Min son väljer Farmor framför mig..

[Emmice]

Det här måste ju låta som ett lyxproblem.. men det är endå jobbigt..

Pappan o jag är separerade sedan ett halvår men jag har endå en relation till pojkens farmor o vi ses ca 1-2 gånger i veckan. Vår pojk är 13 mån.

När framor kommer till oss så blir min son jätteglad o "flyr" in i hennes famn o släpper inte taget.. Jag blir bara glad att han tycker om sin farmor så mycket, jag tycker ju även om henne själv då hon finns mycket där o hjälper till en del..

MEN, Jag blir liksom ledsen endå.. hon ber mig ställa mig brevid henne o så ska vi "se vem han kryper till" o självklart så väljer han henne varje gång.

När hon håller i honom så testar hon honom o se om han vill komma till mig, o nej han klämmer fast sina nypor hårt i hennes tröja när hon gör så som om jag helt plötsligt vore en främmling... Jag blir bara så ledsen..
jag känner mig lite krängt när hon gör så.

Först att min son gråter när hon går på toa men inte bryr sig om jag skulle gå.. Sen att hon ska testa honom hela tiden för att få sin bekräftelse..
När han är i min famn o ser henne så börjar han gnälla o ska ur mitt grepp i in i hennes famn..
När hon ska gå så säger hon hejdå tusen gånger men står kvar så han ska "försöka" följa med henne....När hon gått ut genom dörren så öppnar hon igen för o se om han blev ledsen....

han klänger på henne hela tiden och är mer gnällig när hon hälsar på, för hon daltar ju med honom anser jag.

Jag känner mig bara ledsen.. det känns som jag lätt kan bytas ut o ch inte betyder nått som mamma..

Jag är ensamstående och gör allt jag kan för att min älskade pojke ska ha det bra, men jag kan inte alltid vara utvilad och rolig som farmor är dom gånger hon kommer o hälsar på..hon har ju hunnit ladda upp sig...

nu vart det långt men jag behövde bara skriva av mig..

[Nelia]

Förstår att du blir ledsen när hon håller på på det viset. Sen att din son väljer att gå till sin farmor har absolut inget att göra med att du skulle vara en "dålig" mamma och lätt kan bytas ut! Du måste sluta tänka så!

Jag kan känna igen mig lite, men slog genast bort sådana tankar i början, FÖR det är som du säger, farmor/mormor eller vem det än må vara, är utvilade och törstar efter lek och närhet, bekräftelse och kärlek från sina nära som de kanske inte träffar så ofta.

Som förälder har man ett annat ansvar. Det finns ingen som kan/orkar ge sina barn 100% uppmärksamhet hela tiden. Och det är inte att glömma att barn även behöver lära sig att ha tråkigt emellanåt.

Det är ju jättepositivt att din son har ett sådant förtroende för sin farmor och tycker så mycket om henne, men kan du kanske prata med henne om hur du känner? Att du inte trivs när hon håller på och jämför er och testar din son? För det ger ju en skev bild även till din son, att det är okej att jämföra folk med varandra osv.

Sen brukar jag tänka tillbaka hur jag själv kände när jag var barn, hur KUL det var när man åkte och hälsade på farmor, mormor och andra släktingar. Jag hade nog kunnat bo hos dem jämt när jag var liten om jag fick som jag ville. Och så är det oftast för de flesta, det är roligare när man inte har samma hårda regler som hemma och får leka och drunknar i uppmärksamhet. Föräldrar ska ju vara föräldrar och inte barnens "kompis". Värt att tänka på och jag hoppas det tröstar lite iaf. Kram!

[Emmice]

Hej Nelia! tack för ditt svar!
Jo du har så rätt, en sida i mig vet ju att det är så men jag vill inte känna mig utmanad i min mammaroll bara...Det är fel.
Känns svårt bara o ta upp det med henne, men jag ska även försöka undvika situtionerna, inte stå "nära honom" hela tiden o vara så tillgänglig så han inte tar mig för givet, vill han komma till mig så får han..
Blir nog bättre när han får träffa kompisar mer sen när han börjar dagis.. då blir ju dagarna inte lika tråkiga som med mamma som har så mycket annat o sköta samtidigt. tack för ditt svar!

[che]

Ingen kan byta ut mamma!

När farmor kommer är det ju kanonkul för din pojk, utnyttja det o se det positivt. Att din lille kille trivs med farmor har såklart inget att göra med dig som omsorgsperson. Det är ju du som är den trygga basen för din pojk, dock är du troligast inte särskilt spännande, du finns ju där jämt! Då är ju farmor mer spännande såklart.

Hade min svärmor sagt så urbota dumma grejer som vi "se vem han kryper till" då hade jag frågat va fan hon sysslar med? Jag hade frågat, vad menar du när du säger så? Självklart triggar hennes förhållningssätt igång känslor hos dig!

Tycker du redan fått kloka råd o tankar från nelia så det mesta känns överflödigt att skriva utom möjligtvis en återupprepning på rad ett:Ingen kan byta ut mamma!

[MollyAlex]

Tycker att det som sagts av Nelia o Che stämmer till fullo. Måste bara lägga till att ditt barn antagligen litar på dig till 100% , o enda anledningen till att han e så glad för sin farmor e att just du som den duktiga mamma du e, förmedlar sån trygghet till ditt barn att han e trygg med andra. Du e hans borg, från din relation till honom kommer hans självförtroende

Däremot tycker jag du ska be henne sluta ta farväl 100 ggr, o öppna dörren för att se om hon e saknad, det tär bara på barnet. Jobbade på dagis förr i tiden, o alla som lämnade sina barn (förälder eller släktingar) som drog ut på det gjorde det bara plågsamt för barnet ifråga. Bäst att enkelt bara säga hejdå o sen gå, annars står du där med en helt onödig situation, som inte hade behövt bli så jobbig för varken dig eller din son. Jag förstår att du kan känna dig utmanad o kräkt i din mammaroll, men det e du inte. Jag ser det som att din son gett dig ett fantastiskt förtroende, han litar på dig till fullo o därför kan han va så trygg med andra!

Kramar

[thepal]

Jag håller helt med inläggen ovan. Du är det bästa för din son.
Jag tycker att hon är mer än lite fräck som håller på så där. Du måste nog säga åt henne för att hon ska förstå det.
Jag har en kompis som min dotter är väldigt förtjust i så jag vet lite hur det kan vara när ens barn helt plötsligt bara vill till någon annan. Jag har dock släppt det där och insett att det inte är någon ersättare för mig hon vill ha. Barn behöver flera människor och förebilder här i livet.

[evelinah]

men vilken fräck typ hon är då! jag tycker inte det är konstigt att din lille kille tycker om henne så mycket, barn brukar väl få sina favvisar förutom föräldrarna.. Mios bästaste är hennes mormor, Mio ger henne tusen pussar när hon kommer & hon vill ibland inte släppa henne när hon ska gå. men så gör hon ju även när jag går ibland.. & jag vet allt att jag e hennes favvo trots att hon ser mej dygnet runt.. hihi.

tycker absolut du måste säga till hans farmor.. absolut inget ok beteende att hålla på att "tävla" om vem barnet gillar bäst. heldumt ju. att liksom öppna dörren igen för att SE om han blir ledsen?! vet hut. som nelia skrev så ska ju inte föräldrarna vara barnets "kompis", och att det oftast blir andra regler när barnen får vara hos far- eller morföräldrarna..

tror du e en superbra mamma, säg ifrån bara! =)

[Emmice]

Tack alla för era svar! Känns skönt att ha erat stöd, Min son behöver inte att hon ska hålla på som hon gör det kan ju inte medföra nått gott. att man ska jämföra sig med andra. och att det man säger stämmer inte, tex att hon tar upp honom ur vagnen när jag nyss satt honom där för att han protesterade. men man kan inte alltid få som man vill av olika anledningar. Sen så lär hon honom att mamma gör sånt jag inte vill o farmor räddar mig. det är ju fel. Jag måste säga till henne om det händer igen. ibland blir man lite ställd när det händer bara.

Tack alla för erat stöd o jag känner mig starkare. har känt mig lite vinglig den sista tiden.

kram på er