Nu har hon ätligen kommit hem.

[Ninni82]

Nu har vi varit och hämptat min minigris aska från vetrinärstationen. Grät lite i bilen.
Johannes v ara bara 3 veckor när vi beslutade att ta bort henne så jag har haft det ganska jobigt. Hon bettyde så himla mycket för mig. Hon var mitt alt.

[Poffie]

beklagar sorgen...
varför tog ni bort henne?

[Ninni82]

Hon hadde fel på sina klövar.
Vetrinärerna har jort alt det kan men hon fick så ont till slut så vi beslöt att hon fick somna in.

[zettan]

åå så tråkigt.... fasar för den dagen då jag får ta bort min hund.

[sprallos]

Det är nog bland det hemskaste man kan göra...avliva en vän...uscha! Jag var tvungen att göra det 2006, min katt-tjej Inka fick somna in i min famn efter en tids sjukdom. det var så fint, men sååå hemskt. Usch...jag kan börja grina för det fortfarande.

[Bellsebubba]

Man skulle egentligen inte skaffa sig djur för de finns inge värre än o ta bort dem, men d eär sååå underbara o ha. .

[ulrica42]

nä fy jag kan fortfarande gråta över våran hund Nicke som togs bort 2001, som vi hade haft sen jag var 4 år. det skär i hjärtat och jag lider med dig!...

[Emma26]

Det är nog bland det hemskaste man kan göra...avliva en vän...uscha! Jag var tvungen att göra det 2006, min katt-tjej Inka fick somna in i min famn efter en tids sjukdom. det var så fint, men sååå hemskt. Usch...jag kan börja grina för det fortfarande.

Har också haft katt som fick somna in...tårana är aldrig långt bort när hans minne kommer upp. Min fina stora, charmig katt(-fan). Inte var han gamal heller. Vi fick ta bort honom när han var runt 1,5år pga diabetes. Enligt vetrinären på SLU i Uppsala sa dom att katter och hundar kan få diabetes om de har en stor infektion i kroppen samtidigt som de får en stor hormonell förändring tex, förlossning, könsmognad. Våran katt hade sedan kattungetiden haft känslig mage så när andra kattungesprutan skulle ges hade han diarré så det fick skjutas upp tills magen lugnat sig, Han vägde då ca 9kg. Stor bastant katt (50/50 katt och björn); Detta var i mitten av Juli. Vi märkte sedan under tiden fram tills han diagnos att han drack mängder och kissade desst-å-mera. Så i mitten av september 2003 togs en mängd prover för att ta reda på orssaken till hans ökade vatten intag-, utsläpp. Levervärdes prover poch njurvärdesa togs samt blodsockervärde. Alla kom tillbaka högre än vad som anses normalt. Enligt vetrinären kan det vara en av tre saker. 1) Hormoner, som isf. kommer att reda ut sig själv. 2) Diabetes som behandlas med tabletter. 3) Missbildning på njurarna och avlivning sker då direkt utan ägarens medgivelse. mera tester tog och diagnosen "2)" fastställdes och han sattes på samma tabletter min mamma käkar för hennes typ2, då insulin behandling är svårt på djur. Den 22 oktober (4 dagar efter min födelsedag) åkte vi in med honom igen. Vi hade märkt att vår katt som alltid kom när man ropade på honom, alltid satt och tiggde så fort man öppnade kylen, inte kom när man ropade på honom, åt inte maten, drack inte vattnet. Jag hittade honom inne i badrummet under en upphöjd graderob. Vi fick en akut tid på SLU som konstaterade att min katt som på mindre än 3 månader gått ifrån en hälsosam vikt på 9 kilo vägde nu 2,5kg med bur. Min fina bastanta katt var nu ett vandrande skelett vars skinn inte drog ihop sig om man drog i det (=uttorkning). vetrinären undrade om vi ville lägga in honom på IA för att få upp hans vätske-, och elektrolysbalans eller om vi funderat på att avliva honom. Jag minns min mans ansikte - tomt som ett rent blad i en bok som inte påbörjats och min röst utan kontroll som sa att det nog var bäst att avliva. vetrinären sa att det var nog det ända vettiga, katten led och hade börjat visa tecken på att han höll på att dö naturligt. Hon frågade sedan om vi ville vara kvar undertiden sömnmedlet och avlivningsmedlet verkade. Min man sa direkt att han inte ville. Vid det här laget gick allt i slow-motion röster hördes som avlägsna dova antydningar till ord och jag klamrade mig fast vid min katt, min älskade fina lilla katt. Min mun rörde sig och ut kom orden "Jag vill vara kvar tills han är borta.". Jag fick en hand på min axel, vet inte om det var min mans eller vetrinärens. Och jag lämnades ensam, lamporna släktes ned och persinenner öppnades. Ute var det en underbar höstdag där hundägare prominerade med sin hundar i skogsbrynet helt ovetandes om den tragedi som utseplades inne på vårt rum. Efter en stund knackade det på dörren och vetrinären kom tillbaka med två sprutor. Hon förklarade att det första var ett sömnmedel och den andra en spruta med kristallblå vätska i var det medel som fick hjärtat att sluta slå och musklerna att slappna av. Sprutorna injeserades och jag lämnades kvar ensam med min katt, vi stod en stund och titta på en man med en schäfervalp ute på åkern men efter en kort stund så la han sig till rätta i min famn med huvudet, som så många gånger förr, på min axel tog ett djupt andetag och kroppen blev lätt, lealös ... min katt var borta. Borta var min katt som jagade tårna under täcket på kvällen, katten som kom och bräkte som en get när vi hade flugor inne eller fåglar i björken utanför balkongen. Borta var katten som alltid skulle upp i ansiktet och slicka bort min mascara eller som aldrig satte i klorna när vi lekte.

Minus, min katt somnade in i min vyssjande famn den 22 oktober, 2003 kl. 14:30.

Faan.....vilken försenad födelsedags present

[Emma26]

Förlåt det var inte meningen att ....tjaa, ni kanske vet?!

det blev långt men jag har inte satt detta i ord sedan det hände.

[Lollo_80]

beklagar sorgen.... det är för jäkligt att avliva en familjemedlem....fäller en tår med dig och för dem mina håriga systrar smulan,cookie,nalla och annie sanktbernhards hundar utan smulan och cookie hade jag inte orkat med grundskolan.......

[anettejohansson]

De e verkligen hemskt. =(

[Emma26]

Tur att man har hund som uppskattar tårar....

[sprallos]

Emma 26: *böööl* nu sitter jag här och grinar...det var ju precis så för mig med. Ååå vilken tragedi det är!! Min Inka började visa tecken på att må dåligt, hon kräktes osv. Jag fick tvinga i henne vatten med spruta så hon inte skulle bli uttorkad och efter nån dag började hon lukta illa ur munnen. Vi åkte naturligtvis in och det visade sig att njurarna mådde dåligt, dom la in henne och hon fick alla möjliga mediciner men inget hjälpte. Hon fick njursvikt och uremi...så det fanns bara en sak att göra. Hon låg i min famn när dom gav henne sin spruta...det gick så snabbt, hon hade en kanyl så avlivningsvätskan gick rätt in i blodet. Men vi hann sitta ett bra tag med henne innan hon fick det. Jag hann blöta ner hennes svarta päls med mina tårar...och hon hann säga hejdå till oss hon med. Man såg att hon inte ville mer...men fyyy faaaan vad tungt det är!!

[Emma26]

faaaan, vad man önskar att man kan glöma, men det är som min mamma sa : "Tiden läker alla sår och efter ett tag finns bara dom fina minnena kvar.". Nu kan man ju i efterhand hålla med om att tiden iaf börjat läka såren; men jag sörjer fortfarande efter min katt. Men livet går smärtsamt vidare, och hans minne innebär inte längre enbart tårar men även skratt och leenden, man har ju trotts allt en massa foton!

Sedan kommer ju en annan intressant fråga upp:
Hur förklarar jag för Nora när Abby dör/avlivas.

Nej, abby får helt enkelt lova mig att leva föralltid!
Min hund ska INTE dö! SDS!!

[sprallos]

JAg tror man ska vara så ärlig man kan...är man ledsen, visa det. Man får förklara att djuret blev så sjuk och att det inte fanns några mediciner som kunde hjälpa, eller att det blivit så gammal. Det är helt okej att vara ledsen, det är ju en känsla som alla andra och man skulle ju aldrig drömma om att kväva glädje tex. Man måste ha alla för att kunna uppskatta de glada dagarna liksom.
Jag tror inte att man ska "gömma" ledsamheter för sina barn, man får däremot förklara ordentligt. Men visst, är dom så små att dom ändå inte förstår så får man väl dra till med nåt. Vi sa alltid att X hade dött och åkt till himlen.