Orkar man ha två barn? Hjälp..

[Ralphie]

Jag är så himla kluven. För Eddys skull så vill jag ha ett syskon till honom. Just nu har han det bra med sin kusin som han kan umgås med och även många kompisar (även om han inte har något stort behov av det än), men jag tänker på när han blir äldre. Själv har jag fem syskon, och vi har haft sååå stor nytta av varann.

Men min oro är att jag inte ska orka! Jag är ständigt trött (hela vår familj har det problemet, troligtvis något med köldkötteln, men inget de kan se på mig genom blodprov de tagit). Det kan ta flera dagar för mig att städa vår lägenhet tex. Det tar mig halva dagen att "vakna till". Hur skulle jag orka en bebis nu?

Viss kan man vänta, men åldersskillnaden blir ju större ju längre man väntar. Och vi förlorar på det ett par tusen i månaden om jag inte blir gravid inom 2 månader. HJÄLP!? Vad gör man..? Hur är det? Vill ha den nakna sanningen.
Kan ju tillägga att min man inte heller är så pigg på att skaffa en till. Men han går nog att övertala

[Medea]

Nu är ju Livia fortfarande så liten så jag får tänka på hur Draken fungerade också.
Jag tycker inte att det är så jobbigt men jag har å andra sidan gjort det enkelt för mig.
Vi sover alla i samma säng så det blir inget spring på nätterna.
Skulle jag insistera på att Livia sover i egen säng skulle det nog bli betydligt jobbigare med störd nattsömn.
Jag har också en bärsjal som Livia sitter i.
På det viset har jag händerna fria för Draken så hon får sin uppmärksamhet.

[Tossy]

Än så länge orkar jag fint, naturligtvis tryter tålamodet ibland när Ida trotsar som värst, men det går över. Dessutom pluggar jag också just nu, försöker klara sista kursen på terminen, juridik. Gustav är med i skolan och Ida är på dagis heltid. Vi har en vecka kvar i skolan sen blir hon 15-timmarsbarn och hur det kommer bli då vet jag inte ännu Gustav sover inne hos oss, har precis börjat lägga honom själv i sin vagn på nätterna för att jag ska få sova bättre. Vaknar Ida får sambon ta det, även om jag måste väcka honom för han inte har hört henne. Jag har också Gustav mycket i sjal/bärsele, underlättar även i skolan och han gillar det.

Jag har problem med sköldkörteln och minns hur det kändes innan jag fick medicin, man lever som i kola och allt är vääääldigt jobbigt att ta tag i. Men jag tror ändå jag hade fixat två barn, men då hade nog vardagen varit mer anpassad efter det tempot. Det är jobbigare med 2 barn, det krävs mer planring för att få ihop det, men efter ett tag går det av bara farten och nyttan de har av varandra sen är ju oersättlig

[Golli]

Hej!

Jag kan bara skriva av egen erfarenhet. Jag har två barn med 15 månaders mellanrum. Min dotter är 1,5 år och min son 5 månader imorgon. Det är självklart väldigt jobbigt för en som person att ha två små barn. Jag hinner inte göra något annat än att vara med dem. När min äldsta är på dagis och min yngsta sover, det är då jag har tid över för mig själv. Det vill säga kanske 1 timme om dagen. Då hinner jag duscha, dammsuga, tvätta eller något sådant. Det är alltså ett 24 timmarsjobb. Men det är inte jobbigt för mig som förälder. Alltså det jag vill fråga dig är, tycker du att du är en bra förälder till ditt barn? Hinner du med att umgås med ditt barn osv? Då skulle du helt klart orka med en till. Det du inte skulle orka är kanske att ha ett liv sidanom på ett tag. Man får helt enkelt prioritera.

Lycka till!

[HärligaTöser]

nu ska jag vara ärlig. ingen kan svara på om du klara upp två barn, det är bara ni som kan det. känner du att ett barn räcker och är rädd för att du inte ska klara av ett till så låter det ligga på is tills du känner att nu går det bättre.
och tvärtom tycker man att ett barn inte är några problem och tycker två skulle inte vara något problem så kör.
anledningen att jag skriver så här är att. jag och du är så olika vad vi klara av.
jag kanske kan ha 3ungar utan att känna det jobbigt och du kanske kan ta ett barn eller 6ungar. man är så olika.

[milla]

Jag tycker inte att det är så mycket jobbigare med två barn äm med ett (men det kanske kommer ) Storebror sover i sin säng i sitt rum och har gjort det sen har var nån månad,lillasyster sover ockxå i sin säng i sitt rum,båda sover fr ca 18:30-07:00 och båda sover middag efter lunch.... I början var det jobbigt innan man hade kommit in i några rutiner,men ju större lilltjejen blev så försökte jag styra hennes sov och ät tider så att det pasade med storebror och det har fungerat jätte bra,nu äter och sover dom samtidigt
Vissa dagar kan dom gnabbas lite och storebror tar allt som lillasyster leker med,men dom roar också varandra väldigt mycket...
Under vintern tycker jag att det var jobbigt när man skulle klä på båda och tex hade klätt lillasyster först och sen vägrade storebror att klä på sig och lillasyster satt och gallskrek för att hon var varm...
I det stora hela tycker jag att det går jätte bra,ångrar mig inte en sekund att jag skaffade syskon tätt,vi har 17 mån mellan våra
Jag tror att det många gånger är enklare att ha barn tätt,dom är lixom i samma stadie,tycker om att leka med samma saker och kan leka mycket med varandra....
Jag tror att man måste känna efter vad man själv vill,för vill man så kommer det funka fint men känns det påtvingat så kanske man inte har samma positiva inställning...

[Medea]

Golli hade en jäkligt bra poäng där som jag håller med om.
jag älskar att vara mamma, alltså jag är helt besatt i det. Det gör mig kanske inte till en bättre mamma ( även fast jag är en supermorsa ) än någon annan men det ger mig definitivt mer ork.

Det är nog en bra grej att reflektera över.

[ToToRo]

:9 tänkte samma tanke om hur man skulle orka men insåg sen sista att det finns ju massvis med människor som klarade det och med facit i handen och sjukt mycket mindre sömn så är jag nog piggare nu än innan. Liam är mycket lättare att ha att göra med ochd et är väl hyffsad fason på Leiha. Så självklart kommer du orka. Vissa saker bli till o med lättare med två barn!

[sprallos]

Tror också att det beror mycket på hur mycket "fritid" man vill ha och kräver. Skaffar man ett barn till så krymper ju egentiden markant och känner man att man redan nu "lider" av för lite så ska man nog tänka efter.

Jag vet inte hur det blir ännu, men jag är inställd på 2 år av noll fritid, noll sömn och bara kaos...så kan allt bara bli bättre.. Sen är det ju så att man klarar mycket mer än man tror, bara man försöker. Lägger man sig ner och ger upp är det omöjligt.

[Kali]

man orkar ju det man måste. men är det så man vill ha det?

de senaste dagarna har jag haft sambon inlagd på sjukhus och varit själv dygnet runt med mina båda. jakob är fortfarande för liten (2 år o 4 månader) för att vara självgående, han behöver hjälp med det mesta och han har fortfarande stora behov av närhet, tex att få vara i en famn när han ramlat o slagit sig eller när han är trött. han har aldrig gillat att sova och somnar helst o bäst om man kan ligga o gosa med honom. och de här dagarna när jag varit själv så har jag känt mig fruktansvärt otillräcklig! för alma (snart 4 månader) gillar inte heller att sova själv. hon bor på mig. o jag har en ergonmisk sele men jag kan ändå inte ligga bredvid jakob på kvällen med alma i den, jag kan inte lyfta upp honom ordentligt om vi är ute o hon sitter där. han har fått vara mycket mer lämnad ensam i sina känslor de senaste dagarna än vad en tvååring skall behöva. han är för liten för att det skall räcka med att bara prata o det har känts skit rent ut sagt! nu är det visserligen en onormal situation eftersom vi brukar vara två vuxna och då känns det inte såhär men jag har tänkt mycket de senaste dagarna på hur tufft det hade varit om något hade hänt den ene av oss...

man måste ju också förbereda sig på det värsta, om bebisen har kolik, orkar man då också?

mina barn är underbara, jag älskar dem tokmycket o jag ångrar mig inte en enda sekund. men det ÄR jobbigare med två än med en. för oss har det också varit tuffare för relationen med det andra barnet än vad det var med det första, antagligen för att man aldrig är ledig.

syskonrelationer blir ju inte heller bra bara för att man är nära i ålder. de blir bra därför att man har föräldrar som räcker till för alla sina barn. om man inte har ork och båda barnen får för lite föräldrauppmärksamhet så bäddar det givetvis för konflikter och då hade det kanske varit bättre att vänta 5 år tills man har barn med olika behov som inte behöver konkurrera lika mycket om samma resurser.

summa summarum, var ärlig mot dig själv! om ni verkligen vill ha ett barn till så kommer ni orka det hur bra som helst men om du är tveksam så vänta, tusenlapparna till trots! lycka till med beslutandet!

(och tror du att det är sköldkörteln du har problem med så ligg på dem om att testa dig igen, det är jätteviktigt att man har bra värden under en graviditet!)

[Ralphie]

Tack alla för era svar! Även om alla svar var olika, haha!

Vad det gäller fritiden så är det inte den jag är orolig över, den finns liksom inte ändå. Eddy har alltid varit en nattuggla, så det är först nu han har börjat somna runt 20-21 tiden på kvällarna. Men vaknar på natten gör han fortfarande.
Han går inte på dagis, utan jag är med honom hela tiden förutom när jag jobbar ca 2 kvällar i veckan, då är mannen hemma med honom.
Men det är den fysiska tröttheten som oroar mig. Att det tar så lång tid för mig att hämta krafter. Hade jag inte varit så trött så hade jag inte tvekat att skaffa en till.

Kali - Det är något jag också oroar mig lite, att Eddy inte kommer få lika mycket uppmärksamhet. Det känns hemskt att tänka på det.

De har tagit blodprov på mig för att kolla värdena, de har inte visat något onormalt. Men det gjorde det inte på min bror heller, så de fick göra biopsi i halsen, och det visade att han hade problem med sköldkörteln. Även min mamma är opererad för samma sak, och min syster är under utredning. Men det har krävts såå mycekt för att få läkarna att ens lyssna på dem. De har nekat en hjälp så många ggr. De bara skyller på att jag är deprimerad, bara för att jag har varit det tidigare. Man orkar inte tjata längre, man känner sig bara dum.

Känns som jag får fundera ett tag till..

[milla]

Jag märkte stor skillnad på egentiden när lillasyster var nyfödd och jag ammade ofta,men när hon blev lite större så var det som innan,när jag har egentid så är det för det mesta sambon som har barnen själv eller vise versa och för oss har det funkat lika bra att ha två barn om den andra ska göra nåt eget... Sen är det såklart lite mer jobb att vara ensam men tror att det är viktigt att unna varandra lite egentid oxå Tror som sagt att det viktigaste är att man gör som man vill och inte känner sig tvingad till något....

Kali: Förstår att det känns jobbigt att du behövt vara så mycket ensam med båda,hoppas att han får komma hem från sjukhuset snart...

[a_y_g]

Ville bara flika in med lite info ang sköldkörteln, fick nyligen diagnosen hypothyreos pga av kronisk inflammation i sköldkörteln. Mina blodvärden låg ifs helt åt helvete men jag har en vännina med samma diagnos som hade helt ok värden på sköldkörtelhormonerna men när man tog prov på antikroppar så visade dom att hon hade en underfunktion av sköldskörteln. Så du kanske kan höra med doktorerna om dom kan ordinera ett sådant prov, borde kosta lite mindre än en nålpunktion. För det är itne kul att gå i denna ständiga dimma när det finns hjälp att få. Annars kan det också vara värt o tänka på att om man har en autoimmun sjukdom i familjen kan man drabbas av flera eller andra sorter och de flesta står just för den omtumlande tröttheten så det kan vara av värde och utredas. Lycka till med dit beslut om ev syskon! Om du har några frågor ang sköldkörteln så e det bara o skriva till mig =)

[che]

Dina argument för ytterligare ett barn till verkar vara ekonomin o att du vill ge ditt barn ett syskon.

Spontant tänker jag att ekonomin är helt fel faktor att styra utökning av familjen. Jag vill också att mitt barn får njuta av en syskonrelation, är ju själv så tacksam för mina syskon men det är ju inte heller det som kan vara avgörande för om man ska skaffa ett barn till.

Jag själv skulle aldrig orka ett barn till, eller jo, det skulle jag ju men jag skulle förmodligen bli mindre av den förälder jag vill vara. Det skulle alltså bli på bekostnad av ork o energi. Jag kan i nuläget inte se hur det skulle bli rättvist för varken mig, mitt barn eller min man.

Jag har också förstått av vänner som har dubbelt i godingar att andra barnet oftast är lättare för att mer händer. Det finns ju alltid ngt som rör sig omkring den lilla nykomna.

Sen tänker jag också att det finns väl inget som stoppar er att skaffa fler barn om ni klänner er sugna om många år?

[che]

Säger som kali också kring realtionen syskon emellan, det är inte antalet år mellan som styr huruvida man finner varandra eller inte


OT

Kali- oj, hoppas det inte är ngt allvarligt. Du har ju förstås supersyster men jag bor ju inte så långt bort om du behöver hjälp med ngt.