa alicia.
Trodde att hon skulle vara som en svag, sjuk gammling, men hon var sig själv, visst man såg ju att hon inte mådde bra men hon skämtade på och gav mig en stor kram när vi kom. kändes så otroligt skönt att få träffa henne, min älskade farmor....
försökte att inte tänka på att det kanske var sista gången jag träffade henne, men det var svårt, särskillt när jag kramade henne hejdå.
Hon pratade på och lyste verkligen upp när hon fick hålla alicia, men när vi gick så var hon så trött så trött...
får se om hon får komma hem snart, vore så skönt om hon fick det och slapp den deprimerande sjukhusmiljön som hon tydligt sa att hon inte gillade.
min starka farmor...
grät mig till sömns när vi kom hem, tänkte på alla minnen jag har och hennes små egenheter.
Det är SÅ jag kommer att minnas henne den dag hon går bort...

[shoegal]

Vad skönt att ni var till sjukhuset och hälsade på henne! Det betydde nog jättemycket för henne. *kram*