nu har jag tvingats erkänna för mig själv att jag mår piss.

[Koko]

Jag började skriva ett medkännande svar i Lejonellas tråd, men upptäckte att det blev längre och längre så jag gör en egen i stället för att snylta på hennes.

Jag är sjukskriven för depression nu. Går hos en beteendevetare/psykoterapeut som efter lite grävande utbrast: "-Men var det ingen som hjälpte dig med din förlossningsdepression?!"
Jag mådde väldigt dåligt när Robin var nyfödd, men det är ju jobbigt att ha ett spädbarn, amningsproblem osv... jag sänkte huvudet och kämpade på. Så har jag då rätat på ryggen, bitit ihop käkarna och gjort allt för att (utåt) vara den perfekta mamman. Har alltid jämfört mig med de som är bättre mammor än jag. De som klarar av att sköta sitt barn, sitt jobb, sitt hem, sitt förhållande... De i mina ögon perfekta mammorna. De som inte får utbrott och klampar ut i skogen och gråter över utspilld gröt, kiss i sängen, skrikande barn och korkade farsor...
Så jag kämpade med amningen i tre månader, pumpade och grät, vägrade ge upp, och till slut gick det bra. Jag kokade, mosade, mätte upp och frös in smakportioner och senare burkar med kärleksfullt hemlagad barnmat. Jag vägde alla delar av Robins portioner (t.ex fisk, grönsaker, potatis) för att han skulle få näringsmässigt perfekt mat. Tvättade alla nya plagg i parfymfritt tvättmedel två gånger innan han fick använda dem, samma sak med gosedjur, filtar, snuttar... Städade som en galning. Allt jag kunde påverka skulle vara perfekt, för Robins mamma var inte det...
Kunde inte fatta hur "alla andra" hade ork/tid att gå på vattengympa, rytmik, babymassage, plask och lek-grupper, mammayoga och allt annat.

Så träffar jag denna underbara kvinna som ber mig att berätta om livet innan moderskapet, om graviditeten, förlossningen och den första tiden som mamma. Som en smäll i pannan kommer diagnosen. Jag har varit deprimerad sedan Robin kom till världen, men vägrat erkänna det ens för mig själv.

På senare tid har jag lugnat mig och beter mig lite mer "normalt". Har insett att det här är mitt liv, mitt barn och mitt hem (ok då, Danne får också vara med) och att det är dags att sluta jämföra mig med andra som faktiskt inte heller är perfekta på alla sätt.
Huvudsaken är som den alltid varit att Robin mår bra.

[che]

Oj oj, har inte hört innan att det kan hålla i sig så länge. Vad är planen nu?

Hoppas att du får rätsida på det nu!

[helenaeg]

Kan tänka mig at fl depression som inte hanteras kan bli en mer permanent depression. Måste vara skont att fått sätta fingret på det?
Jag har gått i terapi själv i flera år innan jag blev gravid och vet hur det känns och hur skönt det är att få prata om det. Ibland är samtalen sjukt jobbiga men när man där emellan gör framsteg är det Såå skönt. Ge inte upp och kämpa på, det är värt det i slutändan det lovar jag.

Kram

[sprallos]

Säger HEJ!! här också!! Jag har tänkt på dig och funderat hur du har det osv. Nu vet jag och det känns jättebra att du äntligen fått hjälp!! Jättebra!!

Den perfekta mamman existerar inte!! Dom som har den "perfekta" fasaden mår i regel inget vidare, det är min egna lilla hobbyanalys. Dom som mår bäst "på riktigt" brukar vara dom som har skit i hörnen och barn med smutsfläckar på kläderna och knasiga rutiner..

Suveränt att du äntligen fått hjälp och nu får vi hoppas att det vänder helt och hållet!

[Redhotwera]

Skönt att du fått hjälp!
Jag måste säga att det låter jättejobbigt att hålla på att städa och tvätta så där som du gjort. De minsta bebiskläderna tvättade jag innan men inte sen. Edwin har aldrig visat sig känslig. Penny däremot har visat sig vart lite känsligare. Så då började jag med annat tvättmedel och tvätta alla kläder innan användning. Det är absolut inte mening att klampa ner på dig. Vill bara säga att om det visar sig va ett problem kan man ta tag i det då. Man kan inte vara så som du vart och det har du ju insett nu. INGEN är så!
Kram och lycka till

[Lejonella]

Vet hur du har det vännen!!! Bra att det lyfts upp såna här känslor åxå i och med att man blir förälder, och inte bara hur kärleksfullt och romantiskt det är....Och hur lyckliga alla är!!!

[Koko]

Till er som undrar hur det går för mig.
Jag mår bättre och börjar se en ljus framtid för vår familj. Har bytt inriktning i arbetslivet och tagit ett kliv jag aldrig trodde att jag skulle våga ta. Inget mer lagerarbete, nu ska jag bli hundinstruktör som jag drömt om så länge.

Robin är som han alltid har varit världens charmtroll och vår ögonsten.

Vi har lite skit i hörnen, en och annan tvätthög, och leksaker över hela huset, ibland äter vi skräpmat och ibland stannar vi i soffan halva dagen och bara myser framför en film.
Jag har blivit av med mitt tvångsmässiga städbeteende och pressen att vara perfekt i allt och det är jätteskönt! Min man ser inte längre ut som en strykrädd valp när han ställer sina leriga skor på hallgolvet...

Kramar till er från den numera normalt småslarviga Koko!

[Kali]

så härligt att läsa!! vilket arbete du har gjort, var stolt över dig själv o dina småstökiga hörnen!

[Taweret]

Vad härligt att höra att du mår bättre och att ni har funnit harmoni i tillvaron även om det ingår lite dammråttor och utspridda leksaker

[Redhotwera]

Låter härligt! Hoppas du fortsätter så, så att du kommer må jättebra!

[sprallos]

Åååå underbar läsning...vad jag är stolt över dig och ditt arbete! Stor kram!

[shoegal]

Vad roligt att höra Kram!