Rädd för framtida graviditet!

[Lyckans Lo]

Tanken på att Loppan en dag ska få ett syskon har dykt upp oftare och oftare.
Jag vill SÅ GÄRNA ha flera barn, men jag vill inte vara gravid igen.
För er som inte vet så hade jag en svår graviditet med elak foglossning, cystor och rygglåsningar. Jag åkte in och ut på sjukhuset och var inlagd vid två tillfällen.
Hela graviditeten var ett enda stort töcken av smärta och ledsamhet så ni kan ske kan förstå att jag inte är så sugen att gå igenom det igen.

Både jag och Daniel vill adoptera ngn gång i framtiden men jag kan inte hjälpa att känna en sorg över att inte få föda barn. Att inte få den där stunden då bebisen ligger alldeles ny och våt på ens bröst.
Ja, nu vet jag att ni tänker "Det kommer nog kännas annorlunda i framtiden." eller "Det behöver ju inte vara lika illa nästa gång du är gravid."Jag önskar att jag kunde känna att något av det var möjligt men nej.

Jag är helt enkelt för rädd.
Jag är för rädd för att vara gravid och det gör mig ledsen.
Jag tänker att det måste ju ha funnits fler mammor som hade det ännu värre under sin graviditet och nu undrar jag:
Hur botar jag min graviditetsrädsla?
Jag vill inte känns såhär.
Sen Lo kom har jag tittat på mina gamla gravidbilder två ggr och det tar emot varje gång. Tanken på att vara gravid igen får mig att må illa.

Hur ska jag komma över det här?

Kram

[virmana]

När jag va gravid med Cayden hade jag förlossningsrädsla!
Då blev jag skickad till en psykolog samt till Auroragruppen här i Göteborg.
Ta kontakt med en barnmorska och fråga hur du ska göra.. dom hjälper dej!
För du ska ju inte gå och vilja ha ett syskon till Lo, men vara rädd för att vara gravid.
Jag kan säga att jag va smått hysterisk i början med Cayden och hade stora övervägelser på att faktiskt göra abort.
Men att få prata med "proffs" hjälpte.
Nu vet jag ju att en förlossning är ju snabbt över och en graviditet är i 9 månader, men jag hoppas att det kan hjälpa.
Stort lycka till!!

[Lyckans Lo]

Tack för ditt svar Virmana!
Jag har pratat med min barnmorska men det enda hon säger är att det inte finns några garantier för nästa graviditet. Det känns som att hon inte alls förstår min rädsla. Det måste ju finnas fler som liksom jag känner mig rädd för själva graviditeten.
Hm.. Jag ska nog prata med henne igen och se om hon kan rekomendera ngn bra psykolog eller ngt liknande!

Tack!

[a_y_g]

Är lite i samma sits som dig, hade en väldigt jobbig graviditet med foglossning och en massa förvärkar genom halva graviditeten, låg oxå inne vid 2 omgångar så jag verkligen fasar för nästa graviditet o hoppas att man inte har samma otur 2 ggr.

Samtidigt så tror jag att jag har förträngt väääldigt mkt av det jobbiga och försöker se positiva saker med att ha en bebbe i magen, så som att man faktiskt får ut ett barn efter 9 mån som man älskar över allt annat, sen så var det ganska mysigt med sparkarna i magen o undran över vad det var för liten krabat som växte där innne...Jag är verkligen sugen på en till men är rädd för hur det kommer o gå om man blir gravid igen, men jag tror att för mig väger fördelarna över nackdelarna dvs. så jag tror att jag kommer ge mig in på en till graviditet om det är möjligt så snart vi kommer överäns om det.

Jag tror oxå att du skulle bli hjälpt av att prata med någon, bara att få vräka ur sig allt och kanske få lite hjälp att hitta de positiva stunderna under graviditeten med Lo så kanske du skulle våga dig på en graviditet till =)

En fråga, dessa cyctor kan man inte operera bort dom så de slipper vara ivägen, antar att du hade väldigt ont av dom. Foglossningen får man nästan räkna med att få tillbaka, (jag har min fortfarande kvar) men man kanske kan satsa på o träna upp kroppen ordentligt så att man lättare handskas med foglossningen, visst e det hormonellt men med stark rygg o bäckenmuskulatur så lindrar man besvären, tror jag iaf.

Eh, hoppas att mitt svammel var till nån hjälp =)

[che]

Hej
Hade väl precis som du inte en jättebra grav. Hade illamående länge länge, tidig foglossning o sjuk halsbränna sen v 20-21 nån gång. Som att det inte räckte hade jag magkatarr i en dryg månad innan jag väl gick ntill akuten o fattade att det var mjölkintolerans. Blev enorm deprimerad också. Har många gånger beskrivit min grav som ett enda stort svart hål som aldrig tog slut.

Känner oxå en oro då även jag fått höra att det inte finns några garantier på att jag får en bättre grav nästa gång. Ska jag vara riktigt ärlig sög fölrlossningen på många sätt oxå. Men jag tänker så här; om o när jag vill ha ett barn till så tar jag det då. Jag har jku liksom inga garantier för att det faktiskt blir en skit grav även om exv foglossningar tenderar att starta tidigare med andra barnet.

Så mitt tips är att ändra tankegång, vi b esitter en enorm kraft i vår tanke. Du har kanske hört talas om självuppfyllda profetior? Sen är ju faktum att man nästan är gravid i ett jävla motherfucking år! Må dåligt i ett år är...ja det tar emot men jag tror att min längtan till ett barn överkommer den dåliga biten liksom. Är du väldigt rädd o inte kan bearbeta detta själv se om du kan få snacka med nån på bvc exv. Tror dock att det kommer handla om att ändra tankegång ändå.

Sen finns det ju faktiskt många många många barn därute som behöver en mamma o pappa. Hörde dock av en vän att det är svärt att adoptera, ja nästintilkl omöjligt om man redan har egna barn...vet inte om det är sant men men...

Det kan ju finnas andra alternativ som att inte adoptera utan ta hand om ett barn som farit illa, är ju oftast ganska slitsamt att bygga upp dessa barn men även de behöver bli älskade. kanske kan vara nåt?

Min egen graviditet var så omtöcknande att jag tror det är därför mannen inte vill ha fler barn. Det är ju oerhört stressande o slitsamt även för denman lever med att må apa så länge. Minns att jag alltid retade mig på< folk som sa att "det kommer vara värt de" o "de kommer du glömma snabbt". I think not. Såklart det är värt att utstå smärta för sitt barn men så tänker man ju inte när det är sjuttiandra gången man vakbnar på natten av att sklettet håller på att gå sönder. Eller när halsbrännan får en att spruta eld...hm, det var ju jmeniungen att jag skulle tagga dig lite här. Men det är nog så jävla enkelt att det suger att vara pregnant!

[Lyckans Lo]

Jag försöker verkligen sätta mig över mina känslor och tankar.
När jag känner mig som sämst så tittar jag på Lo och visst sjutton var det värt det. Jag skulle gå igenom det hela igen för att få exakt henne m-men... Jag kan inte känna att det är värt det när jag inte... vet vad jag får?
Usch, det låter så hemskt, men det är så jag känner.
Att... jag kan ju inte sakna den jag inte vet något om.
Usch va hemskt det känns att tänka så...
Mjo, min foglossning försvann för ca 2 månader sedan men ryggen känner jag fortfarande av. Shit, det är ju ett år sedan nu.
Det är allt en riktig ansträngning kroppen går igenom!

a_y_g: Jo, cystorna är utopererade nu men man ville inte göra det under graviditeten eftersom dom låg så nära livmodern och man ville inte riskera att det hände ngt med Loppan. Hon föddes i sept och man tog ut cystorna först i december. SKÖNT!!

[a_y_g]

Vad skönt att cystorna är borta, då e det iaf ett problem mindre =)
Jag förstår din tankegång om att inte sakna något man inte känner, man vet ju att ett barn bör komma efter en graviditet men det e ju inte verkligt förän barnet finns i ens famn o många gånger inte förän man har fått tid att smälta det hela oxå. Det hela hade ju varit så mkt enklare om man visste vad man får, alltså hade en garanti att man får ett friskt o välskapt barn, men tyvärr så är det inte så.

[che]

Försår precis hur du menar med att inte sakna det dun inte visste fanns. Det har jag o min man pratat om flera ggr o det är ett av hans argument när det gäller att inte skaffa fler bar när jag hävdar att det vi fått vara med om är det underbaraste.

Om du känner att det tagit så hårt på dig kanske du kan glädjas åt ett barn? Finns många fördelar, du har mer tid till ditt enda barn, det kostar mindre, det är lättare att ta med på olika aktiviteter o resor o det är också lättare att få barnvakt till ett barn.

Min man ser typ bara fördelar med ett barn..=(.

Men ett barn håller ju en ganska sysselsatt också...hoppas du får klarhet i dina tankar. Kan verkligen förstå oro när det precis gett m sig m foglossningar. Jag hade tur o är nu smärtfri sen ett tag tillbaks o min skrutt är 6 månader.

[Kali]

givetvis kan du få hjälp med din graviditetsrädsla. men du kanske måste ta en annan väg, via primärvården eller så om din barnmorska inte förstår din rädsla. för du behöver definitivt hjälp av ett proffs att tänka kring detta. resultatet behöver inte vara att du blir gravid utan bara att få bearbetat dina tankar och känslor så de blir tydliga. en fördel med nästa graviditet, om det nu blir en sådan, är att du är förberedd på att det kommer vara en tuff tid och inte (som man vanligen tror) en rosenskimrande period när man går runt med sin perfekta mage o sitt skimrande hår o längtar efter sin lilla bebis. det är trots allt ganska få förunnat!
jag tror att om du söker hjälp så kan och kommer man arbeta på två fronter, framför allt med dina tankemönster, som che redan skrivit, men även hur man kan arbeta fysiskt för att minska påfrestningen på dina höfter redan innan du blir gravid. så att även om du får lika svår foglossning är mycket starkare i andra muskler runt omkring. kanske kan man även se över arbets- och hemmiljö. det är förstås fortfarande ingen garanti - det kan bli ännu jävligare nästa gång även om du är mer vältränad än en elitidrottare - men det kan också ge en sorts mental förberedelse och styrka att veta att du har gjort vad du kan iaf.
hur som helst, ge inte upp med att få hjälp! vänd dig till någon annan barnmorska, till primärvården, remittera dig själv till någon psykologmottagning, men kämpa på!

[Öga]

Har nu börjat få ett strejkande ryggslut redan å är bara några veckor in i graviditeten.
Jag vill bara göra det här 2 ggr i livet, för att jag tycker att Pluttan ska få ett syskon att dela vardagen med (ensambarn is a nono i min värld). Visst ser jag INTE fram emot att må piss (mår redan piss men ÄNNU mer piss kommer det bli) men jag känner att det är ett nödvändigt ont och jag ser ett slut på eländet (underbara förlossningsvärkar vad jag längtar efter er!!!). Dessutom vill jag ha revansch för sist då det slutade med "akut"-snitt dsv ingen blöt liten bäbis hamnade på mitt bröst.

Dock är jag en lugn, sansad och mkt saklig person som tar saker som de kommer och känner inget behov av att prata med ngn professionell om de våndor jag gått igenom/kommer gå igenom, men detta är ju olika och därmed individuellt- om du behöver ngn att prata med, vänd dig till barnmorskemott så kan de (SKA de) ge råd och hjälp. Som andra skrivit; Auroragrupper etc Det finns hjälp att få men oftast behöver man trycka på lite (mkt?!) själv också för att få den hjälp man behöver. Ingen kan läsa dina tankar.

[evelinah]

tråkigt att barnmorskan inte verkade förstå din rädsla.. att vara rädd för graviditeten, när man hade en dålig sådan, borde ju räknas lika mycket som om man hade en jobbig förlossning..

jag tror du kommer klara av att bära ett barn till med lite jäklar anamma! och om du får den hjälp du behöver & förtjänar. tycker absolut du ska prata med bm igen (eller en annan bm) och se om det finns någon du kan få prata med.. även om det fysiska, det kanske går att träna osv?

jag är ju dock en av dem som hade en rosenskimrande graviditet.. så jag vet kanske inte riktigt vad jag pratar om men :/ tycker du är stark som klarade din graviditet & tur var väl det - då du fick den finaste Loppan!