Nere o deppad =(

[similou]

Dom senaste dagarna har varit väldigt jobbiga, har börjat tänka...
Tänker mest på min underbara son, som jag älskar så oerhört mycket han är det bästa som finns. Har kramat o pussat honom mer än nånsin dom sista dagarna, o lekt med honom mer än jag får (för läkarna) o mer än jag orkar=( Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det ska bli när bebisen kommer??!!

Har vi gjort rätt, när vi skaffar ett barn till? ska han redan behöva dela oss med någon annan!!har så dåligt samvete, och jag blir så ledsen.

Antar att det är något jag går igenom just nu bara, graviditeten hittils har gått så fort att jag knappt fattar att det kommer en bebis om några veckor!!

Nej ussch, var bara tvungen att skriva av mig lite, känner mig lite fånig men jag känner mig verkligen nere just nu.

Tack för att ni orkade läsa (Om det var någon som gjorde det =) )

[Kali]

klart det är fantastiskt att ha sina föräldrar för sig själv. men hur fantastiskt och lärorikt är det inte att få syskon då? det är inte ett straff att man måste lära sig att man inte är världens centrum, att man ibland måste vänta på sin tur, att man måste dela med sig, tvärtom, det är viktiga delar av att socialiseras in i vår kultur! syskonet kommer förstås att vara jobbigt emellanåt men det kan också bli din sons allra bästa vän i framtiden. tänk på vad du ger honom och inte på vad han eventuellt förlorar. faktum är att det allra viktigaste för att små barn skall må bra är deras föräldrars villkorslösa kärlek o att annat brister emellanåt (som tid o ork tex) spelar faktiskt ingen roll alls. ta hand om dig själv idag, du är inte alls fånig, bara en jättefin mamma!

[annapannan]

Nu har jag bara ett barn och inga nya på väg, men jag kan förstå lite hur du känner med dåligt samvete. Jag tänkte att N när han började på dagis skulle lida över att inte få odelad uppmärksamhet från vuxna, men det blev precis tvärtom. Han älskar dagis och har istället 12 andra ungar som han är med.

Du ska inte ha dåligt samvete för att er familj växer! Fine, ni kanske inte kommer ha precis lika mycket "egentid" med honom, men ni kommer att få så mycket annat. Barn är anpassningsbara och de flesta älskar sina syskon. Försök tänka på det positiva och lek och umgås så mycket du kan och får (för läkarna) som möjligt.

Lyska till!

[similou]

Tack för era svar...ni har ju så rätt det vet jag.
Och Kali tack dina ord gjorde min dag =)

[Maiyah]

Jag skriver som jag gjorde i en annan tråd. De flesta barn gillar ju att vara på dagis..och där får de dela vuxen med 7-8 andra barn. Du har ju bara två, så dåligt samvete behöver du inte ha! Klart att det blir en omställning till en början men vilken fin gåva ni ger ert stora barn, ett syskon som kommer finnas där alltid. Så tänker jag iaf, och det är verkligen underbart! Vad mycket roligare det är för alla när man är fler

[ladyis]

Känner precis igen vad du skriver, har har samma tankar under hela graviditeten...
Har också dåligt samvete

[Maiyah]

Ett syskon är ju en gåva! En person till som älskar en lika villkorslöst som ens föräldrar! Får man ett syskon har man tre sådana personer man träffar varje dag istället för bara två!

[ladyis]

[evelinah]

jag håller med, syskon är en gåva! så du ska absolut inte ha dåligt samvete, klart det blir en omställning för storbror men att få syskon tycker jag känns naturligt. jag har tre syskon som alltid varit en jättestor del av mitt liv, tyvärr finns inte min lilla storebror kvar i livet & det gör fortfarande lika ont varje dag. som sagt, syskon är en gåva!

sen tror jag man har mycket skumma tankar nu andra graviditeten för allt går så himla snabbt, man hinner inte riktigt med själv utan man går från ett plus till en bebis bara sådär.. så tycker jag det känns iaf! hoppas du känner dej gladare snart igen! kramar =)

[similou]

tack så mycket, jo jag vet jag har ju själv två syskon som jag inte skulle kunna leva utan. men jag antar att detta kommit pga, att runt om mig säger (på skoj) men Liam då, nu kommer han bli bortglömd o vem ska ta hand om honom nu bla bla bla, i början av graviditeten fick det mig att tänka tvärtom, ska inte lillasyster bli lika älskad? o nu har dom där tankarna snurat så länge att jag börjat tänka på liam istället hur han ska ta det...

men jag har ju sett hur glad han är i andra bebisar, och när dom sitter i mitt knä är han inte avundsjuk, utan ska vara med o pussa o krama!!

Idag känner jag mig lite lättare i huvet =)) Tack så jättejätte mycket för att ni orkade lyssna, betyder jättemycket faktiskt... massa kramar