Misshandlad

[Jelena]

Jag blev misshandlad av mitt ex under ett års tid han var väldigt svart sjuk jag fick aldrig gå ut själv eller umgås med mina vänner när han skulle gå ut så låste han in mig i lägenheten ibland i sov rummet ibland fick han för sig att jag varit otrogen kallade mig för hora slyna slog mig tog stryp tag på mig tryckte upp mig mot väggen drog ner mina byxor för att titta om det syntes att någon hade haft samlag med mig han satte en kniv mot min mage en gång och sa att han skulle skära ut barnet för det va inte hans när min pojk föddes blev det värre då gjorde han även honom illa höll för munnen på honom när han skrek och sa håll käften ung jävel annars så ska jag trycka in nappen i käften på dig så du aldrig kan skrika igen slängde honom i sängen mm jag ha aldrig gått och pratat med någon eftersom man skäms så mycket alla säger att jag ska gå till en psykolog och prata men vad kan dom göra?bara jobbigt att prata om det ingenting kan bli ogjort man kan bara se framåt i livet och ta en dag i taget och det viktigaste är att man ha lämnat honom och fått ensam vårdnad om min gosse som är mitt allt

[annapannan]

Fy, vilken sorglig historia! Skönt att du kunde ta dig ur det. Jag tror att det kan vara bra att prata med någon utomstående/ professionell om mycket, särskilt sånt här... Ni kanske inte ens behöver prata om det som känns jobbigt, utan om andra trevligare saker. Din son t ex. Min svärmor, som bor i Uruguay, berättade att där är det nästan vanligare med en terapeut eller liknande än husläkare. Alla går och pratar med någon, jag tror att det är jättebra. Stor kram!

[p_holm]

Så bra att du kom ifrån honom!
Jag blev själv misshandlad när jag var yngre av killen jag var tillsammans med. Han misshandlade mig i 5,5 år för minsta lilla. Om ett glas inte var ordentligt diskat så fick jag stryk för det mm mm mm

Jag började gå på BUP men det gav inte mig nånting så jag började skriva dikter och det hjälpte mig att bearbeta det som hänt. Jag hade jättesvårt att prata med folk om det, men allteftersom åren gick så blev det lättare, men ärren kommer alltid att sitta kvar.

Jag hoppas det ordnar sig för dig o din son!!

[zettan]

usch vad jobbigt du har hafft det. Jag kan värkligen rekomendera dig att gå till en kurator/ psykolog det är så skönt att få prata med någon som man absolut inte känner.
Jag gick till en kurator under min graviditet för att jag var lite nere och hade det lite struligt och min första tanke var att varför ska jag gå hit , jag kan inte prata med främmande , men det var underbart och hon fick mig att se på saker å ting med andra ögon.

[Jelena]

Tack för era goda råd och omtanke