Nattskräck

[tinali]

Är det någons barn som haft det eller vet hur det yttrar sig. Inatt vaknade min son och grät hysteriskt, det gick inte att prata med honom eller lugna honom. Han lugnade sig när han fick nachochips, som han gick ut i köket och skrek efter, men när han satt och åt dom i sängen, var det som om han ändå inte var vaken, han ropade på mamma hela tiden och jag sa att jag var där och försökte krama honom eller hålla honom men fick inte, han drack vatten, men ville inte ha välling och var inte hungrig... Sen somnade han på ett par sekunder för att vakna och sätta igång med skrikandet och gråtandet igen.
Han kan ju ha drömt mardrömmar oxå, detta hände fyra ggr under natten, varpå de två första höll på i ca en timme tillsammans. Han vaknar aldrig såhär annars under nätterna.

[MinisMamma]

Oj, vad jobbigt för er och honom! Har du googlat om nattskräck?

Jag tror att Noel hade en sväng av det för ett tag sen, han kunde vakna mitt i natten och bara gråta hoppa i sängen och vara hysteriskt. För att sen plötsligt ta nappen och somna om som inget hänt. Som tur var så gick det över på nån minut.

Hoppas att det inte händer i natt igen!

[tinali]

Ja, vi är båda sjuka för tillfället och jag gravid, så jag orkar inte som vanligt... Har kollat på Google nu och det stämmer i stort sett till punkt o pricka in på nattskräck, hoppas dom inte lider av det när det sker, IOM att de har glömt dagen efter för han ser ju verkligen ut som han är rädd o jättearg. Jobbigt oxå att ropa på mamma men inte förstå att jag är där. Stackars plutt...

[soltrollet]

Min lillplutta har haft eller har fortfarande nattskräck fast nu är det inte lika ofta som för ett år sedan då det började.
Hon satte sej då upp i sängen, med öppna ögon,gallskrek och ropade MAAAAMMAAA helt hysteriskt.
Att jag satt där med henne och vyssjade och kramade hjälpte inte.
Lika fort som hon började kunde hon tvärsluta och sova hårt igen.
I början var vi helt förvirrade och undrande. Man blir ju såklart lite orolig när man aldrig hört talas om det tidigare.
BVC-tanten sa att det inte finns så mycket man kan göra just då eftersom dom inte är medvetna om vad som händer eller att man ens är där.
Men för ens egen skull kan man försöka lugna sa hon även om det inte hjälper barnet.

Jag tyckte att det var skitjobbigt när hon höll på som värst, varje natt...
Men nu är det som sagt inte så ofta, nu drömmer hon mardrömmar istället.
I helgen började hon vråla och ropa på mej och skrek att hon hade tappat foten...
Tappat foten!? Hur kan en 2-åring drömma att hon tappar foten?
Jag höll i foten och sa att den är ju här, men hon fortsatte bara skrika att den var borta och sparkade förtvivlat med småfötterna.
Kan ju ha varit nattskräck det också förstås.

[Medea]

Jag har själv ingen erfarenhet men skickar sympati, det låter skitjobbigt.
Man vill ju inte se sitt barn i den situationen där dom är helt ifrån sig och borta av skräck.
Det är ju fruktansvärt!

Hoppas, hoppas att det går över fort.

Hm...Har inte Kalis pojke nattskräck?

[Kali]

medea: du har koll du!

http://www.eckerberg.se/nattskrack.html

denna länk är jättebra, hinner inte skriva mer nu tyvärr! men påminn mig så kan jag lägga ut texten senare!

[loooolita]

hej min dotter lider av nattskräck å har gjort väldigt länge hon är nu 2,5år å dt pågår fortfarande ...fast dt har blivit bättre men fortfarande ett par ggr varje natt hon skriker hysteriskt,förut kunde dt va upp mot 20ggr per natt,,,nu är dt dock jävligt jobbigt med tanke på att vi fått en bebis å att min gubbe jobbar natt=( så när tindra vaknar å skriker så är dt oftast i samband med att thelma ska ha mat=( så dt blir ren kallabalik här hemma när man e ensam.,.,.,.,.nåt som ja har märkt kan hjälpa lite är att inte ha dt för varmt i rummet och att inte ha täcket för långt uppdraget på henne,,,,,vet inte om dt är rena slumpen eller om det faktist hjälper=) vet inte va ja ska säga till er andra som åxå har detta problemet mer än att ja lider med er för dt är sjukt jävla jobbigt!!!!!!!!!! bara att hoppas på dt bästa att dt försvinner inom kort! lycka till!!!!! kramar till er!!!!!!

[tinali]

Ah, vilken bra text kali, skönt att veta att barnet inte upplever rädsla eller skräck utan egentligen fortfarande sover. Men blicken ser ju skitläskig ut, trodde ett tag att blivit besatt av en poltergeist:) helt frånvarande liksom....

[magda]

Så jobbigt för er, jag vet precis hur ni har det. Vi misstänker att det är det Thea har. Hon har under en tid vaknat, sätter sig upp och skriker, sen kastar hon sig hit och dit i sängen. Så att man tror att hon ska ramla ur den. Och det går inte att få någon kontakt med henne. Detta kan ske flera nätter i rad för att sen upphöra en tid, eller enstaka nätter. Första nätterna det hände trodde vi att hon hade ont nånstans men sen började jag koppla det det till nattskräck. Och så är det nog.
Det är ju inte så mycket att göra, det växer bort.Lite jobbigt bara för man vaknar ju med ett ryck och blir alldeles klarvaken.

Hoppas att de blir bättre för er!

[tinali]

Det har inte hänt igen, men vi får väl se om det blir ngt återkommande.

[stajners]

Tror vår dotter har det med för hon kan vakna i perioder och skrika helt hysteriskt och kasta sej fram och tillbaka. Finns inget som hjälper men brukar ta henne till vår säng och då somnar hon tillslut. En gång skrek hon i över en timma och spydde tom för att hon skrek så. Inget hjälpte men när jag ringde min mamma i halvpanik så blev hon lugn. Tror det berodde på att jag pratade mkt.

En dotter till en i min mammagrupp har fått det konstaterat av läkare. Första gången blev de så rädda att de tom ringde efter ambulans. Lite överdrivet kanske men hon skrek hysteriskt i en timma.
På sjukhuset så sa läkaren att det inte är så ovanligt. Minns dock inte hur länge de har det.
Iaf så sa han att det enda man ska/kan göra är att lägga dom i ens säng och inte röra dem men prata lugnande. Rör man dem så blir det värre. De är inte vakna utan i ngt konstigt tillstånd. Sen mår de inte dåligt av det men som förälder är det jobbigt.

[svartam]

Min stora kille hade det när han var liten. Vill minnas att han var ett och ett halvt / två år. Just den där stirriga blicken, och skriket...usch, det var jobbigt, men det försvann efter ett tag. Däremot började han gå i sömnen senare. nu går han inte så mycket, men pratar desto mer i sömnen. Kanske hänger ihop, allting nu när jag tänker efter. Att han är lite "mer" aktiv nattetid än oss andra när vi sover.
Kika gärna in i min blogg!
http://www.svartam.blogg.se