Rätt jobbigt

[Emmice]

..

[Emmice]

ingen som vill svara? =( hur ofta träffar ni era svärföräldrar???? vad anser ni är lagom?

eller har jag fel .. är det hos mig problemet igentligen ligger?

[gellis]

vi bor ca 3 km ifrån svärföräldrarna, sambon driver ett företag tillsammans med sin familj och träffar dom varje dag. jag har haft den turen att för många många år sedan gjorde min sambo klart för dom (svärmor) att han accepterar inte oanmäldabesök. min sambo tycker själv att dom kan vara jobbiga och påfrestande och har inte svårt för att säga nej.

jag tycker att lagom är att träffas 1-3 ggr i månaden kanske
nu träffar jag i och försig mina svärföräldrar oftare och ibland e d trevligt och ibland sjukt jobbigt.

[Luva]

Vi träffar mina svärföräldrar högst en gång i månaden och mina föräldrar ungefär lika mycket, dock bor dom också 25 mil härifrån. Visst känns det som att man borde träffa dom oftare, men det måste ju passa med alla också som du säger. Jag tycker inte problemet ligger hos dig, utan snarare hos din svärmor/din kille. Det är ett känsligt ämne och det hade nog varit lite enklare om du och din kille hade samma uppfattning. Har inga konkreta tips, men som sagt: Det måste kännas ok för er som familj och försök att prata med din kille om att ha en enad front mot mor- och farföräldrar.

Hoppas att det löser sig!

[utan_namn]

jag har för tillfället sagt upp kontakten med min svärmor. hon näst intill trakasserade mig under graviditeten. ringde nästan dagligen och korsförhörde mig om vad jag hade ätit under dagen, om jag fortfarande förstod att det är dumt o röka(som om jag skulle glömma det o köpa cigg). hon pratar med mig som om jag vore 5 år.
hon har "antytt" att jag inte är kvinnlig nog inte moderlig nog och så vidare o vidare....
hon har också rasistiska åsikter. detta får mig att må jätteilla. det är det värsta jag vet.

nu ar jag bara sagt paus! hon slutade ringa efter att min man sagt åt på skarpen. nu e hon JÄTTESÅRAD för att jag vänt hennes älskade son mot henne, vilket inte är fallet.

hon 'r sååå orolig hela tiden och behandlar sina vuxna barn som 10-åringar. alla är trötta på henne typ....

kanske pratar med henne igen om nåt år, vet inte. vill helst ha en ursäkt men kommer nog inte att få det.

[cornelia19]

Vi träffar väll mina ca 2-3 ggr om året coh de är jag riktigt glad för. Då min svärmor coh ajg ALDRIG kommit överäns. De bor 40 mil ifrån oss. Hon är cokså en sån som ska styra coh ställa coh säger vad man gör fel coh rätt. Jag har magont varje ggr jag ska träffa människan.

Hoppas de löser dig men jag känner med dig!

[grodan]

Min svärmor bara hatar mig så enkelt är det. Hon är det mest egocentriska som går att hitta. Ok för att förtydliga, på vårat bröllop fejkade hon en hjärtattack.... på storasysters tre års kalas fejkade hon det igen...... Det har blivit lite bättre då hon insåg att mina tre mostrar är sjuksköteskor... och den ena på psyket.....

Tack o lov så bor de 35 mil bort men jag ser väl inte fram emot julen, barnen älskar farfar men senast vi var där tappade hon vitan i stengolvet.....när hon skulle hjälpa henne ner från trappen
Jag förstår din uppgivenhet, jag har bara slutat prata mer än nödvändigt med henne, pratar bara med svärfar, enklast så.

[Frixie]

Jag äter lunch med mina svärföräldrar en gång i veckan nu när jag går hemma.
Gör likadant med mina egna föräldrar.
Det är ett sätt för mig att liksom se till att vi har en egen relation utan min sambo.
Dessutom vill jag att Dennis skall få en naturlig kontakt med både mor- och farföräldrar...

[Fru S.]

Vi träffar min mans föräldrar två-fem ggr/veckan.

När jag tycker det blir för mycket säger jag till. Min svärmor kan bli lite sårad men det är jag och min man som är föräldrar. Dom är bara farföräldrar!

Gör det väldigt klart för henne, annars kommer du få ett värre helvete.

Idag hade hon ringt när vi var ute, min man sa "Måste hon komma varje dag. Nej någon måtta får det vara!"
Så det gäller även att ni är på samma våglängd.
Ibland stannar jag hemma när han åker dit. Då får jag egentid + dom får ensamma med "sina" pojkar. Men jag vet att min man längtar hem hela tiden!

[sprallos]

Jag har bara en svärmor, svärfar gick bort 2000. Vi ses några gånger i månaden. Jag träffar mina föräldrar, speciellt min pappa oftare. Han är pensionär och är Victors n:r1 barnvakt när jag behöver. Anledningen till att det inte blir lika ofta till henne (svärmor) är att man liksom inte kan svänga förbi på en kaffekopp och stanna typ 1 timme och sen är det bra...man måste stanna så länge och då vill man ju inte ha massa annat planerat. Men vi har bra relation även om hon är lite äldre och har andra värderingar än jag. Hon är bra på att hålla sig på sin kant liksom.

[tessgustavsson]

jag hade ALDRIG stått ut. jag träffar min svärmor kanske 1-2 ggr i månaden o vi bor 2 mil ifrån varandra. det va inte längesen hon "tabbade" sig så jag vill lixom inte åka dit.hon tror att hon kan och får göra precis som hon vill med honom vilket jag o sambon inte tycker är så kul men hon lyssnar ju inte heller när han säger ifrån så då blir man ju lite trött!..såklart att hon ska få träffa sitt barnbarn men det SKA ALLTID va på erat villkor.stå på er.jag hade sagt rätt ut hur jag skulle vilja ha det om jag vore i din sits!låt det svida lite.herregud det är ditt första barn, det måste ju kännas bra för er, inte bara för henne!

[Nina_]

puh... har nog haft turen med mig. Tycker om min svämor ganska mycket, vi kommer bra överens när vi väl träffas... men det är nog bara för att hon bor ca 3000km från oss

Verkar vara svårt för svärmödrar att fatta att deras söner nu lever egna liv. Svårt att släppa taget liksom... Man måste nog säga ifrån fr början annars går det alldelles för långt.
Jobbigt om killen oxå står på hennes sida, men det kan inte vara lätt för honom heller. Dras mellan två kvinnor som han älskar djupt... fegt ändå att ta hennes parti.

Prata med dem, förklara hur du känner... välj orden med omsorg, så slipper du en massa onödiga missförstånd osv.

Lycka till!

[Medea]

Är du säker på dig själv och kan ta en eventuell konflikt så stå på dig. I och för sig blir det knappast en konflikt då det körs med pikar och "hemliga meddelanden". En konflikt hade varit att föredra så man öppet kan reflektera vad man vill och känner. Mitt argument är, är det verkligen bättre att fundera och vara ledsen över situationen ?
Din svärmor kanske behöver höra din åsikt om prylar och fåniga meddelanden, om inte så för din skull?

Vad är egentligen mest besvärligt?

Och nej, jag har inte den ultimata sanningen, jag ställer frågor för reflektion och för att det är så jag skulle agerat.

[Kali]

jag vill börja med att ge dig massor av beröm!! jag tycker du skriver oerhört nyanserat om hela problemet o det ser man inte ofta när kvinnor inte kommer överens med sina svärmödrar...

jag tycker du skall fokusera på allt det som är bra. du börjar med att skriva att ni kommit bra överens och tyckt mycket om varandra. Nu är ni oense om hur umgänget ska se ut men i grunden är ni ju vänner och då finns det ju alla möjligheter att lösa problemet.

en sak som borde kunna underlätta är att din kille tar större ansvar i detta. varför måste ni alltid åka alla tre? varför kan inte din kille ta med sig sonen själv en gång i veckan o träffa farmor o farfar? det är ju jättefint för din son om han kan få en nära relation med sina farföräldrar men det ger också dig lite andrum och tycker de att de får träffa barnbarnet för lite så blir det din killes ansvar och inte ditt.

sen frågar du hur man säger snällt. eftersom du ändå tycker om henne och förstår att hon menar väl så tycker jag att du skall prata med henne så ärligt o rakt som möjligt. berätta att du uppskattar att hon är så engagerad men att du verkligen vill fixa o ordna i sonens rum själv, för att du har längtat så efter att få göra det. alltså istället för att säga att "du får inte" så säg "det är jätteviktigt för mig att jag får göra"

du kommer lösa det här galant, jag lovar! o fortsätt håll fast vid det goda o bra! det ska du ha en eloge för!

[Emmice]

tack alla för era svar!

gellis- det måste vara en stor fördel att du har din man vid din sida iaf(ni mot världen) känns svårt o få min kille att förstå mig.. nu har vi desutom jul problemmet.. dom vill ju att vi ska komma till dom på jul, medans min familj har min killle bara träffat 2 korta gånger och vår son en gång!.. medans hans familj träffar vi varje vecka..

utan_namn- ja dessa tragiska svärmödrar! varför ska dom behandla sina söndersom om dom är femåringar? inte konstigt att dom inte klarar sig och vi tjejer sen får ett helvete att "försöka ändra på dom" och få dom att ta ansvar o "klara sig".. något som vi kanske ska ta lärdom av så vi inte är så mot våra söner..

cornelia19 - tack så mycket ja jag hoppas det löser sig, förstår hur du känner med ..fy..

grodan- oj" din svärmor verkar ju inte helt frisk! du kunde inte gjort annat i din sitts

Frixie- jo det är ju så det typ har varit innan det plötsligt vart massa krav o gnäll pikar o tjafs.. nu klarar jag inte det som det är.. jag går med en klump i magen tills detta är löst, så kan jag inte ha det så bara..

Fru S - skönt med en man som din!

sprallos- ja precis så är det här med.. när vi träffar henne så kan vi liksom inte komma över på en fika i en timma eller så.. utan vi måste ju vara där hela dagen..


tessgustavsson - Ja visst är det viktigaste vår familj i första hand.. jag vill faktisk bara vara "självisk" nu o njuta av detta! o göra det jag vill när jag vill.. inte vara synda boken i allt som det känns nu, stackars henne som bara får träffa sitt barn barn en gång i veckan..fy jag känner mig arg..

Nina_ - jo absolut behöver man säga ifrån när det är något och det vill jag, men jag kan inte säga til henne heeeeeela tiden... för varje gång vi ses är det saker hon gör.. hon har köpt jul gran o ljusbelysning trotts att jag sa att min kille och jag skulle välja ut en ihop.. min kille borde vara den som säger imot.. eller hur? men han är som en zombie o blir bara glad om han slipper köpa saker o engagera sig känns det som..!

Medea- bra sagt medea, jag håller med dig men vet du vad, jag har försökt att prata o säga saker för reflektion..till viss del.. men jag måste ta ett stort snack med henne nu och försöka lösa detta.. om jag har kraft jovisst.. men jag är så rädd att börja gråta för så dåligt mår jag över detta och så vill jag inte att det ska bli.. låter dumt kankse.

Kali- oj tack kali för ditt med! det värmde verkligen och gav mig hopp, jo självklart så behöver jag inte alltid följa med.. men det är trycket som jag inte klarar av från dom.. och hon blir sårad extremt lätt! om jag inte följer med så ofta nä då gillar jag henne inte.. hon är en väldig känslomäniska som jag och det gör det lite svårare för oss.. tack åter igen..