Nån som funderat på hemskolning?

[che]

Jo, det är ett fullgott alternativ. Lite bökigare men fullt möjligt.

Det finns ju ngt som heter skolplikt men det är inte sagt att den ska vara i en allmän, offentlig byggnad. I Sverige finns ca två hundra (om jag inte minns fel) familjer som hemskolar.

Dessa familjer träffas ibland o upptäcker tillsammans på olika museum o träffpunkter runt om i Sverige. Familjerna menade att de genom att inte vara låsta till en plats kunde ha hela världen som lärocenter.

Dagarna var ofta halvdagar då det helt naturligt blir effektivare klimat. Deras dagar verkade väldigt lugna där man anpassade tempot efter individen. Det faller mig särskilt i smaken att låta barnet styra.


Vad tänker ni o varför?
Skulle ni kunna tänka er att vara hemma o vägleda ert barn som en av få inspirationskällor fram till tonåren eller kanske tom till gymnasiet?

Vill bara tillägga att man naturligtvis inte blir isolerad av att vara hemskolad. De går ju på andra aktiviteter vid sidan av o som med allt annat så blir det var man gör det till!

[Sofia85]

Mitt första spontana svar är "Aldrig i livet".
Jag kan absolut se fördelarna med hemskolning och om föräldern är allmänbildad och påläst, kan denne säkerligen lära barnet mer än vad skolan kan, med en lärare på 20-30 barn.
Men, jag som förälder skulle absolut inte kunna tänka mig detta. Jag skulle delvis bli uttråkad till tusen, men också stressad över ansvaret att se till att barnet fick tillräckligt med bredd i sina kunskaper. Risken är att man skulle lägga mycket mindre tid på det man själv är ointresserad av och då får ju barnet inte samma möjligheter att utvecklas i det ämnet.
Sen är det den sociala biten. Hur mycket man än går ut och träffar andra så blir det inte samma sak som i skolan. Jag älskade skolan när jag var liten, just för den sociala bitens skull. Kunskapsmässigt sett var jag uttråkad de första 6 åren, eftersom alla förväntades vara på samma nivå och man fick en utskällning om man blev färdig före planeringen. Tex så lärde jag mig läsa när jag var 4 år och hade således kunnat läsa i 3 år när jag började skolan. Lik förbannat fick jag sitta och "lära mig" alfabetet med de andra. Så jag är ganska besviken på skolan av den anledningen, men har ändå mest positiva minnen och tyckte verkligen om att gå i skolan, just för alla kompisar och allt runt omkring.
Så nej, det skulle jag inte vilja "beröva" mitt barn.

[che]

Jag ser nog inte att man beröva barnet ngt, jag ser nog snarare att man tillför ngt. Kunskasbegreppet är ganska mossigt, vad är kunskap? Vad kommer vara åtråvärda egenskaper o lärdomar att ha med sig om tjugo år?

Jag tänker mig att barnet styr nästan fullt ut vad de vill tillägna sig o sen är det min uppgift att väva in det som fattas. Ämnesintegrering is the shit o jag önskade att skolan använde sig allt mer av det. Låta olika ämnen flätas samman. Jag skulle gärna se att det var mer intressestyrt utifrån barnet, att det fanns olika möjligheter för varje dag. I fsk har man länge varit duktig med att förhålla sig till barn o kunskap på detta sätt.

Man jobbar ju efter en läroplan o läroplanerna är som för varje lärare en tolkningsfråga, det är en handbok men ändå inte en utförlig sådan. En som lämnar mkt åt den egna lärarens eget sätt att vilja undervisa o var o ens fantasi o kreativitet.

Jag förstår vad du menar med skolan o det sociala sammanhanget, man kan ju lära sig mkt i det sociala spelet också naturligtvis. Tänker ändå att det ganska lätt går att väga upp med olika saker runt om. Hemskolning har ju fördelen att ske varsomhelst o överallt!

[gellis]

Kunskapsmässigt sett var jag uttråkad de första 6 åren, eftersom alla förväntades vara på samma nivå och man fick en utskällning om man blev färdig före planeringen. Tex så lärde jag mig läsa när jag var 4 år och hade således kunnat läsa i 3 år när jag började skolan. Lik förbannat fick jag sitta och "lära mig" alfabetet med de andra. Så jag är ganska besviken på skolan av den anledningen, men har ändå mest positiva minnen och tyckte verkligen om att gå i skolan, just för alla kompisar och allt runt omkring.
Så nej, det skulle jag inte vilja "beröva" mitt barn.

det där är nog lite olika från skola till skola, när vi gick i åk 2 så fick vi som var bäst i klassen på att läsa gå i en egen grupp under läs lektionerna där vi hade en mer avanserad bok just för att inte tappa intresset. på så sätt så slapp dom som var lite sämre känna sig mindre stressade och läraren kunde foksera mer på dom. sen i mellanstadiet hade vi 1gg i veckan likadant med Engelskan.

men angående hemskolning så kan jag hålla med om att begreppet kunska är lite "mossigt". Jag tror på mer idividuell anpassad skolning, men känner att sverige inte riktigt är redo för det. jag vill att mina barn ska ha samma chans till det jobb dom vill ha i framtiden som dom andra som har gott i skolan. mina barn kanske blir intresserade av något som vi inte kan lära dom, vad gör man då?
jag är däremot lite inne på att låta barnen gå hela högstadiet i en vittra skola istället för den kommunala men det kan jag kanske ta i en annan tråd.

[sprallos]

Spännande tanke! Jag skulle dock inte göra det. Jag är alldeles för bekväm tror jag, men är man den typen av människa och har den kunskapen så varför inte...i alla fall lågstadiet. Sen tycker jag att barn lär sig så otroligt mycket av varandra, det är inte bara läraren som lär i skolan liksom. Sen kan jag också tycka att det finns en fara med att låta barnen styra allt. Varför ska dom få göra det? Varför lära sig en sak som sen inte kommer kunna tillämpas resten av livet. Inte får jag göra som jag vill, när jag vill och hur jag vill som vuxen så varför lära sig det som barn/ungdom. Sen få en tuff väckarklocka när man ska ut i arbetslivet.

Visst är det kanonbra om man kan låta barnet vara med och bestämma, att lära sig argumentera för sin sak och att även vinna över den vuxne. Men att skolan och lärandet helt ska anpassas efter vad barnet vill, när det vill och hur det vill vet jag inte om jag håller med om.
Jag har jobbat mycket i skolan/förskolans värld och där har jag stött på många varianter. Vissa som tex gått på fridagis innan dom börjat skolan osv där pedagogiken varit annorlunda mot en vanlig förskola. Där har barnen fått styra massor själva. När dom vill gå ut, när dom vill äta, vad dom vill göra, hur dom gör det och den vuxne har funnits till som ett stöd.
Men det blir en konflikt här...när det barnet som är van att få göra som den vill plötsligt inte kan ha gympa, eftersom alla andra har matte och tvärtom. Visst, det kanske "dödar" lite spontanitet/kreativitet men jag vet inte...Livet är inte alltid fritt och spontant..

[Kali]

nej. jag tror inte att jag
1, skulle kunna ha tillräcklig bredd på det jag lär ut
2, skulle kunna erbjuda nog sociala kontakter
3, jag längtade själv efter skolstarten, att få min egna väska, att gå iväg hemifrån själv, att få göra saker utan mamma och pappa, utan mina syskon. att ha egna erfarenheter och upplevelser. frigörelsen helt enkelt.
4, jag hade hatat att inte få göra som alla andra. för barn från det att dom är ungefär sju är andra barn viktigast (du har säkert läst judith rich harris). de allra flesta vill vara som alla andra, inte skilja ut sig.
5, jag tror att fördelarna av att ha personlig erfarenhet av samma saker som alla andra överväger nackdelarna med det. jag tror det underlättar för en i livet att veta hur det fungerar i skolan exempelvis.
6, jag hade tyckt det var dötrist själv!

[Taweret]

Det är absolut ingenting för mig. Trots att jag är utbildad lärare

Jag skulle inte orka med det samt få svårt att hitta en rutin som fungerar som gör att barnen faktiskt tillgodoser vad som står i läroplanen. Efter mellanstadiet tycker jag det vore vansinnigt att ha hemundervisning med sina barn, då de är väldigt få som kan utföra korrekta laborationer inom kemi speciellt men även fysik och biologi hemma. Sen så borde det vara svårt för barn med hem undervisning att nå betyg högre än G ev Vg då Mvg tyder på att man kan diskutera och argumentera och det tror jag blir svårt om man är hemma med en förälder.

Sen så blir jag fundersam att det är så många som 200 som faktiskt blir hem undervisade, då jag trodde att det var ytterst svårt att få igenom det men det kanske är lättare än vad jag tror.

Jag vet att det är jätte stort med hemundervisning i vissa delar av världen men då har dom ett system som är uppbyggt med lärare som undervisar via radio eller dator vilket jag tror är en förutsättning.

[Eva]

Jag tycker det är intressant. Och skulle kanske kunna tänka mig att göra det i första och andra klass. Speciellt om vi bor kvar i den stad vi bor i nu. Vi kommer att bo kvar där i 4-6 år till och det skulle innebära att barnen hinner börja i skolan. Dock på ett annat språk än sitt modersmål. Dessutom är det i princip omöjligt för mig att få jobb där, eftersom landets enda utbildning ligger där.

Så jag skulle kunna ha möjlighet att undervisa dem hemma - på eget språk och så skulle de inte vara tvungna att byta skola efter ett par år.

Jag utbildar mig dessutom till lärare.

[hellokitty]

abslout inget för mig heller och anledningarna har alla redan skrivit skulle jag säga.. skulle kännas otroligt fel att inte "låta" barnen gå i skolan de som va så jäkla kul när man va liten!

[Fru S.]

Oj oj oj, nu har du fått mig att tänka!

Det jag kommit fram till är väl att jag skulle nog kunna tänka mig det, fast i en större grupp. Typ ett föräldrarkollektiv.
Anledningen: Jo, jag tror att i mötet med olika människor så växer vi. Att våra barn behöver möta olika vuxna, att få höra olika åsikter, att få lära känna människor som inte mamma och pappa har en relation till. Att skapa våra egna relationer.

Jag gillade att gå i skolan (fram till högstadiet då man bestämde att jag var konstig och mobbade mig som fan) och det finns vissa möten som jag aldrig kommer att glömma.

Så, jag tror att det kan vara bra, om man är flera "lärare".

[borås]

jag kan förstå om man har ett barn som har svårigheter i en vanlig skola och med stora barngrupper. men ett "normalt" barn som klarar av en utbildning i en "vanlig" skola ska gå där.

sedan är det ju oftast så att barn går i skolan med sina vänner, sedan går de till sitt fritidsintresse med dessa vännerna. hur kul är det då att stå utan vänn i en sådan grupp.

[che]

jag kan förstå om man har ett barn som har svårigheter i en vanlig skola och med stora barngrupper. men ett "normalt" barn som klarar av en utbildning i en "vanlig" skola ska gå där.

sedan är det ju oftast så att barn går i skolan med sina vänner, sedan går de till sitt fritidsintresse med dessa vännerna. hur kul är det då att stå utan vänn i en sådan grupp.

Det finns många jag vill kommentera men det får bli en annan dag, tills dess;

Jag bli jättenyfiken på hur du menar med att ett normalt barn ska gå i skolan, hur menar du? Vad skulle skillnaden bli för ett barn med svårigheter? Hur tänker du?

[Taweret]

Jag googlade lite på detta med hemundervisning igår kväll och om jag förstod det rätt så kommer det enligt den nya skollagen bli "förbjudet" eller väldigt mycket svårare att få beviljat hemundervisning i framtiden i Sverige.

[matildab]

HMMM svår fråga det där!!!jag kan hålla med tidagre inlägg om fördelarna med vanlig skola,och jag litar inte riktigt på mig själv att kunna förmedla rätt kunskaper!vet inget om detta faktiskt och om vad man får för stöd och vilka kusren man kan gå et???
däremot har jag och min partner ofta pratat om fördelarna med att resa!!!alltså en lååång resa på typ minst 3-6 månader till ett år oh då skulle vi vara tvugna att försöka!det är typiskt sverige att förbjuda dessa möjligheter dock.
min sambo och jag anser ändåatt svensk skola inte är nåt för oss(i vår familj) alls utan vi kommer till skolstarten flytta till australien.
sorry har bebis i knät svårt att skriva ordentligt.

[che]

Oj oj oj, nu har du fått mig att tänka!

Det jag kommit fram till är väl att jag skulle nog kunna tänka mig det, fast i en större grupp. Typ ett föräldrarkollektiv.
Anledningen: Jo, jag tror att i mötet med olika människor så växer vi. Att våra barn behöver möta olika vuxna, att få höra olika åsikter, att få lära känna människor som inte mamma och pappa har en relation till. Att skapa våra egna relationer.

Jag gillade att gå i skolan (fram till högstadiet då man bestämde att jag var konstig och mobbade mig som fan) och det finns vissa möten som jag aldrig kommer att glömma.

Så, jag tror att det kan vara bra, om man är flera "lärare".

Åhhh du tänker så. Föräldragrupp, me like. Spännande tanke.

Då skulle man ju kunna få det bästa av två världar. Kunna jobba o vara med sina barn o i mångt o mycke kunna kvalitetsäkra det som erbjuds. Jag tvivlar inte en sekund på att jag inte skulle kunna ge tillräcklig bredd. Men så tänker jag ju inte "skola" i traditionell mening. Jag menar att skolan har långt kvar innan den ens är i närheten av fungerande.

O jo, jag tror på intressestyrning i stort. Det skulle ju, om jag var hemma, bli min utmaning att göra det roligt o lustfyllt. Kunskap är spännande o det vill jag verkligen förmedla till mitt barn. Jag menar också att det vi traditionellt tänker om skolan, som skapas från våra egna minnen, atrt man sitter vid en bänk, tämligen passiv o ska lära sig saker. Barnet är i allra högsta grad aktiv o bör så vara. Det man inte finner mening med brukar vara oerhört svårt att förstå o således är det inte troligt att det då blir en av de saker som fastnar.

Jag tror ju att helt andra saker kommer vara aktuella att ha med sig om tjugo, trettio år. Jag vill se mkt mer individanpassning i skolan o mer stimulans. Det är ngt jag upplever att man får väga upp hemma just nu.