När blir det jobbigt?

[Danem]

Många berättar gärna om att det är det första året som är jobbigast och jag vet ju att det är oftast då förhållandet kan ta slut,
därmot berättar dom aldrig om just när det blir jobbigt..
När är det det kommer?
Oliver är ju bara tre veckor men än så länge är allt bra mellan mig och min sambo,
jag älskar honom bara mer för varje dag när jag ser hur underbar han är med våran son
Men jag vill vara förberedd på när den tuffa tiden kan komma och jag vill verkligen se till att vi inte blir "ett par i statistiken".

[ZandraSanna]

har oxå hört detta, men vi har tre stycken barn och ännu har vi inte kommit till en jobbig period..
så vill oxå veta när den krisen brukar komma..

[Taweret]

Vi har inte kommit in i någon sådan kris, men vi båda hade ställt in oss på en omställning när vi fick barn. Sen tror jag även att det beror på om man har lugna barn eller om man har barn med ex kolik eller är mer skrikiga för då blir det ju jobbigare när föräldrarna är tröttare.

[Fru S.]

Vi krisade REJÄLT när Gus var 6 månader fram till han var 10 månader....

Det har många orsaker och jag hänger inte ut min man här men bara man är medveten OM att det KAN krisa så tror jag att man klarar det.

[Maiyah]

Vi har nog inte heller haft någon superkris sen Kaspian kom, fast när jag var gravid var det lite jobbigt ibland, med ambivalens om vi ville ha barn. Men vi får väl se nu när tvåan kommer. Vi är ganska överens om uppfostran men ibland kan vi tjafsa lite om saker när den ena tycker den andra gör "fel".

Någon kris i förhållandet tycker jag dock inte att det varit, både jag och min man har ganska häftigt humör stundtals så vi kan bli arga på varandra, men det brukar inte vara så länge.

[Frixie]

Vi har väl inte haft någon JÄTTEKRIS här hemma. Men perioden 6 - 10 månader var jobbigare här också. Precis som hos Fru S.
Det hade att göra med att Dennis blev väldigt mammig vid den tiden.
Jag blev väldigt låst och det tärde på mig när jag inte hade möjlighet till egentid.
Även om min sambo förstod min frustration så kunde han ju inte hjälpa mig vilket ledde till att även han mådde dåligt...

Jag tror att är man bara medveten om att det kommer jobbiga perioder och att man ser till att ha en dialog med varandra så kan man mycket väl klara sig utan att det går helt åt skogen. Men det gäller att verkligen lyssna till varann och hjälpas åt.

[grodan]

Vi kom aldrig till den, den här gången kanske?
Men vi har bjudit varandra på lyxen sömn och jämnställdhet i hemmet... tror att det har varit våran räddning

[shoegal]

Hehe jag tyckte det var jobbigt jämt! Elis hade kolik och skrek fram tills fyra på natten så vi led av extrem sömbrist de första tre månaderna, så det gjorde oss ganska irriterade. Men vi krisade aldrig, men vi tjafsade mer under Elis första levnadsår än vi gjort sammanlagt på de 13 år vi varit tillsammans! Men vi har aldrig ens funderat på att separerat, utan visste att det är en tuff period som vi befann oss i men att vi skulle klara det

[ToToRo]

men man måste ju inte ha det jobbigt. däremot tror jag vissa barn är mer krävande och det tär ju på en relation. Jag tyckte de första 3-4 månaderna var riktigt tunga. jag ammade jämt och vaknade var annan timme. jag var jätte avis på mattias som fortfarande hade sitt liv kvar och kudne göra som han ville när han ville det. sedan blir det ju mer jämnställt.

[Danem]

Vad skönt att veta att net inte behöver nödvändigtvis bli jobbigt!
Min sambo har blivit lite orolig eftersom så många säger att första året är det värsta osv men jag har sagt att vi får vara förberedda på att det kan bli tufft och att vi inte ska glömma bort varandra,
tycker det är tråkigt att folk ska fokusera på det negativa.
Hade ju varit roligt om dom la till lite bra tips också,
som att minst två ggr i månaden kan man bada ihop eller nåt sånt.
Nåja jag kan ju bara hoppas att vårat bröllop blir av nästa sommar då haha

[vildasol]

Jag tror att det är extra tufft det första året eftersom bägge blir så bundna i sin föräldraroll. Du måste ge upp allting, ditt jobb, dina vänner och dina vanliga saker som du tycker om till förmån för bebisen. Mannen får en mamma och inte en sambo och blir lite åtsidosatt. Samtidigt så arbetar han och får inputs från andra håll medan tjejen enbart är med bebisen och umgås med andra mammor och bebisar. Det skapar en obalans i förhållandet som inte har funnits där tidigare. Då är det lätt att det krisar.

Jag har varit hemma i ett år nu. Det känns!!! Jag vill börja jobba, men ska inte göra det förrän i september. Det tär på vårt förhållande, men bara man är medveten om det, så går det att lösa problemen.

Som alla säger: skapa egentid och gemensam tid. Det är jäteviktigt! Vi skaffar ofta barnvakt som sitter här hemma och passar Axel när han sover. Då får vi ett par timmar att bara vara vi någon annanstans och då känner man sig lite nykär igen.

[EliasMamma]

Hejsan!

Joo vi har kommit in i en jobbig period och våran lilla son är bara 2 månader. De är nog olika från par till par och för vissa kanske de inte kommer en jobbig tid. Vet inte om mitt och min sambos förhållande kommer att hålla länge till. Men de är bara att hoppas på de bästa

[grodan]

Jag vet att jag läste här i någon tråd när vitan var lill liten att de hade lovat varandra att oavsett inte fatta några beslut om sin relation under det första året. Vi införde också den regeln och hade det som utgångspunkt. Inte vet jag om det spelade någon roll men vi valde att det första året fick bli hur det ville och följde bara med i alla svängarna och det var skönt inte inte fundera på framtiden. Iallafall inte i negativa riktningar

[shoegal]

grodan: jag är rätt säker att det var sprallos och hennes sambos regel Tycker också den är jättebra!

[sprallos]

Jepp...det har varit vår regel och den håller än...att inte ta några beslut i trötthet/irritation osv osv. Man ÄR trött och ibland väldigt mycket...