Relationen då och nu?

[Medea]

Om ni jämför erat förhållande till er partner när era bebisar var nyfödda och nu, är det stor skillnad?
Och skulle det vara skillnad när kom förändringen?

[Medea]

Nu är ju Ophelia bara 5 månader men jag tycker att det var jobbigare i början.
Det blev mer uppenbart att vi inte hade det mest jämställda förhållandet. Jag har alltid dragit runt som en galning och städat-lagat mat- handlat osv osv.
Med en liten räka i famnen och riktigt risig sömn började lägenheten se ut som fan tillslut.

Med några samtal, lugna och fina senare och det bara hjälpte i ca en halv dag blev det ett ultimatum.
Hjälp till eller maka på sig till en egen lägenhet.

Det fungerade för mig.

[Chobb88]

Vi bråkar mycket mer nu än förr.

[Fru S.]

Hmmm, jag vill inte lämna ut mannen, men han har upptäckt saker om sig, sin familj och sitt föräldrarskap som gjort att vårt förhållande knakat och brakat som 17.

Vi har bråkat, skrikit, svurit och varit på väg att skilja oss, men efter ett monumetalt bråk så bestämde vi oss för att satsa.

Men det är svårt. Man förändras när man blir förälder.
Vi jobbar på det och det viktigaste är att vi har grundkänslan kvar!

[tessan35]

För oss är det nog samma som innan. Inte så mycket som förändrats så, jag tar hand om henne på dagrna när han jobbar, han tar över när han kommer från jobbet så jag kan göra mat m.m. Ska inte klaga för jag har det bra här hemma )

[Kali]

det har varit både mycket sämre och mycket bättre! första tiden var rätt lugn, sen hade vi nog mest konflikter runt 3-4-5 månader tror jag. Mycket berodde på sömnbrist och stress. Sen började Jakob sova bättre ett kort tag + att det var sommar så då blev det bättre och sen till hösten var sambon pappaledig o det var helt underbart, klart bästa tiden tillsammans nånsin! Sedan har det väl varit upp och ner, mycket ner om jag har mycket annat att göra tyvärr....

det absolut jobbigaste för oss har varit att vi båda är väldigt självständiga individer som haft mycket egna intressen och vänner och aldrig varit sådana som skall göra allt ihop, snarare tvärtom, hade vi inte bestämt nåt så förväntade vi oss aldrig att den andre per automatik skulle vara hemma tex.
Efter att Jakob kom så har min sambo uppfattat mig som kontrollerande (!) och han har känt sig ofri ganska ofta. jag har blivit skogstokig över att han inte förstår att jag inte ställer frågor för att jag vill veta vad han gör eller har gjort eller ska göra utan för att kunna planera MITT liv och veta hur Jakob har haft det. Det är fortfarande det vi tjafsar om mest tror jag... Sen har det varit jobbigt att få sova så lite, att vi har haft så väldigt mycket mindre sex, jag har känt mig mycket fulare (lätt att starta bråk då....) och jag har också känt mig dåligt uppskattad då jag själv tycker att jag har varit jävligt duktig detta året och även fast jag vet att min sambo tycker det med och ofta skryter om mig på jobbet så tycker jag att han har sagt det för sällan till mig.

När det gäller det allra bästa så har vi haft otroligt många fantastiskt fina ögonblick ihop sedan Jakob kom. Gjort så mycket roligt tillsammans och delat så många upplevelser. Jag har fått så många nya anledningar att beundra honom, han är en fantastisk pappa till vår son och jag älskar att se dom ihop. I de allra svåraste stunderna så tycker jag att vi är ett grymt "team" som mobiliserar oss utan att behöva prata och bara gör det som skall göras, fastän vi kan tjafsa mycket när det inte är så viktigt. Jag tycker också att vi har haft en mycket mer känslomässigt nära dialog, att vi har pratar mer med varandra och på ett djupare plan än tidigare. det känns också som att vi har samma mål (att vara rädda om varandra och dela resten av livet tillsammans) och därför anstränger oss mer för varandra än vad vi kanske gjorde innan.

oj nu blev det en roman och jag som har massor av skolarbete att göra.... !

[anettejohansson]

Här e de samma som innan=)

[Redhotwera]

För oss är det inte nån skillnad direkt. Vi kunde vara lite irriterade på varandra precis i början när Ed kom men det var ju för att vi inte hade lärt oss Ed än.
Vi är lyckliga och bråkar fortfarande inte med varandra.

[Skumpan]

Sen vi fick barn har de mesta rasat ihop mer å mer. Saker som man innan var så överens om i tex uppfostran medmera har visat sej vara annat när man väl är förälder. Tex idag körde Liam med en leksaksbil på väggen, ingen fara med det tycker jag. Det blir ju inga märken direkt, men för sambon fick han inte göra det för man ska köra med bilen på golvet. Jag tyckte det var fel och så var diskussionen igång igen. Vi irriterar oss jämt på varandra. Det är sjukt ojämnställt här hemma. Jag gör det mesta, diskar, städar, tvättar, lagar mat...han kan säga i flera dagar att han ska vika tvätten..men han gör de inte, utan den bara ligger å skräpar...samma sak med allt. Jag ruttnar totalt. Han blev tvingad att diska som barn därför kan han inte göra det nu och tvättmaskinen är han osäker på trots att jag visat flera flera ggr hur den fungerar! suck. Vi har inte sovit brevid varandra sen Liam föddes och vi pratar knappt med varandra längre...sex och närhet har knappt ägt rum nångång sen liam föddes och jag har fortfarande men efter förlossningen, ont i underlivet tex. Och nu sitter vi ännu mer i skiten när vi ska ha ett till barn. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Blä...nu fick jag ur mej det oxå, skönt att rensa hjärnan lite emellanåt.

[Veeronica]

vårat förhållande har blivit mycket bättre! vi hade det jättebra innan, men nu är det underbart, faktiskt... Visst, vi bråkar ibland som alla par, och bråken kan bli mer "barnsliga" (inte lätt att va "mogen" när man inte alltid får sova tillräckligt osv.). Men på det stora hela, underbart! Kan ha att göra med att jag mår bättre än någonsin sen jag fått barn också. Tror detsamma gäller för min sambo, men det vågar jag inte uttala mig om

[viktoria.ö]

Ja nu är ju inte Albin lika gammal om många av era barn men jag måste nog säga att vårat förhållande är minst lika bra, om inte bättre! Sen vi fick Albin så har vi kommit varandra mycket närmare och fått en helt ny "team" känsla. Men visst gör sömnlösa nätter att man lätt blir irriterad men inget som direkt går ut över vårat förhållande.

[_johanna_]

här är det fram och tillbaka.. Har varit nära på att ta slut.. Han tycker jag glömmer bort han och bara bryr mig om Joline. Men tar man henne hela dagarna så självklart. jag kan ju inte strunta i henne. Gör mycket för han men han ser tydligen inte det.. =(

[Lillan08]

Vi har varit tillsammans i ca 6,5 år och vi hade ett sånt där superbra förhållande innan! Vi bråkade aldrig och var väldigt respektfulla mot varandra, vi pussades och kramades ofta.

I början, månaden efter förlossningen, tyckte jag att vi hade kommit varandra ännu närmare och O. stöttade mig väldigt mycket när jag hade stora problem med amningen.
Sen vet jag inte riktigt.... Vi bråkar ganska ofta, och det pikas en del och vi kramas sällan och pussar varandra bara vid god natt och hej eller hej då...

Jag vet att ca 95% av gångerna är det jag som startar bråken och jag vet (tyvärr) att jag kanske är befogad fullt ut i kanske 10-20% av gångerna.... Men jag kan inte hjälpa det.. Jag RETAR mig på saker som jag aldrig ens skulle ha sett innan och jag gör (ofta) en höna av en fjäder!!

Han är världens bästa pappa, han är väldigt närvarande, ser till så jag får tid för mig själv, erbjuder sig att ta henne på morgnarna när han är ledig, han vill verkligen ta hand om henne och ha henne hos sig m.m, m.m så jag har egentligen inte mycket att klaga på!

Hoppas att det blir bättre när jag slutar amma helt (tror att hormonerna har en hel del med det hela att göra) och när jag kan börja jobba lite extra och umgås med andra utan att bara tänka på barn!!

Tur att han är förståndig och och inte låter mina utbrott förstöra allt!!

[Medea]

Lillan08 Det man är medveten om kan man ju tack och lov förändra. De som grälar utan att faktiskt veta varför får det nog tufft.

Det kommer säkert att lösa sig, du verkar ha en bra karl där.

[Lillan08]

Medea: Jag är medveten om att jag är bråkstaken i vårat förhållande och jobbar stenhårt på det, men jag kan inte hjälpa det ibland (och ibland har jag faktiskt rätt att bråka på honom... hi hi hi)...
Och JA han är verkligen super!!