Orolig inför Förlossningen!!

[ulle88]

Hej jag är gravid i v.23 nu och har börjat komma på att förlossningen närmar sig
och jag är väldigt orolig över förlossningen och skulle vilja veta ALLT!!!!
Hur det går till ,börjar ,smärta, Vilken smärtlindring som är bäst. Om man skulle råka bajsa på sig eller kräkas hur blir det då? Läggs allt tillsammans med allt blod på hög eller hur gör dom? Hur mycket smärtlindring kan man ta samtidigt? Hur stort är barnets axlar/Kropp/Huvud? Vilken ställning är att rekomendera? Gör det ont när moderkakan ska ut? Hur fungerar vändningsförsök om det nu skulle behövas? Ser dom i kilo hur stort barnet är eller hur vet dom att det kommer få plats? Tio centimeter är verkligen inte mycket!! Kan inte förstå hur det ska gå!!
Helst skulle jag vilja att min förlossning var i ett mörkt rum där ingen kunde se eller höra mig och all smärtlindring som finns men det kan ju bli lite svårt, Men är det möjligt att man skulle kunna ha det lite mörkare med tex: tända ljus? Är så rädd för hur allt kommer bli önskar man kunde veta det i förväg.
Skulle bli glad om ni ville hjälpa mig och kanske berätta om hur er förlossning gick till?! Tack på förhand.

[gangsterflickan]

Hej!
klart man får vara nervös och ha funderingar så jag hjälper gärna till.
MIn förlossning med ALvina började på morgonen vid 4.30, då gick vattnet och de var så pass mycket att jag förstod att de var de (när de inte slutade rinna när jag var på toa) sedan kom första värken vid typ 9 tiden.
När klockan var runt 14 var vi på bb. och vid 17 hade jag öppnat mig 8 cm.
Alvina föddes kl 19.26

JAg tyckte att de sista värkarna från typ 7-10 cm var värst under hela förlossningen, det mest för at jag inte hann vila upp mig innan nästa kom utan de kom så himla tätt.
Sedan när man väl fick krysta var de mest "skönt" för man kände ju att de hjälpte.

Jag kräktes ett par gånger och hade sagt till min kille att jag mådde illa så han var beredd på de och hade en sådan där spy påse till hands.
Tror säkert att jag bajsade på mig med men vet inte säkert för även fast man inte tror de så tänker man inte ett dugg på de när man väl är där.
Sedan när mitt vatten gick så satte amgen igång så de mesta var nog tömt innan.

Jag hade bara lustgas som smärtlindring och för mig fungerade de bra, trodde de skulle göra mycket ondare än de gjorde.
De enda nackdelen var att sköterskorna hade inte kll på vad jag gjorde så ajg ahde lustgasen framför näsan typ hela tiden ochd e ska man verkligen inte så de blev inte så bra, blev för mycket men de gick de med

tror inte du behöver fundera så mycket om barnet får plats eller inte för de märker dom långt innan den ska ut för då kommer den itne förbi ett visst ställe inne i dig.
Jag födde i gyn ställning och de fungerade bra för mig, kunde man ta i med hela kroppen och rycka lite med benen även så att säga, svårt att förklara.
när moderkakan ska ut känns de självklart emnd en är ju mindre och mer flexibel så de gör inte lika ont, däremot ser man ju inte fram emot de som man gör när man ska ha ut bebisen men då har man bebisen på magen i stället och att få ut moderkakan går fort, typ en krystning eller så.

jag skrek faktiskt bara en gång och de var i slutet för dom var tvungna att dra ut alvina för hennes hjärtljud gick ner så pass mycket men de gick över fort och så fort dom fick ut henne försvann smärtan som fick mig att skrika.
Jag kan ärligt säga att de inte alls var så farlig , och ont som jag hade trott från början.

Om du vill ha lite dämpad belysning så går nog de att ordna ska du se, sen kan du ju ha musik med om du vill att de kanske ska finnas något annat att lyssna på än dig så att säga.

Förlåt detta blev jätte långt, jag hoppas de hjälp lite iaf.
Sedan finns de nog en tråd med förlossnings berättelser här någonstans, de kan vara kul att läsa inför förlossningen och annars med faktiskt.
jag sa redan efter någon timma att jagskulle kunna göra det igen.

[gellis]

Jag blev igångsatt pga havandeskaps förgiftning, men om det hjälper så kan du läsa min fl, berättese här .oktobermammornas-foerlossningsberaettelser-6074.html

jag kan tillägga att jag hade fl skräck och fick hjälp av aurora gruppen, jag kan rekomendera att ta kontakt så snart som möjlig. för mig hjälpte det jätte mycket att få allt förklarat i lugn och ro av någon som jobbar med förlossningar dagligen. sen fick jag se hur det såg ut på fl och prova lustgas innan å se alla prylar.
jag hade med mig musik vilket var väldigt skönt.
ang. bajs så tog jag lavemang innan dom satte igång mig, men för att vara på den säkra sidan förbjöd jag sambon att både vistas nedanför mitt huvud och titta nedåt. nästa gång ska jag nog prova dämpad belysning, de lät väldigt behagligt.

[sprallos]

Det finns en hel tråd med Förlossningsberättelser här...
foerlossningsberaettelser-1325.html

Klart man är nervös inför sin förlossning...det är nytt och skrämmande för folk är ju jäkligt snabba på att berätta hur in i j*vulen ont det gör...och visst...det GÖR ont...men det är inte en smärta som är hopplös eller meningslös. Man VET att den måste finnas och därför står man ut med den.
Det svåra är att hålla kontrollen när man börjar närma sig slutet, då kommer dom tätt tätt och är väldigt intensiva. Jag vet inte vid vilka cm eftersom man aldrig kollade det eftersom mitt vatten hade gått och det är en infektionsrisk att peta där då. Men jag skulle nog gissa att det är runt 6-7cm det börjar och sen kör det på tills man nått 10cm.
Jag låg i badkaret på förlossningen vid denna tidpunkt...jag tacklade värkarna genom att andas-andas-andas....jag andades in och räknade till 4 c.a en siffra i sekunden (såg stora siffror framför mig) och andades ut på samma sätt räknade till 4. När det var som allra värst så kändes det allra mest på mitten av kroppen, liksom ett brett bälte runt magen/ryggen som slet och drog. Efter FL så liknade jag det med att vara som en disktrasa i händerna på en jätte...Nu känns det mer som "Inte var det väl såååå farligt!". Så man glömmer ju det som tur är + att man har NOLL tidsuppfattning. Det är dom stackars papporna som är 100% medvetna hela vägen. Jag hann få krystvärkar i badkaret och det kändes väldigt tydligt när dom kom...jag blev såååå bajsnödig. Jag var helt säker på att jag skulle bajja på mig...så det blev full fart (nåja, så snabb är man ju inte...) upp ur karet och ringa på BM. Då undersöktes jag för första gången och var då 10cm.

Under krystandet så bajsade jag på mig...det VET jag men jag kunde inte bry mig mindre...+ att dom som tar hand om det har gjort det förr...många gånger. Man tar ju i allt man orkar och inte fasen klarar man att nypa igen rumpan samtidigt. Men det kommer ju inte dom mängderna som det kommer när man går på toa...dom allra flesta får ju tömma innan. Kroppen känner liksom på sig.
Det är väldigt viktigt att lyssna på sin barnmorska, hon kommer ha full koll på vad som sker och vad du ska göra. Alldeles på slutet sa min "STOPP!! Inte tryck nu!!" så lyssnade jag och det är jag tacksam för idag, jag sprack ändå...men hade jag fortsatt pressa hade det blivit mycket värre. Att spricka kändes men absolut inte alls som jag hade trott...det brände till sen var det över.

Det jag önskar att jag visste innan var att man kommer vara HELT överkörd efter förlossningen. Jag var inte människa förrän 2v efter ungefär. Jag hade trott förlossningen var målgången...men det är ju faktiskt startskottet på ett nytt liv. Hormonerna svallar, brösten spränger och man tvivlar på allt...men det går OCKSÅ över. Mitt råd efter FL är att gråta om det känns att det behövs. Köp en amningspump + bröstvårtsalvan...och kämpa på med amningen. Det kommer vara kämpigt men det är sååå värt det.

[SofiaH]

Jag håller verkligen med dig Sprallos, jag var inte heller beredd på att man skulle känna sig så mörbultad efteråt, visst fattade jag att man inte skulle vara helt i form men inte heller att det skulle ta flera veckor innan man kände sig helt som sig själv igen...

Sen förlossningen... klart att det gör ont och att det var jobbigt, men det är glömt (redan nu...) däremot sprack jag massa och var tvungen att opereras efteråt och det har jag inte glömt! Det kändes vansinnigt jobbigt att vara tvungen att åka iväg och ha en till pers framför sig med sövning och allt sånt...

[gangsterflickan]

sprallos, du skriver bra saker.
de är svårt att komma på allt.
men vill lägga till att de kan vara så att ,an inte alls känner sig så mörbultad efteråt, de beror nog på hur fl har varit för jag hade inte särskilt ont eller så alls.
trodde förut att ajg inte skullle kunna torka mig eler nåt efter toa besök men de var nästan som vanligt, dock lite slappare i början.

de viktiga är att alla är olika och att du säkerligen kommer kunna få jätte bra hj'lp om du talar med din bm!

[Malibu]

Ja det var ju dom sista centimetrarna som var värst smärt-mässigt för mig. När hon väl skulle ut kändes det bara bra. Och att jag sprack litegrann kände jag inte alls vad jag kommer ihåg. När moderkakan ska ut har man ganska fullt upp med sitt lilla underverk så det brukar gå bra och fort. Lika om man behöver sys... Och ang. bajsning ... Det är egentligen ganska bra om man skiter ur sig allt under förlossningen eller strax innan eftersom bajsa är det sista man vill göra efter man fött barn! Men se till att prata med din bm, skriv upp önskemål inför förlossningen och läs på om förlossningar, även fast dom inte kommer bli lika som din är det bra att ha lite info. Lycka till =)

[Redhotwera]

Det kan börja med värkar eller att vattnet går. Det kan ju även bli så att du blir igångsatt eller får ett planerat snitt.
Hur det går till när du kommer till FL kan din BM berätta för dig.
Att må illa och kanske spy, känner de flesta av. När man kommit till ett visst skede i värkarbetet känner man av ett illamående.
För vissa känner kroppen på sig att det börjar bli dags och tömmer tarmen innan. När du kommit till förlossningen kan du be om- om de inte frågar dig- att få lavemang. Då vet du att det mesta är ute och behöver inte tänka så mycket på det. Kommer det nåt under Fl, är det så lite. Personalen är vana och torkar det som kommer ut. Det kommer slem och blod och sånt, så de torkar. Och de visar inte för dig vad och hur mycket de torkar. Du har för övrigt fullt upp med att krysta ut din bebis!

Prata med din BM om de olika smärtlindringarna som finns. Jag tog ryggbedövning och det tyckte jag var superbra och kommer ta igen.
Ställningar kan variera från person till person. Vissa känner att det går bättre på sidan t.ex. Lyssna på din förlossningsBM.

Storleken på bebisarna varierar mycket. När du är i slutet på graviditeten har din BM ett hum om hur stor din bebis är.

När moderkakan kom ut kände jag ingenting av det, märkte det inte. För vissa känns det mera.

Jag hade nersläckt i rummet, vilket jag tyckte var behagligt för då slapp jag en lampa rakt i ansiktet. Personalen behöver dock ljus.
När du krystar ska du helst inte skrika, utan du ska trycka all kraft nedåt, i stället för att släppa ut den. Men sånt kommer din förlossningsBM berätta för dig.

[ulle88]

Tack så jätte mycket alla ni, Det hjälper verkligen att höra lite om hur det fungerar även att min inte alls kommer att bli som någon annans.

[Loam]

Jag måste bara tillägga att jag inte mådde illa, så det är inte alla som gör det. Sedan är man ju inte medveten riktigt om vad som händer i förlossningens skeden. Man har en annan form av medvetande under en förlossning. Man är inte så orolig för vad som händer utan mer koncentrerad.