När vår kille kom till världen! Lååångt!

[Linda*]

Hej!

Lovade ju att jag skulle återkomma med fl-berättelse när vi landat lite så jag passar på nu när jag har en liten stund över.
Det gick ju himla snabbt så den blir inte så lång

På morgonen den 15/8 vaknade jag och dottern vid kvart i sju och min man hade inte hunnit gå till jobbet, så vi gick ner och fixade välling och småpratade innan han stack.
Jag var frustrerad över att inget hänt under natten och att det verkade som om den lill* skulle stanna kvar forever (40+5)

Han stack iväg och vi satte oss i soffan. 0710 fick jag lite mensvärk men inget som gjorde ont direkt, men jag höll ju lite koll på hur många minuter mellan och så och det varierade mellan 3 och 15 minuter mellan varje "värk". Vid tio så kändes det fortfarande lika lite så jag och Maja bestämde oss för att gå på promenad och sen till lekplatsen. Jag satte henne i vagnen så att jag kunde gå i rask takt och vi drog iväg. 45 minuter senare så var vi framme vid lekplatsen och då kändes molandet lite mer, men fortfarande ganska obetydligt (inte ens som mensens första dag). Hursomhelst så lekte vi lite där och sen så gick vi hem och lagade lunch och när M sov middag så passade jag på att dammsuga och fixa lite här hemma. Vid 14 fick jag en liten blödning och ringde upp till förlossningen. Barnmorskan sa att det nog var förvärkar och en liten del av slemproppen som gått och att jag skulle hålla koll på blödning och att bebbe rörde sig. När M vaknade åkte vi hem till min mamma och fikade och då hade allt stannat av. Jättebesviken blev jag, inte ens ett uns molande. Min man kom dit när han slutat jobba och så kom min syster också dit. Vid 1945 åkte vi hem, jag var superbesviken över att inget hände eftersom man ju ändå får upp förhoppningarna vid minsta lilla känning.
2015 låg vi alla tre i sängen och läste godnattsaga och M drack sin välling när jag kände att jag fick en riktig värk. Det gjorde så ont att jag var tvungen att resa mig upp under tiden den varade. Jag lade mig ner igen och fortsatte läsa men hann inte så långt innan ännu en kom. Den kändes nästan som de värkarna jag hade innan jag fick EDA med M. Jag sa till mannen att det kommer bebbe nu och han for upp och bytte om. Vi ringde min mamma halv nio och sa att hon måste komma, men hon var i bilen och kunde först komma efter 15 minuter ungefär sa hon. 2105 kom hon, 2120 körde vi till förlossningen efter ett snabbt samtal dit. Jag hade ingen aning om hur långt det var mellan värkarna, hade inte en chans att ta tiden. I bilen kändes det som om det stannade av och jag ville till macken och köpa tuggummi men de planerna fick vi snabbt ändra när nästa värk kom. Vi parkerade utanför akuten och jag gick i förväg in och tog nummerlapp (fråga mig inte varför). Där var flera människor före men tjejen i "kassan" kollade ut och sa - det är dags va?, varpå jag svarade att jag trodde det.
Vi fick åka någon slags akuthiss upp och väl uppe togs vi emot av en barnmorska som direkt gav mig en sån där rock och trosor ni vet. Jag sa att första riktiga värken nyss kommit och att jag nog inte var öppen så mycket, och då log hon bara och bad mig byta om. Då var klockan 2135. Vi diskuterade smärtlindring och jag sa att jag helst ville slippa EDA eftersom det drog ut så på tiden med Maja. Hon undersökte mig, öppen 6 cm och frågade om jag ville bada och det ville jag gärna. Det var helt underbart!! När värkarna kom kröp jag ner så långt jag kunde och hade läppen precis över vattenytan för att sen sätta mig upp när den gick över. Min man lade kalla handdukar i pannan och det var superskönt. Efter en kort stund tyckte jag att det nästan kändes som krystvärkar så jag blev uppkörd och placerad i rullstol. Undersökt igen och nu helt öppen 2220. BM gav mig lite lustgas och frågade om hon fick ta hål på hinnorna och efter lite diskussioner om hur snabbt det skulle gå efter det gjorde vi det.
Då satte det riktig sprutt och jag fick krystvärk nästan direkt, tryckte på, skrek efter mer bedövning, fick svaret att det hinner vi inte lilla vännen, tryckte igen. Tredje krystvärken kom han ut, alldeles hal och varm 2247.
4030 g och 54 cm lång kille.

Jag sprack hela vägen, kände inte ett dyft, och en läkare kom och konstaterade att hon nog ville söva och kolla efter ordentligt hur det stod till därnere. Sagt och gjort, ner till op och möttes av stans gladaste tjejgäng (både läkare och sjuksköterskor), lappades ihop och halv två var jag uppe hos mina killar igen.

Det bästa med denna förlossningen var att trots att det gick så snabbt så hade jag tid att slappna av mellan varje värk och det kände jag inte att jag hade förra gången.

Nä nu blir det lite väl långt!!

Vår lille kille ska heta Joel!

Kram

[gellis]

Ja det var en snabbis det där , hoppas att du får läka fint utan problem.

[sprallos]

Åååå det låter ju helt otroligt bra! Vilken kanonförlossning! Ja bada är såååå ljuvligt, jag hann inte med det med Ebba, men med Victor badade jag i typ 1 timme.

Grattis till Joel! Sååå fint namn!!

[Nelia]

Oooooh vilken bra förlossning du verkar ha fått, även om det gick fort och du sprack en hel del. Min får gärna också gå fort, fast jag hoppas ändå på att kunna sätta en EDA (eftersom jag inte hade det förra gången).

Stort grattis!! Och vilket fint namn ni har valt, hihi.. Tycker såklart jag eftersom jag själv har en Joel här hemma..

[Kali]

grattis till lille sonen med det fina namnet!!! härligt att det gick fort, hoppas du läker bra också!

[grodan]

Grattis!

[Taweret]

Grattis! Det var en snabb förlossning =) hoppas att du läker ihop ordentligt. Vad stor han var.

[mia85]

Grattis Vilken snabb förlossning! Hoppas du får läka utan problem. Jättefint namn!

[grynet_å_jag]

Stort grattis till er Joel. Häftigt va fort det kan gå!