Nattmålen...

[tinali]

Ok, jag ammar med sporadiska smakportioner, då mat inte var så fantastiskt enligt lilleman, han ammar slutgiltiga ggr på natten känns det som, kanske egentligen inte mer än 6, 7 ggr. Det är mycket för mig då storebror redan slutat äta på nätterna vid det här laget. Han har mig lite som napp oxå på nätterna, han slappnar av och somnar om så fort han hugger tag i tutten. Sen tror jag att han somnar innan han ätit färdigt, vilket resulterar i att han blir hungrig snart igen.
När klarar sig barn utan att äta på natten?
Min BVC tant säger att jag ska försöka få honom att sluta nattamma, vänja av med pappa, men tänk om han är hungrig då?!
Kan man vänja av att amma på natten när man fortf ammar på dan? Alltså, blir han inte förvirrad. Ok, om han åt mat på dan och ska sluta amma på natten, men nu får han tutte på dagen... Snurrigt..

[marimo]

Min bvc sköterska sa att när bebisen väger över 3kg behöver hon/han inte äta på natten för vikt och hälsas skull. Men jag har också hört att från 6 månader behöver dom inte äta på natten för näringens skull utan klarar sig ändå. Så jag vet inte vilken man ska följa.
Och ja du kan vänja av med ammningen på natten fast hon ammar på dagen. Visa att det är natt och att hon ska sova. Prata inte med henne och tänd inga lampor. Klappa lite på henne ge henne nappen och kanske vyssja henne lite.

I början åt Elsa när vi la henne för natten vid 22 och sedan kunde hon vakna vid 3 och äta sedan vid 6 och sedan sova till 10. Sedan slutade hon äta 3 målet. Och nu när hon är 8 månader äter hon vid 20 och sover sedan oftast till 5.30-6.30 då hon äter och sover sedan till ca 8 då honvill att vi ska kliva upp. Får då mellis (gröt, yougurt el fruktpure vid 9.30.

[che]

Jag tror inte man kan säga att ett barn inte behöver äta på natten, det beror väl på hur mkt barnet äter på dan? Har man ett barn som är svårkoncentrerat vid bröstet så kanske barnet inte hinner få i sig allt som behövs på dagen? Förutom att det är väldigt gynnsamt för mjölkproduktionen att amma nattetid är ju heller inte bröstet bara mat. Barnet vill ligga nära o amma även av andra anledningar.

Rent generellt finns det en regel att barn runt sex månader inte behöver äta nattetid utan ska klara sig på det de äter på kvällen o morgonen. Man räknar då natten från tolv till fem- alltså fem timmar. Det handlar alltså inte om att barnet klarar sig utan mat tolv timmar.

Ger man ersättning eller välling så är det ganska svårprocessat för den lilla magen vilket gör att barnet i princip blir utslagen av mättnad. Bröstmjölk smälter den lilla magen på 20 minuter vilket också innebär att barnet blir hungrig fortare.

[karisma__]

Våran Miio var lite som Loke, han åt jätte mkt på nättern och läänge gjorde han det oxå.! Han slutade lixom inte av sig självt. Och att han åt såå mkt på natten resulterade juh i att han inte åt mkt alls på dagen. Och det är juh inte ngt man vill. man vill juh att dom ska käka på dagen och sova på natten lixom. Vi fick rådet att vänja av han med att äta på natten. Vi försökte en dag då och då men vi gav upp för orken fanns ej att verkligen hålla fast vid avvänjandet då det är påfrestande, men tillslut så tog vi verkligen tag i det och 3 dagar tog det sedan sov han hela nätter igen. Det kännas hemskt att låta barnet skrika och inget kunna göra för då är det juh bara mat som gäller men oh såå skönt det är sedan när de väl sover hela nätterna och äter bra på dagarna.. Lycka till.!

[shoegal]

Elis använde mig som napp och jag nattammade tills hans var sju månader, sen fick jag nog och höll på att dö av sömnbrist.

Vi gjorde avvänjningen i flera steg och började med att han skulle somna i egen säng och även somna om i egen säng efter nattamningen. Sen när vi skulle sluta med nattamningen så bytte jag & maken plats i sängen och han tog natten medan jag låg och gömde mig bakom en kudde. Vet att många väljer att mamman sover i ett annat rum under avvänjningen, men vi hade inget vettigt alternativ för mig att sova på. Vi lyfte aldrig upp Elis ur sängen, utan tröstade på plats. Det tog tre nätter; första natten skrek han 2 x 1 timme, andra natten 2 x 30 min och tredje natten 1 x 20 min och efter det räckte det att klappa honom i rumpan lite. Så för oss gick det myyycket enklare än jag någonsinn kunnat föreställa mig (hade ställt in mig på två, tre veckor av skrik och tårar).

Jag tyckte det var rätt jobbigt men det gick över förväntan ändå. Nu kanske en timmes gråt låter mycket, men maken var hos Elis hela tiden och tröstade, och det var inte hysterisk gråt. Jo, kanske från min sida, men jag var helt slutkörd så jag kände att jag behövde sluta för min egen skull, var som en zombie efter att ha sovit dåligt i sju månader konstant.

Det jag blev mest glad över var att Elis började sova sååååå myclket bättre efter vi slutade med nattmålen! Han hade innan dess vaknat 3-4 ggr/natt och behövt amma för att kunna somna om, men efter några nätter utan amningen vaknade han vara ett fåtal gånger.

Jag fortsatte dagamma tills han var 11 månader, sen valde han själv att sluta.