Matvägrande 2 åring-hur bryter man detta????

[Lejonella]

Envis och tjurig liten kille som kan allting "fälv", har sedan allra första stund krånglat med maten. Med amningen först vilket skapade stor ångest hos mig, sedan har det bara fortsatt.

Bättre i perioder, och inte livshotande naturligtvis men ändå...vi är oroliga!!!

Ungefär varannan dag äter han ett mål mat, däremellan smakar han bara på maten och dricker sammanlagt 1 flaska välling/dygn (6 mån välling efs han inte tål fibrer) Lite frukt slinker ner då och då.

Man ser på honom att det är en fix idé, och jag vet att vi hjälpt till att skapa detta genom vår oro, men vi är i en "dead end".

Hur bryter vi detta????? (han äter lika dåligt på dagis...)

[Kali]

min jakob har ju varit likadan, från han var 10 månader och fram tills för några veckor sedan. kunde låta bli att äta på en hel dag. vägra allt, även goda saker som glass o kakor o frukt. jag har också oroat mig (o skrivit om det här) men försökt att inte göra så stor affär av det. alltid dukat samma till honom som till oss, erbjudit lite mat ofta, ignorerat honom ganska mycket i matsituationen (har funkat bättre om vi har ätit o pratat o han fått peta själv). Sen för några veckor sedan började han plötsligt äta igen! Efter 1,5 år som matstrulare! jag är fortfarande i chock han äter inga jättemängder men han har ätit 4 köttbullar vid en o samma måltid (rekord!!!) o han har smakat på allt vi ätit och bett om saker själv.
vet tyvärr inte varför det plötsligt vände eller vad som är rätt att göra men jag förstår din oro! vet att logopeder ofta jobbar med matsituationer, kan du inte be din bvc om en telefonkontakt med lite konkreta tips o råd kring hur man avdramatiserar på ett bra sätt?

[moia]

Vincent hör ju också till matvägrarna, och har gjort i princip från första stund. Vår strategi är att ta det väldigt lugnt. Äter han inget så äter han inget. Ibland kan man lura i honom mat genom att hitta på roliga lekar, senaste veckan har faktiskt klassikern "en sked för mormor... en sked för pappa..." fungerat hyfsat men jag tror vi har använt upp det knepet nu. Vi gör omväxlande att vi matar honom och att han får äta själv vid olika måltider. Det finns några saker han nästan alltid äter i alla fall hyfsat av, falukorv och köttbullar brukar fungera. Och för att stilla vår oro så har Vincent börjat äta bra på dagis de senaste månaderna. Det är ju ändå en liten trygghet att han får i sig någonting där, även om han inte är där så ofta.

Jag tror på att inte göra en så stor grej av maten, barn svälter sig inte sjuka om de inte redan är sjuka av någon anledning (vilket ju kan vara skäl att kolla upp Lucas om han nu verkligen äter jättedåligt, men jag har svårt att tro att det är något fel egentligen). Jag vet att min kompis dotter var likadan i tvåårsåldern, men nu när hon är fyra äter hon bättre igen. Och P har en kusin (rätt mycket yngre) som i ett par års tid enbart åt vitt bröd med ett viss typ av chokladströssel (de är holländare) + en viss typ av pastaskruvar utan någonting till. Hans föräldrar är läkare och sjuksköterska och oroade sig inte alls utan lät honom hållas. Efter några år började pojken äta normalt igen.

Det kan ju vara hopplöst svårt att inte oroa sig, jag var jättematnojig nästan hela första året med Vincent pga en lite chockartad start med amningsstrul på BB och elaka barnmorskor. Nu nojar jag nästan inte alls (isåfall för att han får i sig för mycket sötsaker...) Vincent är en liten tunnis (över medel på längden men under på vikten), men ser inte undernärd ut. Om barnet verkar friskt i övrigt så tror jag inte maten är något problem. Vi lever i en rätt mathysterisk tid, man ska äta så himla hälsosamt och bra hela tiden. Det är klart att det sätter sig stenhårt fast i psyket på oss alla. Men hoppas du lyckas släppa lite på oron, Lejonella!

Vet inte om jag hjälpte till alls eller om detta bara var svammel, men jag förstår dig verkligen!

[gellis]

Isabell började bra men sen så ville hon bara inte,men vi har tur att hon alltid vill ha välling eller frukt. nu dom senaste 3 mån har vi lyckats ganska bra endå, vi upptäckte att hon ville ha välkryddad mat och att om hon får en vuxen gaffel och sen får ta ifrån våra tallrikar så slinker det ner lite mat då och då. är hon riktigt kinkig så brukar vi ge henne lite välling innan och sen lägga ut lite matbitar på hennes bordsunderlägg. ibland kör vi "det är inte till dig tricket" dvs att vi ställer maten en bit ifrån henne så hon precis kan nå talliken och sen låssas vi bara om att det inte är till henne, då brukar hon tjyva åt sig maten istället.

som sitmoia skrev att vi lever i en mathysterisk tid så kan jag känna att pressen från omgivningen kan vara ganska stor. i föräldrar gruppen som jag gick i tex så hade alla en dille på att det promt skulle vara hemlagad mat och 100% ekologiskt, salta maten innan dom är 1år är rent idiotiskt osv. sen kan jag känna att våra släkt och vänner kan tjatar om att hon ska äta mer och annan mat än vad vi ger henne. svärfar gick så långt en gång att han beskyllde mig för att försummade Isabell eftersom jag inte såg till att hon åt 3 mål riktig mat om dagen.

[Maiyah]

Min stora har aldrig krånglat med maten, men han har börjat nu en hel del. Han kan äta massor en dag och sen ingenting nästa och vägra sitta vid bordet. Det är ju såklart en annan sits när de alltid har krånglat, då är det nog lättare att oroa sig. Vi serverar samma mat som vi alla äter och han får äta själv. Ibland försöker vi truga men det funkar ofta inge vidare. Jag misstänker att barn i tvåårsåldern helt enkelt inte äter så mycket, för jag tycker det verkar vara samma med andra barn i träffar.

Lillasyrran, som verkligen varit en liten krånglare med mat från dag 1, äter faktiskt mer än storebror för tillfället. Så de reglerar det nog ändå rätt mycket själva är min tro..

[Lejonella]

På tisdag ska jag gå till föräldra och barn psykologen (det är förebyggande mot depression efter förlossningen) och jag kommer då att ta upp detta.

Jag tror inte att han är sjuk på ngt vis, tror att han ser att vi är oroliga och tar chansen att skaka om oss.. Han är som många små fixerad vid olika maträtter, nu är det ris och korv. Ibland gröt. Ingen välling (han kan ju faktiskt ha slutat med den lika plötsligt som han slutade med amningen). Kakor älskar han iaf.

Ja fy tusan tjejer, detta är jobbigt. Man känner sig maktlös och oerhört frustrerad. Och irriterad.
Men hjärtligt tack för era funderingar och era råd!!

[Fru S.]

Vi har ju också haft en matstrulande unge.
Det enda vi gjort är att ställa fram maten och låta honom äta det han vill och när han bara leker/kladdar med den så plockar vi bort den.

Så har vi gjort hela tiden och nu äter ungen massor Alltså riktiga portioner! Det har han aldrig gjort.

En sak som jag tror man lätt gör när ett barn matvägrar är att ge kakor eller russin eller nåt sött i stället, vilket jag tror är kontraproduktivt.

Ge inget i stället. Eller som vi gjort, efter ca en timme har vi erbjudit en macka eller vindruvor och majskrokar (Gustavs älsklingsmellis just nu).

Du kan ju alla dessa tips, vännen. Jag tror bara du behöver ha dom upprepade...
Massa kärlek till dig och alla dina killar från mig!

[sprallos]

Jag har två referensvinklar på detta problem....ett som fd dagisfröken och ett som mamma. Som dagisfröken är det såklart lättare, då låter man barnet bara vara. Vill dom inte så vill dom inte. Under en hel dag brukar nåt mål funka bättre i alla fall. Frukost, lunch eller mellis. Visst påpekar man att dom ska äta osv, men man tjatar inte för mycket så att det blir jobbigt.

Som mamma är det värre, man VILL ju så gärna att dom ska äta nåt och man har tyvärr lite lätt att bli tjatande, trugande och bedjande vilket i de allra flesta fall inte alls fungerar. Ett barn svälter inte ihjäl frivilligt brukar man ju säga och det är ju så. Det krav jag har är dock vätska, någon form måste in om det bara är en gnutta. Men i övrigt tjatar jag inte vid matbordet. Jag påminner eller matar om det går segt, men är det tvärnej så gormar jag inte. Men jag tar bort tallriken också, för vissa gånger är det ju roligare att kladda och leka med maten än att äta och det ställer jag inte upp på.

Är dom dessutom sjuka så kan det bli brottning, men där måste man ju ta sitt ansvar. Då har jag gett vatten med spruta i munnen också när han verkligen vägrat. Men det är sällan.

[shoegal]

Elis har krånglat med maten sedan över ett år tillbaka. Det började strax innan han började på förskolan i maj 2009 och har fortsatt sedan dess. Han äter dock faktiskt bättre nu än för ett år sen, så det går sakta framåt!

Elis vägrar äta om han inte gillar maten, och det är ett fåtal rätter han gillar. Under de första tio månaderna på förskolan åt han knappt lunch där, bara de dagar det var hans favoritmat.

Vi har också försökt att inte stressa, vilket är svårt, speciellt för mig för jag lyckas inte alltid vara ostressad och då blir jag stressad över att jag stressar

Vi gör så att han dricker välling hemma när han vaknar (sista veckan vill han dock inte ha någon morgonvälling, han håller nog på att växa ifrån den) och sen frukost på förskolan. Han äter lite till frukost där, mycket lite till lunch men desto mer vid melliset. Sen lagar vi mat hemma som vi vet att han gillar. Att göra så har varit kluvet men vi har resonerat så, i samråd med förskolan, BVC och BUP, att det är bäst att han får i sig ett lagat mål om dagen. Hellre ATT han äter än VAD han äter

Jag har pratat alltså BUP om hans matstrul; fick numret till en barnpsykolog som kunde mycket om mat. Hon ställde mycket frågor kring vad han åt, hut vi gjorde vid matsituationen etc och tyckte sedan att vi agerade bra Hon sa att matvägran/strul är vanlig hos barn men hos de flesta barn släpper det runt treårsåldern, så vi ska höra av oss igen vid 3 om han fortfarande håller på så här; då kan man aktivt börja jobba med det.

[LillaMalin]

Här är en till med matvägran.. Hon äter nån tugga sen leker hon och häller ut drycken i maten och slänger på golvet.. Tråkigt som.. Hon är dock storätare av välling. Hon ÄLSKAR välling och hade hon fått välja hade hon ätit det till frukost, lunch, middag, kvällsmat! Hon får det morgon och kväll.. På dagis äter hon dock något bättre med inte hemma..aldrig hemma.. Får hon wok med grönsaker och nudlar kan hon äta lite morötter och nudlar men mer är det inte. Vi är också oroliga och man står ju helt handfallen!

Tindra äter bra ett par dagar innan hon blir sjuk (förkylning+feber exempelvis) som för att bygga upp "förrådet". Det är helt sjukt men det slår aldrig fel! Äter hon en hel måltid och äter bra i övrigt så vet vi att nu blir hon sjuk och då förbereder vi oss på det..