Pushande föräldrar ang barnet utveckling

[Karin jo]

Ja, jag håller med. Det verkar som att vissa föräldrar tror att deras unge är lite smartare för att den rullar runt tidigt osv. Jag tror inte det spelar någon roll när de når de där milstolparna för hur de kommer utvecklas i längden. Jag tror absolut man ska låta dem ta det i sin egen takt. Sedan är det klart att det säkert är bra om man låter dem ligga på mage och träna etc och inte alltid sitta fast i någon stol el gunga.
Och visst går det så snabbt ändå. Min har precis börjat krypa. Vilket jobb! Hade nästan varit skönt om han väntat lite till...

[fru Wahlström]

Herregud! C är snart fyra månader och han känns månvarv ifrån att stå med stöd, det är knappt att vi har honom sittandes upprätt ens! Har ingen babysitter till honom så oftast ligger han i gymmet, och sitter han så är det i vårt knä men lutar ju mot oss då, och har provsuttit sin matstol två gånger i några minuter bara.
Visst är man otålig med att ens bebis ska göra nya saker, i alla fall kände jag så med Henry, men inte så pass tidigt och inte om jag vet att det kan skada mitt barn i längden!

[soltrollet]

Ja man undrar hur en del tänker.
Vi känner en karl som envist hävdade att hans son som inte ens var ett halvår, kanske var 4-5 månader kunde säga en massa ord.
Han spelade tom in gurglet och lät alla i bekantskapskretsen höra.
Sen höll föräldrarna även på med sånt där att pojken kunde gå och stå alldeles för tidigt. Sonen var ett mirakel, ett underbarn helt enkelt.
Och visst tycker man det om sitt barn, självklart, men det måste finnas nån måtta med det hela tycker jag...
Idag är han några månader äldre än mitt troll men han pratar inte meningar som hon gör, han säger knappt några ord alls.
Jag tycker absolut att barnen ska få utvecklas i sin egen takt och inte pushas av föröldrarna, jag tror att det kan slå åt andra hållet istället...

[sprallos]

Jag blir också så himla trött på detta eviga tävlande..."mitt barn kan si, mitt barn kan så. När mitt barn var X mån gammal så kunde h*n ditten och datten". Men jag har gett upp, dessa människor kommer finnas och jag kan inte göra nåt åt saken.

Sen, ang barnet som står och som har suttit så länge. Tydligen klarar den ju det, annars hade den rasat ihop. Victor lyfte inte ens nästippen från marken när han var 2 mån så hade jag inbillat mig att han kunde sitta hade jag haft en blåslagen unge.
Så någonstans verkar ju som sagt barnet klara det, annars hade det ramlat eller åtminstone klagat högljutt. Men jisses så tidigt!! Det är inte alltid bra tecken att dom kan saker för snabbt.
Min mamma har jobbat med utvecklingsstörda barn förr i tiden och många av dom var barn som gick vid 8 mån. NEJ, nu säger jag inte att ALLA som går tidigt kommer att bli utvecklingsstörda, men det finns samband. Men dessa barn har ju andra problemområden som också märks.

[Taweret]

Det låter inte klokt för barn som är så små vet inte att dom vill sitta eller stå. Alma har velat sitta länge och sitter nu riktigt bra. Hon gör dock ingen antydan till att resa sig, krypa eller dyl men sitta ska hon.

Jag har inte heller någon stress med när barnen lär sig saker utan det kommer när det kommer och alla barn utvecklar olika saker i olika takt. Sen har jag stora och tunga barn vilket gör att dom nu i börja verkar vara lite "senare" än mindre barn i samma ålder. Jag tycker synd om dom barn som blir stressade i utvecklingen av sina föräldrar.

[Kali]

min alma är en sån där unge som om hon fick bestämma enbart skulle vara upprätt, hon är också 4 månader nu o vill helst sitta i vagnen (vägrar ligga vaken där) hon kämpar o dra för att ställa sig upp om man har henne i knät (alltså håller henne i händerna, inte stå själv givetvis!) o hon vänder sig från rygg till mage sen 2 veckor. allt mycket tidigare än jakob gjorde det. men jag VET ju att hon har en mjuk o ömtålig ryggrad. jag vet att man skall vara försiktig med att belasta små bebisars ryggrad. så hon får sitta korta stunder i sin barnstol, hon får stå lite i vårt knä men mest får hon vara i vår (ergonomiska) bärssele där hon får vara upprätt men utan att belasta ryggen. så jag tänker nog mest att de är taskiga mot sitt barn som kanske tar skada fysiskt av deras stress.

jag håller inte riktigt med om argumentet att om barnet kan göra det så är det redo. tänk på små elitgymnaster från andra länder som slutar växa som barn för att de tränats så hårt tex, de klarade ju de men kroppen var knappast redo. eller ett riktigt sjukt exempel som jag inte vill skriva ut kan vara hur en pedofil resonerar.

sitta med stöd är ju för övrigt en definition av kan, jag menar, klart jag hade kunnat palla upp min nyfödda med massor av kuddar, hon hade ju "suttit" kvar även om huvudet hade hängt men det hade knappast varit ett eget valt sittande.

[che]

Det är klart att det verkar onödigt att stressa fram ngt, är dock inte så säker på att man faktiskt kan. Bebisar är ju ganska bestämda små varelser, vill de inte så vill de inte. Jag kan ju inte tvinga mitt barn att stå om h*n inte vill.

Sen tänker jag också på att vi vuxna har ansvaret för att barnen orkar det de orkar så att säga. Här vill jag gärna göra en liknelse med intryck, som etx de föräldrar som har sina småttingar rakt fram/ansiktet v
vänt från föräldern i selar i folkmassor, eller barn som utsätt för mkt tv. Barnen verkar ju intresserade o tåliga, ellerhur? Eller kanske inte? Kan mitt barn avgöra vad som blir bäst? Eller barn som vill äta ngt särskilt, tx sötsaker. Jo magen vill ju ha men barnets behov är ju ngt helt annat. Nä, nu kanske jag kör lite ot, eller inte, sorry.


Mitt barn har inte blivit pushad, inte heller tillbakahållen. H*n har varit väldigt tidig med den motoriska utvecklingen, kan det vara möjligft att din väns barn vill frammåt själv? Mitt barn var väldigt frustrerad o missnöjd, mer än jag upplever andras barn, fram tills h*n var ganska precis fem månader o h*n väl började krypa. Först efter det kunde jag göra en koppling till dels att mitt barn höll på att lära sig ngt stort men också att h*n var frustrerad av att vilja men inte fysiskt kunna...


Jag blir också ganska irriterad på fixeringen kring den motoriska biten, det är ju inte så att de barn som utvecklas långsammare motoriskt står still. De tillägnar sig bara andra färdigheter. Av nån anledning har supersociala icke-skygga motoriskt duktiga småttingar blivit ngn slags norm. Jag själv skulle se det som oerhört värdefullt om mitt barn kunde tänka sig att betrakta världen ngt innan h*n kastar sig fullständigt rätt ut.

[LillaMalin]

Jisses vad tidigt! Jag är också utav den genren som låter ungarna ta det i den takt dom känner. Molly är som Kali´s Alma. Hade hon fått välja hade hon suttit JÄMT! Vi har skaffat en bumbostol som hon fått sitta i korta stunder ibland. När hon ligger i vagnen lyfter hon upp huvudet och försöker sätta sig. Men hon är lååångt ifrån att kunna sitta ordentligt och hon har inte lyckats vända sig från rygg till mage ännu men jag bryr mig inte så mycket. Hon kommer lära sig sånt tids nog och jag tycker att det är rätt lugnt och skönt att hon liksom ligger där hon ligger och inte förflyttar sig och kan slå sig på samma sätt som Tindra ännu..

[matildab]

Jag tycker bebisar är små mirakel!!!att de överhuvudet taget lär sig sitta, krypa och gå är ju helt otroligt!!sen om de gör de vid 4, 8 el 15 månader spelar ingen roll.synd att en del föräldrar tävlar så där!man är ju bara barn en gång så de kan väl få va det i sin takt!

nu har jag själv en sån bebis som bara vill stå o sitta upp med stöd(redan från 2 månader.....) hon var stadig tidigt men hon får faktiskt stå ut som en skalbagge på rygg ibland då jag oroar mig för hennes rygg o nacke.
vi växlar mellan ryggläge, baby sittern, knät etc
jag tror det behöver få ta tid att utvecklas, tänk själv vad ont det gör efter gymmet om man tränat för hårt!

samtidigt vill man ju bara hjälp dem på traven i utvecklingen så lagom tycker jag är bäst!

[Medea]

Draken var också som kalis Alma fast Draken vägrade, läs VÄGRADE att ligga ner. Hon skrek sig blå och det slutade med att man fick bära ungen och knuffa vagnen samtidigt tills jag pallade upp med kuddar och filtar så hon kunde få "vara med".
Givetvis kunde hon inte sitta själv och jag har svårt att egentligen förstå pushandet av barn mer än att föräldrarna kanske har dålig självkänsla eller ser barnen som projekt.

[Medea]

Det är därför jag tror att de ser barnet som ett projekt.
Visst, dom älskar säkert barnet men vill nog gärna att barnet speglar deras engagemang och "duktighet".
Jag hoppas att dom tänker om för barnets självkänslas skull, det är inte så lätt att alltid prestera.
Och angående maten...jävla dumheter rent ut sagt, barnet är ju bara 4 månader!