Rätt jobbigt

[anettejohansson]

Oj det e jätte olika knappt en gång i veckan fast de brukar bara va nån timme per tillfälle så de e inte så farligt. =) Hon lägger sig inte i vårat utan pratar mest om sig själv hihi.

[MinisMamma]

Min systers sambo kommer från Brasilien och hans mamma är nästan som din svärmor.

Men min syster tröttnade väldigt fort på henne och sa ifrån ordentligt. Och hon får fortfarande efter 13år säga till henne på skarpen. Visst blir hon sårad men det går över.
Hennes sambo har inte heller någonsin förstått vad som är problemet så situationen liknar din en del.

Känn dig stark och säg ifrån. Förklara även för din man att du har fått nog.

Vi får peppa dig tills du har gjort det..

Min svärmor träffar inte vi mer än max 1 gång i månaden och det räcker. Min mamma kan det gå flera månader emellan då hon bor så långt ifrån.

[Emmice]

tack! jo jag får ju säga till varje gång det är något, som du säger minismamma. väldigt jobbigt bara=( Jag låter ju som en otackam bortskämd unge om jag inte vill ha allt hon köper hela tiden känns det som.. hon kan inte visa sin kärlek på det viset.. jag vill inte känna mig "köpt" heller.. men jag ska parata med henne..

o det känns skönt att ha er som stöd! verkligen =)

[andy]

Ojj!Stakars dejje!Själv har jag en svärmor som bor på en annan ort och hon hör av sig då och då men kräver inte så mkt av oss. Hon är väldigt förstående o försöker hjälpa till när vi ber henne. Men d hade vart kul om vi träffats oftare så mitt problem e tvärtom ditt. Hur har d gått för dig???
Jag tycker att du ska prata med din svärmor och förklara hur allt står till....

[Lillan08]

Jag hade fprtfarande inte kunnat sova nått och när hon kommer så börjar hon rörja i köket och istället för att städa så skulle hon vara städledare..
och sa kan ni plocka undan där, och kan ni komma hit o kolla..
det vart jobbigt i stället..
och min kille hade även sagt att hon skulle sova över utan o fråga mig... hon gick även in i badrummet o spikade upp en ny hängare för handukar för gäster utan min vetskap... morgonen efter var hon uppe vid 6 o röjde..

Min svärmor bara hatar mig så enkelt är det. Hon är det mest egocentriska som går att hitta. Ok för att förtydliga, på vårat bröllop fejkade hon en hjärtattack.... på storasysters tre års kalas fejkade hon det igen...... Det har blivit lite bättre då hon insåg att mina tre mostrar är sjuksköteskor... och den ena på psyket.....

Men allvarligt!!! Vad är det för människor???????

[Medea]

Men om man nu säjer till svärmor så hon bör förstå men ändå fortsätter så är det enormt respektlöst. Det handlar ju egentligen inre om att vara bortslämd eller inte utan hur man bemöts trots att man sagt ifrån.

Jag förstår ju att du vill välja möbler själv eller tillsammans med svärmor.
Jag bir bara förvånad över hur folk håller på, fejkar hjärtattack och dumheter.

That´s it, det är bara att dra slutsattsen att det är jag som är en av dom normala och alla andra som är tokiga, riiight.

[fru Wahlström]

Hur har det gått nu då Emmice? Har du fått din svärmor att förstå hur du känner?
Inte för att vara elak men jämför man med dina föräldrar som inte kräver att få träffa sitt barnbarn och bara gjort det en gång som du skrev så ter sig din svärmor väldigt egoistisk och tänker enbart på sig själv. Självklart älskar hon sitt barnbarn och vill träffa det ofta men det finns en gräns för vad man som förälder går med på, och den känner du ju att hon överskrider. Med tiden att ditt barn växer kommer han så småningom känna av att det är negativa vibbar mellan dig och din svärmor ifall det fortsätter såhär. Jag hade satt ner foten och talat om hur jag känner.
Din svärmor kanske kommer bli sårad när du säger att ni vill bestämma själva över ert liv men är hon någorlunda redig så kommer hon inse att du har rätt i det du säger. Lycka till!

[Keekee]

Jag träffar mina svärpäron nästan varje dag.. och dom är det bästa som finns! =)
Jag och killen köpte en lägenhet i samma hus, fast i annan uppgång. Vi springer emellan ganska ofta och det blir aldrig "för mycket" konstigt nog..
Jag är otroligt glad och tacksam för att vi har den relationen.. dom är så öppen och hjälpsamma med allt utan att det blir jobbigt. De bästa och finaste människor jag känner helt enkelt..
Jag har inte så jättebra relation med mina egna föräldrar eftersom dom jobbade mycket när jag var liten och jag flyttade när jag var 15 för att plugga på annan ort. Att visa känslor och bara prata om allt möjligt har inte varit lätt i min familj tyvärr..
Dessutom jobbar killen borta så då är det skönt att kunna gå över dit om man känner sig ensam (och hungrig)

[Emma26]

Emmice>> Men om hon nu insisterar på att köpa grejer, kan ni inte öppna ett konto i barnets namn och be henne sätta in de pengarna på det istället. Säg att det är till första lägenheten eller högskolestudier. Det har vi gjort till vår dotter, iof så bor vi ju i USA och har inte möjlighet till att kånka en massa grejer över Atlanten.

På det sättet får ju barnet själv bestämma vad pengarna ska gå till....

[stoltmamma]

Känner verkligen med dig..har också lite jobbigt med mina svärföräldrar. Vi ser de varje dag de för att vi bor typ hos de fast i ett annat hus. Ibland kommer de upp utan att ringa o fråga om det ok..ibland känner man inte för att träffa de för man e trött..så vi e inne hos de typ tre gånger i veckan..det tycker jag e jobbigt oftast..o sen får man ibland höra *här kommer mjölkkossan*visst de skojar men hallå hur länge man gör det..

[jaessiica]

Jag har det också ganska jobbigt med min sambos familj just för att vi är så olika inte för att de är elaka. Men min sambo har två systrar som är 5 och 7 år äldre, utan barn och min sambos mamma har velat bli farmor/mormor länge och vill såklart träffa Vincent varje dag. Henne kan jag ta för hon är egentligen bara snäll, jobbigt bara att hon tycker att det var länge sedan vi sågs när det gått 3-4 dagar sen sist . Men så är det i deras familj, systrarna typ bor där och äter där minst 3 ggr i veckan och då tycker de att vi ska träffas lika ofta fast jag och min sambo J inte tycker det. I min familj ses vi kanske 1 gång max i veckan. Nu sedan Vincent kom så vill ju såklart alla träffa och hålla och så, visst det kan jag förstå men i hans familj så "tar man för sig" vilket innebär typ att de lyfter Vincent ur armarna när man kommer dit och jag får tillbaka honom för att amma medan J s systrar och mamma typ sitter bredvid och stressar tills han ätit klart och tar honom igen . Inte så jättekul direkt! Min sambo däremot förstår inte vad jag menar eftersom han och Systerns sambo sitter vid datan hela kvällen vi 'är där. Det är just det här med systrarna som är jobbigt att man inte kan träffa hans föräldrar bara utan att de alltid ska vara med så det blir aldrig bara en lugn kväll för helt plötsligt är man 3 stycken till. Dessutom bor Js mamma och pappa in tvåfamiljshus med Js farmor och farfar på nedervåningen och när de hör eller ser att vi kommer så ska de också vara med. Usch jag blir tokig ibland! Speciellt på Js äldsta syrra som aldrig haft ett förhållande men vill gärna ha barn, så hon typ tränar på vårt barn och bär honom tätt och viskar i hans öra och kysser honom i nacken. Jag blir faktiskt lite stött av det, det känns som att hon leker mamma lite. Men det ä ju svårt att säga till utan att låta arg.
Men många av er har det ju mycket värre så jag ska egentligen inte klaga, bara skönt att få ur sig lite

[viktoria.ö]

Vi träffar mina föräldrar 2-5 ggr i veckan. Ibland är det bara jag och Albin som går dit och ibland går vi alla tre. Min svärmor, som jag ÄLSKAR, träffar vi lite mer sällan men nog blir det nångång i veckan! Men alltid så är det för att vi vill träffas! Jag tycker om att umgås med stora familjen och tycker det är härligt med alla omkring mig. Men visst är det myspys att bara vara hemma med lilla familjen ibland oxå! Poängen är att du måste göra som du tycker känns bra för dig och din lilla familj. Svärmor får gott finna sig i det! Hur har det gått föresten? Det var ju ett tag sen som tråden startades