...ofattbart och hemskt...

[Redhotwera]

Tack så mycket allihopa!

Det har vart en omtumlande tid nu. Jag har börjat jobba och så är det också detta med att min vän förlorade sitt barn.

De första testerna visade att han inte hade RS-virus eller influensa. I övrigt har de inte fått några svar. Obduktionen är fördig. Nu ligger det prover på odling och de kan tydligen ta upp till ett halvår innan de ger resultat. Förhoppningsvis får de ett preliminärt svar snart men det är inte säkert. Detta är jättejobbigt för dem. Förstås.

Vi har pratat några gånger och vi har träffats. Jag var förbi igår och lämnade lite mat. Det känns ju bra för mig att kunna hjälpa till med småsaker, som är jobbiga för dem. De går fortfarande inte ut och handlar och det förstår jag, det skulle inte jag heller vilja göra.

I början tyckte jag det var svårt att ringa, jag visste inte om jag störde eller vad jag skulle säga. Men jag vet att hur jobbigt jag än tycker att det är så är det såååå mycket värre för henne. Så det är bara att se till att ringa! Orkar hon inte prata just då så behöver hon ju inte svara.

Nu finns det datum för begravningen. Hon frågade om min man ville spela och det gör han självklart. Vi får se vilken eller vilka låtar det blir.

Så är statusen nu ialla fall.
Tack igen så mycket. Ni är så härliga och ger stöd

[Ki27]

usch så fruktansvärt... alla bekymmer man har blir plötsligt så små...

Du verkar vara en underbar vän till dem som det verkligen behöver! Kram!

[carina_]

stackars familj. Sänder massor av kramar.

[tinali]

Åh, vad sorgligt, jag tänker på din vän och hemnes familj och all närstående, ofattbart tragiskt.

[flickan]

Men harreGud så fruktansvärt.
Hur klarar man av nått sånt.
Beklagar verkligen

[laisa86]

Redhotwera: jag vill inte vara verka nyfiken eller lägga mig i på ngt sätt eller fråga en dum fråga, men har dom fått ngt resultat? Tänkte om dom vet varför han dog...

[Lillan08]

Jag läste precis alla inlägg och har inget att tillägga mer än att dett är FÖR hemskt!!
Du är en fin vän som hjälper henne och hennes man!!
Kramar!

[Redhotwera]

De har egentligen inte fått några svar. De första testerna visade neg. på rs-virus och influensa. Obduktionen sa inget. Prover som skickades för odling kan ta 6 mån. Det enda det tyder på är p.s.d.
Eftersom obduktionen inte visade på nåt är ju familjen helt inställd på att det är p.s.d. Det var inget organ som visade att det slutade fungera.

Begravningen har ju vart och den var tydligen fin men fruktansvärt jobbig. Jag var ej där (kanse som tur var. Hade hon velat det skulle jag självklart funnits där). Min man var där och spelade 2 låtar på gitarr.

Jag har regelbunden kontakt med henne, oftast telen men även besök. De har det väldigt jobbigt men det går långsamt framåt. Det är positivt tycker jag, för det är skönt att se att de inte begraver sig i sorgen.

[laisa86]

Jag förstår att begravningen var jobbig.... jag kan bara föreställa mig hur jag skulle bete mig om jag var tvungen att begrava Knut.... jag hoppas verkligen att dom kan ta sig förbi och blicka framåt, ngn gång....

[Redhotwera]

Blev påmind om denna tråd då jag nyss svarade i Stinas tråd om vi tände ljus vid alla helgona. Tänkte nu ge en uppdatering.

Föräldrarna är fortfarande ett par, vilket vi är glada för. De har inte många vänner kvar, de flesta slutade höra av sig efter att deras son gick bort, tyvärr. Vi, jag och min man, finns kvar (självklart, då det är en av mina bästa vänner, trots att det har vart svårt). För 5 veckor sen var vi där en lördagkväll för samkväm (vi hade barnvakt). Det var första gången på länge de gjorde nåt sånt.

För ca 2 veckor sedan var hon hemma hos oss med sina två barn (tvillingar,) hon har sen tidigare, för första gången. Jag vet att det är jättejobbigt för henne att träffa Penny, eftersom de var lika gamla.

Förra helgen var paret hemma hos oss. De bjöd in oss men vi kunde inte få barnvakt, så de kom till oss när våra barn somnat. Jag tror de gick vid 1-tiden, kanske senare;). Segheten jag kände dagen efter var helt klart värt det!

Det jag vill säga är att paret tar sig framåt, det är jättepositivt och vi umgås så gärna med dem för de är så underbara och härliga människor som tyvärr drabbats av något fruktansvärt. MEN de är fortfarande samma människor! De har ett bagage som (som tur är) inte de flesta har. När vi har träffats nu dessa två senaste gånger så är det "min gamla bästis" jag träffar!

Så jag vill säga till er som har en vän som förlorat ett barn (eller någon annan) eller om det kommer (peppar, peppar). Finns där för vännen! Det är i de svåra stunderna det visar sig vem som är en riktig vän! Även om det är svårt, tänk hur det är för din vän eller, ännu värre, tänk om det var du som förlorade ditt barn och ingen av dina vänner kontaktade dig. Skulle du vilja stå ensam med din sorg?

[sprallos]

Jättebra och fint av dig/er att ni funnits kvar. Det är lustigt hur många som av eget obehag håller sig undan när jobbiga saker händer. Folk vet inte vad dom ska säga eller göra...men det dom inte fattar är att frånvaron bara gör allt ännu mer smärtsamt.

Visst, allra första tiden kanske man vill vara ifred med sin sorg. Men ett telefonsamtal, en fråga, en gest är aldrig fel. Skönt att dom mår bättre nu i alla fall. Men det är ett tungt bagage dom alltid kommer bära med sig.